Kennedymordets mörka baksida

Av Staffan H Westerberg

I år är det 50 år sedan John F. Kennedy mördades i Dallas. Kontroverserna om vad som egentligen hände den där ödesdigra dagen, har aldrig avtagit. I undersökningar som gjorts svarar 75-90 procent av den amerikanska allmänheten, att de tror att det förelåg en konspiration bakom mordet.

Staffan H Westerberg, sedan mitten av 1990-talet grävande journalist och researcher från Stockholm har haft mordet på John F Kennedy som ett livslångt intresse. Det som började som hobby, ledde snart till rekonstruktioner av skjutningen på P10 i Strängnäs 1996 och ett antal artiklar för olika publikationer. 

Staffan ingår i gruppen Oswald Innocence Campaign tillsammans med de viktigaste oberoende utredarna av Kennedymordet i USA.

Vidare är han en del av journalisten Russ Bakers nätverk av researchers, med inriktning mordet på JFK. Har sedan två år arbetat på en bok om mordet i Dallas, som väntas bli färdig inom kort. Staffan skrev 1995 romanen Fågelbröstet som utkom på Albert Bonniers förlag.

President John F. Kennedy sköts till döds 12.30 den 22 november 1963, just när hans midnattsblå Lincolnlimousine svängde in på Elm Street i Dallas. Än idag, trots att vi närmar oss 50- årsdagen av händelsen pågår debatten mellan anhängarna av Warrenkommissionen och skeptikerna till den, om vad som verkligen hände.

På den ena sidan har vi den officiella ståndpunkten att 24-årige Lee Harvey Oswald på egen hand sköt de dödande skotten bakifrån, från ett fönster på den sjätte våningen i Texas School Book Depository.

På andra sidan har vi de oberoende utredare världen över som anser sig ha funnit bevis för att Kennedy föll offer för en gigantisk sammansvärjning, en statskupp med stora delar av den amerikanska statsapparaten inblandad. Vissa av dessa konspirationsteoretiker hävdar till och med att personer i Kennedys egen regering var inblandade.

Skeptikerna

Många av skeptikerna hävdar att själva skjutningen genomfördes av kanske så många som sex skyttar eller fler som sköt åtta skott eller fler inom loppet av tio sekunder eller mer.

Jag ska i en serie artiklar under det här femtionde året efter händelsen i Dallas försöka visa vad konspirationsteoretikerna eller skeptikerna menar är /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/JFKRubyOswaldAP.jpgbevis för en konspiration. Inte bara mot John F Kennedy, utan också mot den unge Lee Harvey Oswald, som själv hävdade att han var en syndabock
innan han sköts till döds av barägaren Jack Ruby två dagar efter mordet på presidenten, bilden till höger.

Vittnena

Antalet åskådare vid Dealey Plaza där Kennedy sköts, har uppskattats till runt 400 personer. Direkt efter skotten sprang många av dem upp mot gräskullen och Dallaspolisens parkering, som låg belägen bakom ett staket i anslutning till järnvägen. Flera poliser tog sig också dit för att på plats genomföra förhör med de många vittnen som var säkra på att de sett någon skjuta från platsen.

En av de första polismännen på plats bakom staketet vittnade i efterhand om att han kände lukten av krutrök när han kom upp på kullen. En lukt som sannolikt inte kunde komma högt uppifrån en byggnad en bit bort. I efterhand frågades sammanlagt 90 vittnen ut av Dallaspoliser på plats, senare samma dag av FBI och under våren 1964 av Warrenkommissionen (se faktaruta).

Av de utfrågade vittnena, svarade över hälften att skotten kommit från gräskullen, alltså framifrån till höger om presidenten. Flera av dessa vittnen fick dock redan på plats höra av personer inom FBI att de hört och sett fel. Skotten hade inte kommit framifrån, de hade i stället avlossats från skolbokslagret bakom presidenten. Det hade inte ens gått en kvart, och redan ansåg sig FBI veta var skotten hade kommit ifrån, något som i efterhand har diskuterats flitigt. Senare skulle det även visa sig att de tio vittnen som stod närmast när Kennedy sköts till döds inte ens kallades till förhör av Warrenkommissionen.

Lee Harvey Oswald grips

Varför greps Oswald? Samtidigt som Dallaspoliser och vicesheriffer höll förhör vid området kring gräskullen började folk samlas en bit därifrån, utanför skolbokslagrets entré. En kvart efter skotten gick det ut ett meddelande på polisradion:

Lystring alla polispatruller! Lystring alla polispatruller! Den misstänkte skytten vid Elm och Houston Street rapporteras vara en okänd vit man, cirka trettio år gammal med smal kroppsbyggnad, längd 178 centimeter, vikt 75 kilo, rapporteras vara beväpnad med vad som har uppfattats vara ett 30-kalibrigt gevär. Inga fler uppgifter för närvarande.

