Frihet

Att blogga innebär en enorm frihet för en skribent. Att slippa bry sig om antalet tecken, stilistiska problem och annat är underbart. 

Man kan till och med tillåta sig själv att slarva lite ibland. Ändå tycks det vara på bloggarna som åsikterna väger tyngst. Varför?

Jag skrev i slutet av förra veckan ett inlägg i den brinnande heta debatten om Quick. Jag har skrivit sju stycken tidigare inlägg och aldrig fått mer än en kommentar. Nu small det plötsligt till i mejlboxen och kommentarerna fullständigt rasade in.

Bloggens slagkraft

Självklart beror det på att jag berörde ett hett ämne. Till saken hör också att jag skrev en del saker som enligt många är helt idiotiska. Men ändå kan jag inte sluta förvånas över vilken slagkraft en blogg kan ha. Min kollega och tillika erfarne bloggare Dick Sundevall får varje dag väldigt många kommentarer på sina inlägg. Detta trots att han i många fall skriver om saker som faller honom på och som han tycker är intressant just den dagen.

Inga arga telefonsamtal

I en blogg är man helt enkelt fri. Fri från chefredaktörens illröda penna. Fri från ansvarige utgivares arga telefonsamtal. Man kan helt enkelt sätta sina egna åsikter på pränt. Men lika fri som man är från korrigeringar, lika ensam är man när det blåser snålt och ens egna åsikter ifrågasätts.

Man balanserar helt enkelt på en ganska slak lina som det gäller att hålla så spänd som det bara går. Kurdo Baksi kallar sig ”samhällsdebattör”. Jag nöjer mig med bloggare.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.