Häktad i över två år

Flera medier har nyligen rapporterat om en man som suttit häktad i över två år. Ännu en gång visar sig Sverige vara en bastion för tortyr.

Nu kanske min inledning låter lite överdriven, men faktum är att Förenta Nationernas tortyrkommitté, Europarådets kommitté mot tortyr och inhuman behandling, Justitie-ombudsmannen, Advokatsamfundet med flera har riktat kraftig kritik mot de långa tider av isolering som tillämpas på svenska häkten. Vissa av dessa instanser har till och med gått så långt att kalla det för tortyr.

Ineffektiv polis

Den person som det nu gäller är misstänkt för försök till grovt narkotikabrott, men att behöva sitta häktad i över två år ska ändå inte behöva vara nödvändigt. Varför kan inte polisen arbeta fortare och mer effektivt är en fråga som i alla fall jag ställer mig.

Åklagaren motiverar den långa häktningstiden med att mannen riskerar upp till tio års fängelse. Säg att han får maxstraffet, då skulle han avtjäna 6 år och 8 månader enligt regeln om att man friges efter två tredjedelar av straffet. Detta innebär alltså att mannen nu har avtjänat knappt en tredjedel av sitt effektiva straff, och det utan att ens vara dömd. Nej, åklagarens motivering känns minst sagt ologisk. Bara för att man riskerar ett längre straff betyder inte att man ska kunna behandlas hur som helst.

Sverige unikt

Sveriges regler som inte har någon bortre gräns för hur länge man kan sitta häktad, är nästan unika jämfört med andra västländer. Nu tänker kanske en del av mina läsare att man får skylla sig själv om man begår brott. Men problemet är att man inte är dömd och det är inte ens säkert att man blir dömd. Ändå tvingas man utstå tortyr.

En del av er kanske tycker att det är bra med dåliga förhållanden, då kanske yrkeskriminella tänker en andra gång innan de begår brott igen. Men vad de flesta inte tänker på är att långa häktningstider oftast inte bekommer de som är yrkeskriminella. Många kanske tror att sitta inlåst 23 av dygnets 24 timmar skulle ”möra” upp den misstänkte och få honom att erkänna. Visst, det händer, men det gäller nästan uteslutande vanliga laglydiga medborgare som av ett eller annat skäl – ibland oskyldigt – hamnat i en häktescell. De gör oftast allt för att komma därifrån, inklusive att erkänna något de inte har gjort. En yrkeskriminell däremot, ler bara åt situationen och vet att det är en del av livet som han valt.

Nej, långa tider av häktning och isolering har fastställts utgöra tortyr. Frågan som då återstår är när någon beslutsfattare ska göra något åt det.

För djupare insikt i vad det innebär att sitta häktad, läs om Häktesprästen hemligheter.
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.