Många skeptiker har funnit det märkligt att Dallaspolisen och FBI redan femton minuter efter skotten jobbade efter hypotesen att det rörde sig om engärningsman, trots att polisen hade mängder indikationer, och ett stort antal vittnen, som pekade mot flera skyttar.

Polisbefälet som tog emot uppgifterna, Herbert Sawyer, minns inte vem som var uppgiftslämnare, något som väckt många frågor i efterhand. Ett polisbefäl är i normala fall väldigt medveten om att ett tips från ett anonymt vittne inte skulle väga särskilt tungt i en eventuell kommande rättslig förhandling. I en brevväxling mellan Warrenkommissionens högste jurist J Lee Rankin och FBI-chefen J Edgar Hoover någon månad efter mordet försökte även de bena ut vem källan till signalementet var. Hoover menade att det rörde sig om en okänd person som sett en man springa ifrån byggnaden. Var uppgiften verkligen kom ifrån är än idag outredd.

Läser man meddelandet som gick ut i polisradion så får man nog förmoda att detta okända vittne var det vittne som sett en man springa ut från skolbokslagret med ett vapen i händerna. Beskrivningen som fanns i signalementet en kvart efter mordet, beskrev mannens vapen som ett 30-kalibrigt gevär. Klockan 13.06 hittade Dallaspolisen ett vapen på den sjätte våningen i skolbokslagret. Ett italienskt Mannlicher Carcano, ett vapen av en annan kaliber än den tidigare vittnesbeskrivningen.

Ensam gärningsman men flera vapen

Två vapen fanns nu inrapporterade. Betydde det att polisen övervägde tanken på att det kunde röra sig om två gärningsmän, samt att det gick ut ett kompletterande meddelande i polisradion? Nej, fortfarande var polisen inställd på endast en gärningsman.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/James Powell 2.pngWarrenkommissionen kom senare att hävda att källan till signalementet var ett vittne som stått på gatan rakt nedanför skolbokslagret, bilden till vänster. Det var en man vid namn Howard Brennan.

– Innan Kennedy kom till Dealey Plaza kunde jag se att skytten satt på sidan i fönstret, sa Brennan. Jag kunde se hela hans kropp från höfterna och upp. Men när han väl sköt såg jag bara hans överkropp, från bältet och upp.

Brennan sa sig alltså ha sett en man med ett gevär som sköt från det östra fönstret på den sjätte våningen. Men vad hade Brennan sagt om skyttens längd och vikt, som meddelades över polisradion en kvart efter skotten? Ingenting. Han sa ingenting om det förrän den 24 mars 1964, då Brennan förhördes av Warrenkommissionen i Washington.

Juristen David Belin var den som förhörde Brennan:

– Kan du beskriva mannen du såg i fönstret? frågade David Belin.

– Min bästa beskrivning är att det var en man i trettioårsåldern, ljus hy, smal och smidig,

troligen 178 centimeter lång, sa Brennan.

– Ungefär hur mycket vägde han, ville Belin veta.

– Åh… jag gjorde en kalkylering, gissar mellan 72 och 75 kilo.

– Var det här en vit man, frågade Belin.

Signalementet

Så det kan faktiskt ha varit Howard Brennan som var källan till signalementet. Han uppgav ju trots allt rätt längd och vikt, men här väcks många frågor hos skeptikerna. Kalkylering? Stod Brennan alltså och kalkylerade en skytts vikt medan denne sköt?

Granskar man fönstret som skytten, enligt Brennan, skulle ha skjutit ifrån – vi kan kalla det ”Oswalds fönster”, väcker vittnesmålet många frågor.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/Brosthojd.pngFönstret var tvådelat; det övre var stängt medan det undre var öppet till hälften och lämnade en öppning på cirka 30 centimeter, bilden till höger. Det är tveksamt om Brennan kan ha sett skytten ”från bältet och upp”, som han sa till Warrenkommissionen. Fönstret hade dessutom en ovanlig brösthöjd, endast 30 centimeter. Skytten kan således inte ha stått upp och skjutit, inte om han skulle kunna ses från gatan. Vid en betraktelse av hur det såg ut i fönstret direkt efter skotten, så ger även själva fönsterdjupet en indikation på att om skytten alls skulle kunna synas från gatan nedanför så måste han stått på knä och samtidigt hängt ut. Om Brennan sett en skytt i fönstret, måste skytten ha stått på knä när han sköt. Och gjorde han det, hade Brennan inte kunnat se mer än huvudet, delar av överkroppen och gevärspipan. Hade Brennan sett mer, hade skytten blivit ett fall för tyngdlagen och fallit ner på gatan.

