Börje Carlsson

Öppet brev till regering och riksdag

När jag nu fick till ett uppmärksammat öppet brev till rikspolischef Dan Eliasson, som egentligen bara är en galjonsfigur eller ”nyttig idiot” till regeringen, så bestämde jag mig för att gå direkt till regering och riksdag med nästa öppna brev.

   Den nya polisorganisationen har nu funnits i snart två år. Trots den korta tiden är det inte för tidigt att göra en utvärdering. Hela omorganisationen är en gigantisk och uppenbar felsatsning som bara kommer att bli mer och mer fel till allt högre kostnader.

   Det här har Ni troligen missat, möjligen beroende på att Ni inte fått den fortlöpande information om förändringsarbetet som Ni, enligt regeringsbeslutet, skulle få efter hand som förändringsarbetet framskred.  Jag har genom justitiedepartementet fått reda på att den enda fortlöpande information som polisen lämnat är årsberättelsen. Det är inte vad jag skulle kalla fortlöpande information om förändringsarbetet.

   Vidare anser jag att det först nu, under senare tid, har uppmärksammats hur många poliser (och det är många och det blir hela tiden fler) som tagit det stora steget att lämna polisjobbet. Ett jobb som för många varit ett drömjobb och näst intill ett kall. Trots dålig betalning, obekväm arbetstid och groteska upplevelser har de varit lojala mot arbetsgivaren. Dessa avhopp har det hittills varit ganska tyst om och när polisförbundet varit oroliga och uttryckt sin oro har biträdande rikspolischef Mats Löfving kallat detta för larv. Svensk polis står för sin hittills största kris och näst högste chef kallar det för larv!

   Nu är det dags att göra halt, se sig omkring och se vad som hänt. Blev det som tänkt eller vad kan göras bättre för att få den polisiära skutan på rätt kurs? Jag har svårt att tro att resultatet är vad som förväntats. Omorganisatörerna har nog haft en alltför bred pensel och en alltför glättig färg när förslaget presenterades.

   Inte ens telefonväxlarna (läs växeln i Malmö, för de andra växlarnas funktion vet jag inget om) fungerar på ett tillfredsställande sätt trots att den existerat i mer än två år. Detta trots att telefonväxlarna måste tillhört det enklaste att organisera. Men ”nästa eller nästa år” ska den fungera – så har det låtit sedan den startade.

   Entusiastiska omorganisatörer kallar trots det denna växel för en ”dundersuccé”. Var syftet att avlasta poliserna så dessa slipper bli störda av telefonsamtal från medborgaren? Ja, då kanske det är en dundersuccé. Jag har dock svårt att tro att det var syftet. Inom polismyndigheten finns/fanns statistik som visar/visade att drygt en tredjedel av de uppringande la/lägger på, innan de kopplats fram, beroende på de långa framkopplingstiderna.

   Att klarlägga hur omorganisationen fungerar och dra riktiga slutsatser kan bara ske om granskarna, till att börja med, slutar lyssna på de som ligger bakom omorganisationen och på de som förespråkar den och är nöjda med vad de hittills sett. Alla dessa inblandade har mellan 60 000 och 150 000 skäl varje månad att låta det hela fortgå.

   Ett av omorganisationens syften var att polisen skulle decentraliseras och komma närmare medborgarna. Denna decentralisering har varit så lyckad att ytterligare en decentralisering kommer att medföra att det bara finns poliser i Stockholm, Göteborg och Malmö (obs ironi men en ganska logisk slutsats om det hittillsvarande resultatet får vara facit).

   Under de senaste 50 åren har 90% av Sveriges större eller mindre polisstationer avvecklats och försvunnit. Är det någon som inte ser vad som ligger i farans riktning med resterande polisstationer?

   Det här påståendet brukar av de frälsta bemötas med att ”polisstationer skapar varken närhet eller trygghet. Poliserna skall vara ute och röra sig bland medborgarna”. Här kommer då ett spontant ”hoppsan” för det har blivit precis tvärtom. Färre stationer och inga poliser på gatan.

   En polisstation på en mindre ort skapar närhet och trygghet genom de poliser som är placerade där. Här på den mindre orten vet man var polisen finns och var det går att nå denne även om de just för stunden är ute i ortens centrum.

   Poliser som någon timme i veckan eller per 14-dagarsperiod är på den mindre orten, för att föra en medborgardialog eller för att uppfylla ett samverkansavtal, kan lika gärna hålla sig borta för det skapar varken närhet eller trygghet.

