Självständiga starka tjejer – är det ett problem?

När de söver och flyttar henne 50 mil återvänder hon snabbt till sitt hem. Hon ordnar sin mat och sitt boende själv. Hon står för allt som utmärker en stark och självständig tjej som inte låter sig styras. Ska hon därmed dömas till dödsstraff?

Vi har fått följa henne ett tag nu, den så kallade Junselevargen. Någon ser henne här och en annan där, när hon strävsamt tar sig hem igen efter att ha fraktats iväg 50 mil bort med helikopter. Det är fjärde gången hon sövs och fraktas iväg. Och fjärde gången hon tar sig tillbaka hem. Det för tankarna till den legendariska scenen i en Lassiefilm, när Lassie släpar sig fram på bygatan efter att ha gått och sprungit mil efter mil, för att sin vana trogen kunna sätta sig och vänta på sin lillhusse utanför skolan.

   Olika lokala medier rapporterar om att nu har Junselevargen setts där eller där. De som sett henne på sin väg hem, säger i stort samma sak:

   – Det var en fantastisk upplevelse att få se henne!

   Det har nästan blivit lite av en folkrörelse att följa henne:

   – Kommer hon kanske att passera här?

   – Vet du någon som har sett henne?

   Vi har sett rubriker som: Junselevargen har passerat ännu en gräns, när hon passerat nästa landskaps- eller länsgräns. Den här tjejen som envist tar sig hem gång på gång har engagerat massor av människor och drygt 150 000 personer har skrivit på en namninsamling för att hon ska få leva.

   På vägen har hon ätit rådjur och småvilt. Dock ingen liten sällskapshund, efter vad jag kunnat läsa mig till. Och nu när hon är hemma i tryggheten och kan äta det hon tycker bäst om, så blir det renkött. Hon kallas Rödluvan för hon har ett unikt inslag av rött i pälsen. Och hennes gener gör henne behövd i den svenska vargstammen. Hon behövs för att förhindra för mycket inavel.

/wp-content/uploads/content/bilden/Junselevargen2.jpg

   I Sverige har vi djur som ibland ställer till problem för människor. Hundar som ger sig på såväl vuxna som barn. Vilket inte sällan leder till svåra och kanske bestående skador. Hästar som sparkar sönder någon. Tjurar som man ska akta sig för. Huggormar som sprutar in sitt gift i en passerande människa. Björnar som man definitivt inte ska komma i vägen för. Älgar som är aggressiva eller kommer i vägen för en bil så att såväl älgen som en eller flera i bilen avlider. Vildsvin är inte heller att leka med. För att inte tala om alla dessa miljoner små fästingar som ställer till allt större problem.

   Sverige är inte ett asfalterat land. Vi har stora naturområden där det finns djur av olika slag. Däribland vargar. Men i motsats till ovanstående djur så utgör inte vargarna någon fara för människor. Det är skygga djur som drar sig undan från oss människor. Precis som lodjur. Men de har matvanor som kan vara störande. De ger sig på och äter renar. Därtill en del tamboskap. Och en och annan sällskapshund eller jakthund slinker också ner.

   Då är frågan – ska vi avliva alla djur som ställer till problem för människor? Hundar och hästar etcetera? Och ska vi i så fall börja med de som orsakar direkt skada på människor, eller ska vi börja med de som inte alls ger sig på människor? Eller – ska vi kunna fortsätta att leva och fungera ihop med dessa djur så som vi gjort under århundraden?

   Om någon har sin hund lös utan att ha uppsikt över den, kan något hända. Den kan bli överkörd. Eller angripen och dödad av en annan större hund. Det händer och är inte helt ovanligt. De kan även bli angripen och dödad av en varg – men det är så ovanligt att det blir uppmärksammat i olika medier.

   Nog borde vi väl kunna leva med såväl tama som vilda djur? Nog borde väl ett rikt land som vårt kunna hantera att vi har vilda djur i våra skogar? Och då även kunna hantera den vilda varianten av våra älskade sällskapshundar. Naturligtvis ska då renägare och andra boskapsägare ha ersättning om en varg dödar något av deras kreatur. Liksom de ska ha ersättning om människor eller hundar dödar djuret.

   Jag är mer tveksam när det gäller jakthundar. De skickas iväg för att jaga upp något djur så att det kan dödas. Om det då tvärtom blir så att något vilt djur, som en varg, dödar jakthunden istället när hunden kommer in på vargens revir – är det så helt orättvist och fel? Och det är väldigt många fler jakthundar som blir överkörda av bilar.

   Vi har bara ett fåtal vargar i Sverige. Däremot har vi alldeles för många jägare som inte borde ha licens för skjutvapen. Varje år är det någon av dem som skjuter andra människor. Av misstag eller avsiktligt. De flesta fall av dödligt våld med skjutvapen i Sverige, sker med vapnet i händerna på den person som har licens för vapnet ifråga. Det är i motsatts till vargarna – ett stort samhällsproblem.

   Junselevargen Rödluvan har aldrig angripit någon människa. Inte ens morrat åt någon. Men hon låter sig inte styras. Hon är en vacker självständig stark tjej med en egen vilja, som nu har lyckats göra sig av med sin boja i form av sändaren hon haft runt halsen. Ska hon därmed dömas till döden och skjutas ihjäl?

 

Två länkar till färska möten mellan varg och människa i Sverige:

En vuxen varg som utan aggression söker lite sällskap kan ses här.

En vild ung varg som är nyfiken på en människa kan ses här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.