Fallet Ari Mattinen 4: Den svenska rättvisan räcker inte åt alla

– Jag har gått igenom fallet och är väldigt säker i min slutsats att Mattinen är oskyldig, säger Leif GW Persson.
Men lika fullt är Ari Mattinen inne på det tolfte året av sitt straff för ett påstått mord på sin flickvän. 

Bakgrund fallet Ari Mattinen:

Någon minut efter klockan fyra på natten till den 31 oktober 2001, hör en man i Jakobsberg, norr om Stockholm, en kvinna skrika. När han tittar ut genom fönstret ser han en kropp som kommer uppifrån och faller ner till marken.

Det är en kvinna, Tarja Köngäs, som hamnar en dryg meter ut från husväggen. När polis och ambulans kommer till platsen är hon död.

Den 2 februari 2007 dömer Sollentuna tingsrätt Ari Mattinen till livstids fängelse för mord på Tarja Köngäs. I domskrivningen framgår bland annat:

Tingsrätten anser att omständigheterna tillsammantagna är sådana att det kan uteslutas att Tarja Köngäs skulle ha ramlat ut från fönstret eller själv tagit sitt liv. Det måste ha varit en annan person som har slängt ut henne från fönstret.

Svea hovrätt kommer sedan till samma slutsats i sin dom.

Men var det ett mord – eller var det ett självmord? Att fel person döms för ett mord får inte hända. Men än värre blir det om en person döms till livstids fängelse utan att det har begåtts något brott överhuvudtaget.

Fängelseporten öppnas och en man kommer ut genom den. Det är en av vinterns kallaste dagar så det ryker om hans utandningsluft när han raskt går över innergården mot de sista två portarna som leder mot friheten utanför. Han blir kontrollerad av övervakningskamerorna en sista gång, det klickar till i dörrarna och han är ute, men han är inte fri, bara på permission.

Fängslad i tolv år

Platsen är Beatebergsanstalten i Trångsund i södra Stockholm och mannen är den för mord dömde, Ari Mattinen. Han är inne på sitt tolfte år av livstidstraffet som för några månader sedan omvandlades till 21 års fängelse. För de flesta skulle en omvandling kännas glädjande och befriande – och att man på något sätt kan räkna ned, men inte för Ari.

– Det är dubbla känslor. Visst borde det vara glädjande, men det är samtidigt obeskrivligt sorgligt att sitta så här länge för något jag inte gjort. Den känslan överskuggar allt annat, säger Ari i ett försök att förklara men även själv förstå.

Omvänt Jerringpris

Utanför anstaltsgrinden står Aris bror Johan Böhm och väntar för att hämta Ari som bor hos honom under permissionerna. Johan har under många år kämpat för Aris upprättelse. Bröderna berättar att deras mamma som var präst kämpade hårt för att få Ari rentvådd, men att hon till slut inte orkade längre och blev alltmer innesluten.

Från att ha varit delaktig i föreningsliv stannade hon alltmer hemma. Då tog Johan över kampen för Aris upprättelse. Johan har jobbat inom byggbranschen i många år och driver idag en byggfirma av mellanstorlek. Kunskaperna från byggandet har varit till stor hjälp för honom när han granskat förundersökningens tekniska delar.

– Det blev som att vi vann ett omvänt Jerringpris, säger Johan. Skammen blev för stor för mamma, mor till en alkoholist och mördare.

Tusentals timmars arbete

Hur många timmars arbete eller hur mycket pengar Johan har lagt ned på att försöka få Ari rentvådd och frigiven vill han inte gå in på men tillstår att det påverkat hans familjeliv.

[-]– Min fru har varit väldigt förstående och delaktig, förklarar han.

Ari och Johan är uppgivna och nedslagna men inte krossade enligt dem själva.

– Jag skulle inte sluta kämpa även om jag blev frigiven idag, säger Ari, jag har suttit oskyldigt fängslad i tolv år.

Ari har sedan den ödesdigra natten till den 31 oktober 2001 hävdat sin oskuld.