Howard Brennan stod alltså rakt nedanför byggnaden och såg upp mot ett fönster, beläget 18 meter upp. När skytten sköt, kalkylerade Brennan dennes vikt och kunde även dra slutsatsen hur lång han var. Till saken hör att längden 178 centimeter och vikten 75 kilo som Dallaspolisen gick ut med en kvart efter mordet var exakt den längd och vikt som fanns noterad om Lee Harvey Oswald i akter hos den amerikanska flottans underrättelsetjänst, CIA och FBI. Ett litet aber är dock att när Oswald /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/JFKOswaldPolisfoto.jpggreps en timme och sex minuter efter att signalementet gått ut, så vägde han inte mer än 55 kilo och mätte 177 centimeter. Det enda som stämde överens med Oswald, bilden till vänster, som gärningsman, var att han var mörkhårig och smal.

Polisens intuition

Frågan många ställer sig är i stället om polisen redan visste att det var just Oswald de skulle gripa? Att allt hade planerats i förväg? Ganska tidigt in i en granskning av Warrenkommissionens utredning börjar konturerna av detta scenario växa fram.

Hur gick det då till när Oswald greps? Vad var det för information som ledde Dallaspolisen till gripandet av Oswald i en biograf fem kilometer från mordplatsen? Klockan 13.16 sköts och dödades polismannen JD Tippit i stadsdelen Oak Cliff – samma område där Oswald hyrde ett rum. Oswald hade dykt upp vid sitt boarding house på 1026 North Beckley Street cirka klockan 13.00 och stannat någon minut, enligt hyresvärdinnan Mrs Roberts. Warrenkommissionen hävdar i sin rapport att Oswald därefter gått raka vägen till 10th Street/Patton Street, där han skjutit ihjäl Tippit med sin revolver, och sen tagit sig till biografen Texas någon kilometer därifrån.

Cirka klockan 13.40 ringde en biljettförsäljerska vid namn Julia Postal till Dallaspolisen. Betänk nu att det var många som ringde till Dallaspolisen och FBI vid den här tidpunkten. Efter ett mord på en president går sannolikt telefonlinjerna varma. Vad sa då Julia Postal till Dallaspolisen?

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/J.D. Tippit's Police Car (11-22-63).jpg

I stort sett enbart följande: ”En man som uppträdde mystiskt hade gått in utan att betala.” Inget annat, bara det. Med tanke på att Dallaspolisen just vid denna tidpunkt grep tre ”luffare” i en godsvagn i närheten av gräskullen och polisens parkering, där så många hävdat att skotten kom ifrån, så kan vi förmoda att ett tips om en man som plankat in på en biograf knappast skulle föranleda några större aktiviteter från en poliskår som förmodligen redan var hårt ansatt. Vi kan kanske utgå ifrån att polisen skulle lägga större fokus kring ett gripande av tre beväpnade personer vid mordplatsen, än en plankande biobesökare fem kilometer bort. Fel. Julia Postals tips fick i stället Dallaspolisen att skicka 20-30 poliser till Texas Theatre.

Med poliserna följde även vice åklagaren William Alexander. De byggde upp en barrikad framför och bakom biografen. Klockan 13.51 greps Oswald inne i biografen. Mellan signalementet vid 12.45 och Julia Postals samtal cirka 13.40 fanns ingen ytterligare information som gjorde att polisen kunde anta att det rörde sig om presidentens mördare. Senare under kvällen ställde också flera reportrar frågan till Dallas polischef Jesse Curry om vad som ledde polisen till Oswald. Curry kunde inte svara – helt enkelt för att det inte verkade finnas någon vettig information. Han försökte med att ”Oswald setts lämna mordplatsen där Tippit skjutits ihjäl”, men vad han baserade den uppgiften på är oklart, då det inte fanns något vittne som identifierat Oswald som Tippits baneman. Oliver Stone säger i sin film JFK att gripandet av Oswald ”måste ha varit resultatet av den mest fantastiska formen av polisintuition i världshistorien”. Gripandet blev brutalt, och måhända för att inte råka mer illa ut eller ”skjutas av misstag” skrek Oswald ”Im not resisting arrest! Im not resisting arrest!”

Samtidigt vid Dealey Plaza lotsades de tre ”luffarna” Chauncey Marvin Holt, Charles Harrelson och Charles Rogers lugnt från godsvagnen mellan två poliser till sheriffkontoret. Dessförinnan hade polisen plockat av dem deras handeldvapen. Likväl fick de gå helt fritt utan handfängsel mellan poliserna runt hela Dealey Plaza. Senare skulle de tre försvinna och polisen upprättade inte några protokoll för gripandena.

