Vi får ta skiten

Kritiken mot polisen är påtaglig för närvarande. Det är det ena med det tredje. Alla ska säga sitt. En massa förstå-sig-påare här och var. 

De som drabbas är såna som jag, som jobbar på golvet. Antingen går man och drar något gammalt över sig eller så står man upp för vad man tror på och försöker göra det bästa av det. Jag föredrar det sistnämnda.

   Jag blev polis av en orsak och den kör jag på i 350 knyck. Jag ville göra skillnad. Det tog ett tag att hitta sin grej. Jag kände tidigt att ungdomsmiljön lockade, och såg chansen när Ungdomsgruppen skulle starta i Helsingborg. Vi har olika roller och jag insåg var min låg.

   Man stångas ständigt med beslut tagna av andra, andra myndigheter som inte tänker lika och vissa personer som vill se att man misslyckas. Och så media som granskar, ifrågasätter. Och det är klart man tar åt sig. Fast man inte borde. Det är ju faktiskt inte jag som tagit besluten. Eller som bestämt hur pengar ska fördelas.  Det är sällan någon överhuvudtaget frågar oss yttre personal vad vi tycker, eller hur vi upplever situationer.

   Det är inte jättekul att stå inför våra samarbetspartners och säga:
   – Polisen ska ju som ni alla uppmärksammat oss på satsa på ungdomsrelaterade brott enligt RPS direktiv. Snart är sommaren här och då är alla kids i stan lediga. Även vi! Från vår vanliga tjänst. Ungdomsgruppen lägger ner i sommar eftersom vi samtliga måste hjälpa till i utryckningsverksamheten.  Ja, vi har fått massa nya poliser till nordvästra Skåne och nej jag vet inte vart alla tog vägen, och ja detta är andra sommaren i rad vi lägger ner och nej det är inget skämt.

   Vad sänder man för signaler när man ständigt skyller på omständigheter? 
   – Ja vi tycker det är lika tråkigt som ni, ja det är konstigt men vi kan inget göra osv etc…

   I grund och botten har jag ett jobb som jag trivs mycket bra med. Kollegor som gör ett fint jobb utifrån de förutsättningar som finns.  Det bästa vore ju att koppla bort det där som pågår över ens huvud för att kunna lägga full koncentration på den verksamhet man brinner för. Känner man ett driv och ansvar för sin egen verksamhet är det dock inte alltid lätt.

   När allmänheten kommer farandes med kritik om än det ena än det andra brukade jag förr diskutera med dem. Försöka förklara, ge min syn. Det har jag lagt ner. Idag hänvisar jag till berörda av samlingen polischefer och politiker. 
   – Ställ era frågor till dem som sitter i sammanträden. Vi är bara budbärare. Skjut inte budbäraren.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.