Det speciella med fallet Ari Mattinen är att personer inom polismyndigheten som till exempel kriminolog Leif GW Persson och den numera pensionerade brottsplatsutredaren Jan Olsson även anser att Ari Mattinen är oskyldig. Jan Olsson har gått igenom fallet kanske noggrannare än någon annan och dessutom varit med och medförfattat en bok om fallet, Den oskyldige mördaren.

Ari Mattinen

/wp-content/uploads/content/grav/ari-mattinen/AriStangsel.jpgAri Mattinen, på bilden till höger, föddes 1955 i Uleåborg i Finland och bär sin fars namn till skillnad mot brodern Johan Böhm som tog sin mors. Som sjuttonåring fick Ari både jobb och lägenhet i Västerås av Spinnarverken som ingick i dåvarande Asea. Efter värnplikten tog spriten över mer och mer av Aris liv och efter muck åkte han till Köpenhamn för att supa.

Han blev kvar i över ett år. Vid återvändandet till Sverige gick det snabbt utför och brodern Johan beskriver det som en chock när han 1978 fick tag på Ari på Mariakliniken.

– Jag kunde inte begripa att han gått ner sig så snabbt. Han struntade i sitt yttre och var fast i missbrukarkretsar, säger Johan.

Missbruket kom att dominera Aris liv och han gick alltmer sällan ut från sin lägenhet i Järfälla. Dock missbrukade han bara alkohol.

– Har bara prövat andra droger någon enstaka gång och det var inget för mig, säger Ari. Jag fastnade för sprit och söp tills jag somnade.

Så här fortgick det och åren gick. Alkoholismen blev allt värre och för Ari var livet en kamp med få ljuspunkter, hans hälsa och fysiska status blev allt sämre.

Kärleken

Under 2000 dök det upp lite hopp och glädje i Aris liv i form av en kvinna vid namn Tarja Köngäs. De hade träffats redan på 80-talet, men nu dök Tarja upp igen efter en LVM-behandling. Tarja var även hon gravt alkoholiserad och samhörigheten ledde till kärlek och de hjälpte varandra framåt i den misär som var deras liv. Detta hindrade inte deras drömmar och både giftermål och barn sågs som en framtida möjlighet.

– Jag älskade henne och vi skulle gifta oss, vi skulle bara sluta supa först, säger Ari.

Så blev det aldrig. Vi har i flera tidigare artiklar redovisat fallet i sin helhet men låt oss gå igenom det i korthet:

Natten till den 31 oktober 2001 faller Tarja Köngäs från Ari Mattinens lägenhet på sjunde våningen i ett höghus i Jakobsberg. Hon landar i ett buskage och avlider omedelbart. Ari grips och döms till livstids fängelse för mord i både tings- och hovrätt. Detta, trots att det inte finns något i den tekniska undersökningen som styrker mord eller utesluter självmord. För att det hela överhuvudtaget ska gå ihop i praktiken skulle Ari ha kastat Tarja över en stol från över en meters håll ut genom ett snedställt knappt öppet fönster, utan att lämna minsta spår av strid och utan att Tarja tar i fönsterkarmen någonstans. Den här teorin förkastar Johan, och ger en förklaring bara ett syskon kan göra.

– Att Ari skulle kunna kasta ut henne från fönstret är bara en löjlig tanke. Under den här tiden försökte jag hjälpa Ari genom att ge honom lite jobb men han var urkass, han orkade ju fan inte ens bära hem en liter mjölk.

Dömd från början

Redan vid 8-tiden på morgonen den 31 oktober går TT ut med nyheten att man har en man anhållen för mordet på Tarja Köngäs. Ari har vid första förhöret 2.8 promille alkohol i blodet och han begär ingen advokat, han kan inte förstå vad det handlar om.

– Mord? Jag var i chocktillstånd när dom sa att det handlade om mord, säger Ari. Jag förstod ingenting, kan det här verkligen vara sant?

