Ord mot ord

Justitieombudsmannen (JO) kritiserade nyligen en kriminalvårdare för att ha kallat en intagen för ”luffare”. Eftersom vakten erkände så riktade JO kritik mot den ansvarige. De övriga nedsättande kommentarerna som anmälan gällde nekade vårdaren dock till och friades därför.

Det var en kriminalvårdare på Fosie-anstalten som uttalat sig olämpligt. De övriga uttrycken som han anklagades för att ha kallat intagna var ”djävla djungelmänniskor” och ”idioter”. Det var i samband med att någon hade glömt mat i mikron som brändes och utlöste brandlarmet. Man kan undra varför vakten friades bara för att han nekade, när han hade erkänt yttrandet av det ena glåpordet.

Vakter mer trovärdiga

De flesta kriminella vet att en grundläggande regel när man anklagas för ett flertal brott är att man erkänner de mindre allvarliga men nekar till de grövre. Genom att ta ett visst ansvar så ger det liksom en större trovärdighet. Detta verkar vara precis vad den aktuelle vakten har gjort. Genom att erkänna sig skyldig till att ha sagt det minst allvarliga skällsordet så vinner han trovärdighet i sitt förnekande av övriga uttalanden.

Men det känns fel. JO skriver att ord står mot ord och att ingen ytterligare kritik därför riktas mot kriminalvårdaren. Skulle det däremot ha varit tvärtom, alltså att en intagen sagt något olämpligt till en vakt som sedan rapporterat detta, så hade den intagne säkerligen hållits ansvarig, även om han nekar. Detta har jag sett i flera fall där jag hjälpt intagna att överklaga. I något fall var jag närvarande och hörde vad som sades och kunde då intyga den intagnes oskuld, men ändå ansågs den ensamma vakten vara den mest trovärdiga. I ena fallet är alltså en vakt och en fånge lika trovärdiga och därför avskrivs anklagelserna mot vakten, men i andra fallet anses vakten mer trovärdig och där hålls fången ansvarig för det han påstås ha sagt.

Vad är det som säger att en kriminalvårdare inte skulle ljuga om vad en fånge har sagt? Är det helt plötsligt så att en vakt alltid är sanningens fanbärare? Nej, så det naturligtvis inte, utan en vårdare är inte mer än människa och kan i stundens hetta yttra sig lite olämpligt. Men istället för att förneka det så hade det mest rakryggade vara att erkänna och be om ursäkt, för genom att föregå med gott exempel så kanske vårdaren kunde ha påverkat den intagne till det bättre.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.