”Det är maktmissbruk”

Quick/Bergwalls advokat Thomas Olsson skräder inte orden när han beskriver vad hela den här cirkusen har handlat om. Och vad han anser saknas i Bergwall-kommissionens rapport;
– Kommissionen skulle ha pekat ut dom ansvariga myndighetspersonerna, säger han.

– Det mest värdefulla med rapporten är att den sätter punkt för diskussionen om dom ursprungliga domarna mot Sture Bergwall var felaktiga eller inte. Den diskussionen kan vi nu lämna bakom oss en gång för alla, säger Bergwalls advokat Thomas Olsson.

– Är det några delar i rapporten som du är tveksam till?

– Ja, det som är beklagligt är att man inte har uttalat sig om ansvarsfrågan. Man kan ju konstatera, när man läser rapporten, att dom inblandade och ansvariga myndighetspersonerna har begått det ena missgreppet efter det andra. Man har undanhållit bevisning. Man har förvanskat bevis. Man har lämnat felaktiga uppgifter i domstolarna, och ändå kan inte kommissionen ta bladet från munnen och konstatera att dom är ansvariga för dom fel som har begåtts.

– Men däremot så lägger man väl i varje fall en del av ansvaret på Sture Bergwall?

– Ja, här har du alltså en psykiskt sjuk missbrukare som ger utlopp för ett antal drogfantasier. Och ett antal myndighetspersoner använder sig av dom här drogfantasierna för att uppnå olika saker för egen räkning. Dom flesta har ju gjort karriär under Quick-åren och fått nya högre befattningar. Man har fått mycket uppmärksamhet och beröm.

– Hur menar du att kommissionen skulle ha gjort istället?

– Man skulle ha pekat ut dom ansvariga. Trots att dom här myndighetspersonerna är ansvariga för att den här psykiskt sjuka drogmissbrukaren har lyckats välta hela rättssystemet, så går det tydligen inte att ta bladet från munnen och peka ut dom som ansvariga.

Maktmissbruk

Thomas Olsson menar att det finns en motvilja mot att använda begreppet ”maktmissbruk” i svensk offentlig miljö.

– Något annat ord är ju svårt att se, säger han. Personer som har tilldelats makt av samhället har missbrukat denna makt. Det är vad som har hänt.

– Men Sture Bergwall tar ju på sig en del av ansvaret genom att han påstod att han hade mördat en massa personer.

– Ja, men det är ju mer än tusen personer som i USA har erkänt kidnappningen av Charles Lindberghs son, och massor av folk som i Sverige har erkänt Palmemordet. Men det finns ju inom polisväsendet väl beprövade metoder för att hantera den här typen av frågor. Det är bara att låta personen prata på och stämmer inte det han säger med fakta som man känner till, så avfärdar man honom. Hade man använt samma metod i Quick-fallen så hade inte ett enda av de här fallen resulterat i något åtal.

Olsson menar att man måste fråga sig varför så enkla och självklara metoder för sådana här utredningar har åsidosatts?

– Inte är det för att Quick var psykiskt sjuk, för de flesta människor som kommer med falska erkännanden är psykiskt sjuka, säger han. Enda förklaringen till de här enkla felen som har begåtts är rimligen att man ville utnyttja situationen.

Grupptänk

– Kommissionen använder begreppet grupptänk, om vad som hände mellan åklagaren, poliserna och psykologerna. Hur ser du på det?

/wp-content/uploads/content/intervjuer/ThomasOHojdMickar.jpeg– Ja, grupptänk eller inte grupptänk… När man läser om hur de har lyckats driva igenom dom här ärendena så är det tydligt att det handlar om att manipulera utredningarna. Om det är ett utslag av grupptänk eller om det är en önskan om att stå i centrum och få en massa fördelar genom att få Quick dömd, det får väl psykologer svara på.

– Vad säger du om kommissionens förslag till lagändringar?

– Jag skulle ha önskat att man tittat närmare på balansen på det förtroende man ger vissa makthavare och den möjlighet man har att kontrollera hur dom utöver makten. Det borde finnas starkare kontrollmekanismer i lagstiftningen som förhindrar att personer som Hans Holmér eller Christer van der Kwast tar över utredningar av nationellt intresse och driver dom till vansinnets gräns.

– Vad tror du att det här får för följder framöver?

– Det måste rimligen sätta punkt för frågan om Sture Bergwall var oskyldigt dömd eller inte. Men diskussionen om ansvarsutkrävandet och hur man i det svenska systemet ser på den frågan, kommer att fortsätta och har fått förnyat bränsle av den här rapporten.

– För att rapporten är otydlig på den punkten?

– Ja, jag vet ju att anhöriga inte tycker att man har redovisat vem som har ansvaret för det här, så den diskussionen kommer att fortsätta.

Ansvarsutkrävanden

– Hur ser du mer konkret på ansvarsutkrävandet?

– Vi har ju åklagaren som har en objektivitetsplikt och vi har polismän som har vittnat under ed och har lämnat felaktiga uppgifter. Vi har domstolar som kanske inte alltid har följt processordningen, och vi har en advokat som har varit relativt passiv. Det här behöver sorteras ut och klargöras var ansvaret ligger, och hur det fördelas på de olika personerna.

– Men är inte advokatfrågan lite svår? Om man som advokat har en klient som erkänner och man tror honom så kan man ju inte agera rakt emot sin klient. Jag har pratat med en del erfarna brottmålsadvokater som säger att dom inte kan förstå hur Claes Borgström skulle kunnat agera annorlunda.

– Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt. Du kan naturligtvis inte som advokat gå emot din klient. Men om du sitter med på rättegångar där det lämnas felaktiga uppgifter som inte stämmer med vad du har tagit del av i bevisningen, så har du en skyldighet att reagera eller stiga av. 

Främja orätt

Thomas Olsson menar att man som advokat naturligtvis inte kan åberopa egen bevisning som ska vederlägga sin klients erkännande:

– För det är ju klienten som bestämmer det. Men om en polisman framför något i rätten som du som advokat vet är fel, för att du har läst i protokollen hur det var, så är du ju skyldig att fråga den här polismannen om han verkligen är säker på den uppgiften. Och vidhåller han då den, så måste du ju konfrontera honom utifrån dom protokoll du har tillgång till. Annars går du ju ifrån att följa din klients instruktioner till att främja att orätt skipas. Och blir det problem med det så får du ju klargöra att om jag inte får ifrågasätta det här så stiger jag av.

– Det låter drastiskt.

– Men det är ju självklart att du som advokat inte kan sitta med öppna ögon och se hur man dömer en person utifrån manipulerat material.

– Tror du att det här kommer att leda till en skärpning vad gäller bevisvärderingar i svenska domstolar?

– Nej, inte generellt. Däremot är det väl förhoppningsvis slutpunkten för den här typen av bedömningar, som florerade på 90-talet och i början på 2000-talet, i framförallt sexualbrottsmål. Där ofullständiga uppgifter kunde tillerkännas fullt bevisvärde. Idag är man ju betydligt mer vaksam mot den där typen av kvasivetenskapliga bortförklaringar, säger Thomas Olsson.

 

Kommissionens rapport biläggs i sin helhet nedan.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev
Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat.

Du prenumererar här.



Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.