Men det var det och sen den ödesdigra morgonen har Ari suttit inlåst trots att han överklagade tingsrättsdomen till hovrätten som fastställde tingsrättens dom. Två gånger har Högsta domstolen prövat Aris begäran om resning. Första gången fick han avslag med 3-2 och andra gången med 4-1.

Juridiskt lotteri

Det finns alltså tre justitieråd som anser att Ari Mattinen skulle få en ny prövning, ändå sitter han där han sitter och brottet anses bevisat bortom allt rimligt tvivel. Det här upprör bröderna.

– Först 3-2 och sedan 4-1, det är som ett lotteri, säger Ari.

/wp-content/uploads/content/grav/ari-mattinen/Brodern.jpg– Jag förstår att de som lyssnade på åklagarens bevisning under rättegången trodde att Ari mördat Tarja, säger Johan, bilden till höger. Problemet är ju att det hon sa inte var sant.

– Jag var maktlös, ord stod mot ord, och vem tror på en alkoholiserad finne? undrar Ari.

Både Ari och Johan berättar samstämmigt, att om rätten besökt lägenheten hade de sett med egna ögon att åklagarens gärningsbeskrivning inte bara var felaktig utan helt omöjlig i verkligheten.

– Gjorde inte rätten någon rekonstruktion i lägenheten?

– Nej, varken tings- eller hovrätt, svarar, Johan. Bara polisen har gjort rekonstruktioner. – Men granskar man polisens rekonstruktionsbilder ser man ju att det inte kan ha gått till så? Bilderna går ju inte ihop med deras egna tekniska undersökning?

– Nej och det hade ju rätten också sett om de varit på plats, menar både Ari och Johan.

– Jag gjorde allt för att behålla Aris lägenhet, även efter att Ari åkt in, säger Johan. Vi betalade hyran ett helt år efter ifall det skulle bli aktuellt med en rekonstruktion. Men det blev det aldrig och till slut fick vi inte ha kvar den, vi förlorade i hyresnämnden.

– Ari, varför tror du att du blev dömd?

– Jag har tänkt på det så många gånger att jag är trött på den, svarar Ari upprört. Jag frågar mig varje dag, varför? Vad har dom att vinna på att sätta dit en alkoholiserad finne som är oskyldig? Vad? Varför?

Johan menar att rättsväsendet ser den här samhällsklassen som paria.

– Det känns som att dom tycker att dom har städat gården, förklarar han. Det gäller även Tarjas familj, rätten behandlade dom på samma sätt. Domaren frågade till exempel Tarjas bror hur det var ställt med nykterheten idag då?

– Fördomar?

– Jag tror inte det handlar om fördomar, snarare förutfattade meningar om en samhällsklass man inte känner till, man tror till exempel att Tarja utnyttjades av alla män bara för att hon levde i missbrukarkretsar. Hon utnyttjades aldrig av Ari, säger Johan.

GW har läst och är säker

Leif GW Persson säger till Para§raf att han är utomordentligt kritisk till hur fallet Ari Mattinen har hanterats.

– Ja där brister det rejält, Ari Mattinen är helt oskyldig.

Kan du utveckla det?

– Fallet ligger mig varmt om hjärtat för att dödsfallet inte ens är ett brott. Det var ett självmordförsök som gick fel. När kvinnan ångrade sig var det för sent och hon föll. Det finns inget brott i botten.

– Hur pass insatt är du i fallet?

– Jag har gått igenom det ordentligt och är väldigt säker i min slutsats.

/wp-content/uploads/content/grav/ari-mattinen/GW3.png

– Vad borde hända nu?

– Han har ju suttit i fängelse över tio år och borde bli fri omedelbart, men han har ju redan begärt resning och fått avslag två gånger trots att tre justitieråd ansåg att han borde få en ny rättegång.

– Hur ser du på det, är det då ställt utom att rimligt tvivel?

– Nej, nej, det är konstigt. Det skulle ju egentligen räcka med att ett justitieråd vill ha en ny prövning. Det, eller den norska modellen med en fristående kommission. Där beviljas ju klart fler resningar än i Sverige.