   Är det ingen av beslutsfattarna som förstår varför rösterna om en kommunal polis blir allt högre?

   Det behövs inga gigantiska åtgärder för att ändra på detta. Det krävs vilja och beslutsamhet och genom att den misslyckade omorganisationen har fått fortgå alltför länge kommer det att krävas en hel del extra arbete för att ta tillbaka övergivna småorter och kvarter.

   Inget av detta kan dock genomföras med regeringens nuvarande synsätt eller med de polischefer som idag har de befattningar där beslut, av övergripande natur, fattas.

   En myndighet för hela landet är okay och kan ge en hel del synergivinster. Men ta bort regionerna och de regionala ledningarna, de gör bara allting mer komplicerat och oförutsebart. Se till att sätta stopp för regionala kommunikationscentraler. Det går inte att hålla på att skicka fler bilar på samma jobb bara för att larmmottagaren glömt fråga vilken ort larmet kommer ifrån.

   Kommer ett larm om pågående grov brottslighet på Kungsgatan går det inte att för säkerhetsskull skicka bilar till varje Kungsgatan i regionen. Till och med i bara ett län, i en länskommunikationscentral (lkc), har det förekommit att bilat har måst skickas till flera orter för att operatören blivit stressad och glömt fråga om ort. Inte ens vid korrekta ortsangivelser är det idag ovanligt att bilarna, om det finns några, skickas fel. Ibland 15-20 mil fel.

   Avveckla biträdande rikspolischef och alla chefer i regionerna som har ordet regional i sin titel. Alla dessa är försumbara i en framtida organisation och medför inte ens nu något som är positivt för verksamheten. De flesta finns där med luddiga arbetsuppgifter för att nuvarande regionchefer vill omge sig med ja-sägare. Låt de nuvarande cheferna för länen fortsätta som nu men bli direkt underställda en ny rikspolischef. Då får vi bort en hel kader av försumbara chefer och poliser på regional nivå. Om detta sker är vi på väg mot en polisverksamhet värd namnet.

   I Sverige finns cirka 20 000 poliser och landet har ungefär 10 miljoner invånare. Detta gör ungefär en polis per 500 personer varav de flesta av dessa personer är skötsamma och hederliga. Sett så, blir det inte så många banditer per polis.

   Samtliga orter med några tusen invånare bör ha en polisstation bemannad med en till en och halv polis per tusen invånare. Här kommer således de allra flesta orterna i Sverige att få en närvarande och trygghetsskapande polis.

   Här kan man förutse att förståsigpåarna kommer att säga att det blir dyrt med lokalhyror och uppkopplingar. Eftersom många kommuner redan idag överväger en kommunal polis så finns nog möjligheter att förhandla ner lokalhyror. Därutöver kommer stora kostnader att sparas genom att drivmedelskostnaderna kommer att minska dramatiskt när alla nuvarande transporter minimeras. Utöver det kommer pengar att sparas när alla regionala chefer med tjänstebilar slipper dessa.

   När detta är gjort finns poliser över för att utreda den grova brottsligheten. Mellan 7 500 och 10 000 poliser kommer att finnas tillgängliga för den grova brottsligheten, för kontroll av illegala invandrare, trafikpoliser och liknande. Även den Nationella operativa avdelningen (NOA) får den personal som krävs, för med en ny omorganisation är tanken att alla poliser ska arbeta som poliser.

   Jag har tillskrivit östra regionen för att få veta hur många poliser som inte har 100% polisarbete i sin arbetsbeskrivning. Jag vet att det finns många poliser med allehanda icke-polisiära uppdrag. Den här uppgiften kunde inte klarläggas eftersom varken polisen eller Polisens Administrativa Center (PAC) hade någon möjlighet att kartlägga detta.

   Är det sant? Jag vet inte. Antalet oanvända poliser kanske är så stort att det är störande?

   Vardagsbrotten kommer genom en närvarande lokal polis att kunna skötas lokalt. Den lokala eller kommunala polisen kommer genom sin närvaro skapa den kontaktyta som krävs för att återställa medborgarnas förtroende och ge det samspel som krävs för att klara upp vardagsbrottsligheten. Varje lokal polisstation skall dessutom ha ett eget telefonnummer, gärna riktnummer plus 114 14, dit allmänheten kan ringa utan långa väntetider i någon stor växel.

   Byt ut rikspolischefen snarast mot en ny och ge denne mandat och makt att fortsätta förändra verksamheten till något som är optimalt för både polisverksamhet och medborgare.

 

Vänligen Börje Carlsson

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.