Dick har fel

Jag är också för fri företagsamhet, dock inte inom vissa områden. Sjukhus och fängelser är väl de två bästa exemplen där fri företagsamhet inte bör få råda. 

Se bara vad den fria företagsamheten har gjort borta i USA. Fattiga bokstavligen dör på grund av att de inte kan betala för vården hos det privata sjukhuset. Fångar bokstavligen dör på grund av att den medicin de hade behövt är för dyr, vilket innebär att det privatägda fängelset köper ett sämre billigare alternativ eller väljer att inte ge någon medicin alls. Är det verkligen det scenariot som Dick vill ha även i Sverige? Som svar på Dicks fråga så säger jag alltså ja, det kan bli sämre på svenska fängelser än vad det är idag om de privatiseras.

Dicks bemötande av de punkter jag räknade upp baseras till står del på felaktiga antaganden. Jag förklarar närmare:

1. Visst, en JO-anmälan kanske inte ger något direkt. Men däremot kan kritik från JO användas för att gå till JK och där få skadestånd. Enligt min erfarenhet så fungerar JK ganska bra som klagoinstans, intagna har vid ett flertal tillfällen fått skadestånd till följd av att någon tjänsteman inom Kriminalvården inte har agerat inom lagens ramar. JK:s kontrollfunktion skulle försvinna helt om fängelserna skulle bli privata.

Ser jag sedan till möjligheten att överklaga och vinna så har jag på senare år vunnit en stor andel av de överklaganden jag har lämnat in. Problemet är att vi intagna har rättigheter, men för att ta vara på dem krävs nästan att man är utbildad jurist. Som tur är så har jag ett par examen inom juridik och kan därför ta tillvara på mina egna och en del av de medintagnas rättigheter. Vid ett flertal tillfällen har jag till och med fått prövningstillstånd i högre instanser och där fått gehör för min talan (bland annat när Kriminalvården försökte införa ett generellt rökförbud inomhus fick jag saken prövad i Högsta förvaltningsdomstolen och vann). Alla dessa möjligheter skulle direkt försvinna om fängelser blev privata. Jag och mina medintagna skulle vara i klorna på beslutsfattare som skulle kunna göra hur de ville utan vi skulle ha möjlighet att få vår sak prövad vidare.

2. Maktmissbruk blir definitivt lättare att dölja inom ett privat företag. Att tala om stridbara fackföreningar är inte relevant. Vi intagna, vilka är dem som kommer råka ut för maktmissbruket, har knappast några fackföreningar som skulle strida för oss.

Vad gäller samordnandet av förtroenderåden så skulle jag tvärtom vilja påstå att det gick över förväntan. Jag var med och grundade FRIO (tidigare förtroenderådens riksorganisation, numera fångarnas riksintresseorganisation) och under min tid som ordförande lyckades jag få igenom flera saker. Bland annat hölls en större aktion under 2004 där ett stort antal anstalter protesterade mot beslutet att ta bort våra möjligheter att styrketräna. Efter denna aktion backade Kriminalvården och valde att istället begränsa vikterna vi får träna med istället för att helt ta bort styrketräningsmöjligheterna. Dessutom kan det påpekas att jag under denna aktion var placerad på anstalten Hall och beslutsfattarna där var väldigt tillmötesgående. Jag fick tillstånd att ha kontakt med media och varken jag eller mina medfångar utsattes för några repressalier för deltagande i aktionen. Så Dicks påstående om att det inte alls gick att samordna olika förtroenderåd inom det nuvarande statliga systemet, stämmer alltså inte. Problemet med samordnandet av förtroenderåd är att det krävs minst en engagerad person som håller i ordförandeskapet och som kan tala för sig. Under min tid som ordförande upptog arbetet med FRIO nästan all min lediga tid och det är väldigt få som är villiga att göra de uppoffringar som krävs för att få det att fungera. Så just i detta fall handlade det inte enbart om att Kriminalvården hindrade verksamheten, även om det naturligtvis även förekom. Kriminalvårdens agerande mot FRIO var långt ifrån bra, men det var inte så omöjligt som Dick menar.

3. Att jag framhåller den reella möjligheten att företagsledare inom den privata fängelsesfären skulle kunna använda sig av lite kreativ bokföring i syfte att få påskina en förlust när en vinst egentligen har gjorts, ser inte jag som ett argument mot all form av privat företagsamhet. Argumentet är relevant utifrån att Dicks förslag gick ut på att fängelseföretag inledningsvis inte fick gå med vinst, utan den kommande vinsten skulle härledas från den bonus de fick när en frigiven fånge inte återfaller. Och Dicks framhållande av fiffel inom Kriminalvården där höga chefer anklagats för mutbrott, felaktiga upphandlingar och en del annat, backar bara upp mitt argument. Om fiffel kan ske inom statliga fängelser är risken än större att det sker inom privata fängelser där insynen och kontrollen är betydligt mindre.

Även om dagens Kriminalvården är långt ifrån välfungerande sett till rehabiliteringsaspekten lär det knappast bli bättre av att privata aktörer ger sig in i leken. Återigen, se på vad som hänt i USA.

Dick, vad är det som gör att de problem som helt uppenbarligen finns inom den amerikanska privata fängelseindustrin inte skulle bli verklighet i Sverige?

Tidigare artiklar i frågan om privatstyrda fängelser:

Ricard Nilssons och Pierre Larancuents artikel: 2000-talets slaveri.

Dick Sundevalls debattartikel: Privata fängelser – javisst!

Ricards Nilssons tidigare blogginlägg med Dicks Sundevalls svar: Ingen bra lösning.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.