– Dom flesta som går igenom fallet kommer till slutsatsen att Ari Mattinen är oskyldig, dock inte Riksåklagaren?

– Tacka fan för att inte Riksåklagaren kommer till den slutsatsen.

Fängelselivet

Ari har av begripliga skäl inte druckit en droppe alkohol sedan den 31 oktober 2001, men han är bergsäker på att han aldrig mer kommer att göra det heller.

– Nej aldrig mer kröken, jag är färdig med det.

– Vad har du gjort under de här åren du suttit i fängelse?

– Jag har studerat dataprogrammering och religionshistoria.

– Tror du på gud?

– Jo, ja, jag gör nog det. Jag är ju uppvuxen i ett kristet hem.

– Ber du till gud någon gång?

– Det händer.

Här flikar Johan in med en pik från en lillebror.

– Mamma säger att du lipar ibland.

Om det är en generationsfråga eller om det har med finska män att göra är svårt att veta, men Ari vill inte tillstå att han ibland gråter.

– Nej, jag har inte gråtit sen morfars begravning, säger Ari.

Vi hamnar i en diskussion om vilka känslor Ari burit på under de senaste tolv åren. Han dömdes ju inte bara till lagens strängaste straff, han förlorade också sin älskade Tarja. Ari tycker att det är svårt att sätta ord på de här känslorna.

– Jag kan inte förklara de här känslorna, det närmaste jag kan komma är att jag sedan dag ett varit chockad och varit det sen dess.

– Du studerar dataprogrammering, får du komma ut på internet?

– Nej fan, skrattar Ari, det står access denied.

– Vad säger de anställda inom Kriminalvården om ditt fall?

– Jag har genom åren fått otroligt mycket kommentarer. En kille sa till mig att han tappat tron på rättsväsendet, en annan sa att han skämdes över att vara svensk, berättar Ari.

Framtiden

/wp-content/uploads/content/grav/ari-mattinen/Broderna.jpgDet har tidigare gjorts program om Ari Mattinen i TV4:s Kalla Fakta och fallet är alltid föremål för diskussion på olika seminarier om rättsäkerhet. De flesta verkar vara överens om att Ari är oskyldig, ändå sitter han där han sitter, något som förvånar Johan.

– För ett antal år sen var det mycket snack om Aris fall och det var program i TV4 men nu när det finns bevis för att det inte kan ha gått till som polisen först påstod, är det tyst.

– Kan du beskriva det närmare?

– Den ansvarige för den tekniska undersökningen, Ewald Knutsson säger ju i en intervju med Riksåklagaren för något år sen att det inte finns något som talar för mord eller utesluter självmord. Dessutom har det ju framkommit felaktigheter i utredningen, först år 2010 fick jag digitala kopior på polisens bilder från den tekniska undersökningen och de visar ju fingeravtryck på termometern som sitter på utsidan av fönstret. Det omkullkastar ju hela målet.

– Vad gör du för tolkning av det?

– Ja, det betyder ju att Tarja kan ha försökt hålla i sig i termometern, men ändå fallit. De här bilderna visades ju aldrig för rätten. Men det här är bara en av sakerna rätten inte fått ta del av.

 – Vad menar du?

– Ta de här sociala utredningarna på Tarja som ni publicerade delar ur, de visar ju tydligt att Tarja tidigare talat om att begå självmord, och även har gjort försök. De här utredningarna fick inte hovrätten se, åklagaren visade dem bara som hastigast för advokat Per Liljeqvist.

– Vad händer nu?

– Jag vill ha utsluss till en öppnare anstalt men fortsätter såklart hoppas på någon form av riktig rättvisa, säger Ari.

– Det är lite märkligt, säger Johan, det står varje dag i tidningarna om Dawit Isaak och det är inget fel med det, men vi talade tidigare om fördomar och jag undrar om inte det är typiskt svenskt att det är lättare att peka på fel och orättvisor som förekommer någon annanstans, än att rannsaka sig själv.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.