Oläkt

En klart läsvärd deckare.

   Vi är vanligtvis skeptiska till nya kriminalromaner, speciellt när det är ytterligare någon från rättsväsendet som ger sig in genren. Alltför ofta blir det klichéartat och uppstyltat eftersom en akademiker med en juridisk bakgrund inte kan hantera ett skönlitterärt språkbruk. Därför läste vi åklagarna Emma och Thomas Häggströms debut med extra kritiska ögon.

   I ”Oläkt” står åklagare Helena Stahre på ena sidan i rättsprocessen och den mordåtalade 87-åriga Vera Eriksson, på andra sidan. Den tillsynes obeskedliga Vera har nämligen erkänt ett 27 år gammalt mord, vilket får media att flockas likt gamar. Men det är något som inte stämmer. Fru Eriksson verkar manipulera sin omgivning i sina egna syften, fråga är varför.

   Vad kan då konstateras om åklagarparets debut i en överbelamrad deckargenre? Jo, som vi gissade finns vissa problem, som en brist på litterär gestaltning och ett klichéartat språkbruk, exempelvis bör man undvika ”vaknade med ett ryck”. Med detta sagt så är berättelsen engagerande. Bristen på gestaltning kompenseras av ett spännande upplägg. Varför erkänner en 87-årig kvinna ett nästan tre decennier gammalt mord? Den frågan i kombination med den parallella berättelsen om ett Sovjetockuperat Lettland, där beskrivningarna av tragedierna och krigsbrotten får läsaren att sucka tungt, tvingar oss att vända sida efter sida för att få reda hur allt hänger ihop. För tro inget annat än att vi tyckte om boken, för det gjorde vi – ”Oläkt” är definitivt läsvärd.

Författare: Emma Häggström och Thomas Häggström

Förlag: Idus förlag

Utgivningsår: 2014


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.