Dallas i fängelse

Två saker har dominerat media den senaste tiden, rättsrötan kring Thomas Quick och, det betydligt trevligare ämnet, nyinspelningarna av TV-serien Dallas.

Jag tittar ganska sällan på TV, oftast föredrar jag en bra bok eller så pluggar jag eller skriver, men häromdagen satte jag på TV:n när min absoluta favoritserie hade nypremiär – Dallas! Detta var den serie jag växte upp med. Under en tid då det bara fanns två kanaler att välja mellan och då program bara sändes på kvällarna, ja då var Dallas en höjdpunkt. Inte bara för mig utan även för ytterligare ett par miljoner svenskar som varje vecka, under framförallt 1980-talet, följde intrigerna och maktspelet inom familjen Ewing. Nu när nya avsnitt har spelats in som tar vid där serien slutade, så är det ett kärt återseende där flera av originalskådespelarna deltar.

Påminns om min pappa

När jag sitter ensam i min cell efter inlåsning och ser de nya avsnitten så väcker serien till liv minnen av en mer sorglös tid – min barndom. En tid då jag hade hela livet framför mig och en tid när jag ännu hade möjlighet att göra bättre val.

Men framförallt tänker jag på min pappa. Förutom att han också tycker om Dallas, så är han väldigt lik JR Ewing (egentligen är han väl lik den svenskättade skådespelaren Larry Hagman). De har samma potatisnäsa, samma ansiktsstruktur och inte minst samma leende. Jag älskar min pappa och pratar med honom varje vecka, men samtidigt saknar jag honom – något JR påminner mig om varje gång jag ser honom på TV-skärmen.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.