Gripandeprotokollet

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/oswg.pngSamtidigt hade polismannen Nick McDonald som grep Lee Harvey Oswald i biografen, se bilden till höger, redan upprättat ett gripandeprotokoll. Det här gripandeprotokollet är på många sätt mycket märkligt, det upprättades redan klockan 13.40, alltså elva minuter innan polisen grep Oswald. Av protokollet att döma ges intrycket att Dallaspolisen vid samma tidpunkt – 13.40 – hade löst hela fallet. Så här skriver konstapel McDonald:

Den här mannen sköt och dödade president John F Kennedy och poliskonstapel JD Tippit. Dessutom sköt han och skadade guvernör John Connally.

”Du har din man”

Avslutningsvis ska sägas att angående bevisen mot Oswald i samband med både mordet på John F Kennedy och polismannen JD Tippit så fanns det inga bevis mot honom förrän på måndagen, då han varit död i 24 timmar. Efter hans död dök all möjlig form av bevisning upp som pekade på hans skuld. På måndagen blev det känt att vapnet som hittats på den sjätte våningen i skolbokslagret hade köpts av en ”Alek Hidell”, vilket var ett alias som Oswald använde. Dallaspolisen hittade plötsligt ett fingeravtryck på samma vapen.

Men när Oswald greps den 22 november fanns ingenting som talade för att han var gärningsmannen. Polisen hade ingen information som kunde leda dem till att gripa Oswald, och när de väl grep honom och fram till hans död framkom inte heller några uppgifter som pekade ut honom som skyldig. Trots detta var mordrotelns chef Will Fritz, åklagaren Henry Wade, polischefen Jesse Curry, FBI-chefen J Edgar Hoover och den nye presidenten Lyndon Johnson tämligen säkra på att de hade tagit fast rätt man. President Johnson ringde till och med till Jesse Curry på kvällen den 22 november och sa att han skulle sluta leta efter fler misstänkta: ”Du har din man”, sa Johnson. Många oberoende utredare menar dock att bevisen fabricerades och lades till rätta efter Oswalds död.

Tre utredningar av mordet

Genom åren har tre olika myndigheter i USA utrett mordet på president John F Kennedy. Först FBI i november-december 1963, därefter Warrenkommissionen 1964 och slutligen House Select Committee on Assassinations, HSCA mellan åren 1976-78.

FBI:s mordutredning
Var officiellt färdig den 9 december 1963. Myndigheten utredde dock aldrig om det fanns något alternativ till Lee Harvey Oswald som gärningsman och har kritiserats för att ha ignorerat alla vittnen som hade sett skyttar eller hört skott från någon annan plats än den sjätte våningen i skolbokslagret. President Kennedys egen rådgivare Kenny O ́Donnell försökte påkalla FBI:s uppmärksamhet att han och kollegan Dave Powers sett och hört att skotten kom från gräskullen till höger om Kennedy. ”Ni har fel”, sa FBI och tillade: ”Familjen vill lägga det här bakom sig nu, det ni säger river bara upp sår, ni såg fel”, varpå O ́Donnell och Powers vittnade som FBI ville. De var inte de enda vittnena som råkade ut för sådana argument. 

Warrenkommissionen
Fredagen den 29 november 1963 skapades genom president Lyndon Johnsons Executive Order 111 30 the Presidents Commission on the Assassination of President Kennedy, som kom att kallas Warrenkommissionen. Utåt sett skulle presidentens kommission utreda mordet på John F Kennedy. Det var vad det amerikanska folket trodde, och fortfarande tror. I själva verket skulle kommissionen enbart utvärdera FBI:s mordutredning och göra en del kompletterande förhör samt småutredningar. FBI bedrev dock aldrig någon riktig mordutredning, då chefen J Edgar Hoover fastslagit att Oswald var skyldig redan på eftermiddagen den 22 november 1963.
I programförklaring stod i svart på vitt att kommissionen enbart skulle rapportera om mordet, inte utreda.

House Select Committee on Assassinations
Började 1976 som en riktig mordutredning. Men efter att juristerna som verkligen försökte utreda mordet enligt gängse metoder, började kalla in flertalet CIA-operatörer till förhör blev kommittén infiltrerad av personer som ville driva utredningen i en annan riktigt – bort från underrättelsetjänsten och mot den organiserade brottsligheten. Kommittén drabbades av inre stridigheter och slutligen hade de som ville utreda mordet slängts ut. Ändå tvingades kommittén konstatera i sin rapport från 1979 att president Kennedy troligen dött till följden av en konspiration – på grund av ljudupptagningar från en MC- polisradio 1963, som kunde visa att det skjutits minst fyra skott vid Dealey Plaza den 22 november 1963. 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.