Börje Carlsson

Bara ett spel för galleriet eller…

Man hade samlat ihop över 600 representanter för brottsförebyggande arbete på en konferens i Malmö. Där var bland annat polis, kommun, socialtjänst, frivilligarbetare och näringsliv som alla arbetar för att minska brottslighet och öka tryggheten. Det var säkerligen en trevlig konferens – men kommer den att resultera i något vettigt? Tillåt mig tvivla.

   Regeringen presenterade det första nationella brottsförebyggande programmet på över 20 år – ”Tillsammans mot brott” – som samma dag också lämnades som en skrivelse till riksdagen.

   Morgan Johansson sa att brottsförebyggande rådet, BRÅ, kommer att ha ett övergripande ansvar i regeringens satsning för att förebygga brott i hela landet. På lokal och regional nivå kommer länsstyrelserna att ha ansvar för arbetet att förebygga brott. Totalt avsätter regeringen 40 miljoner kronor.(Egentligen en struntsumma i sammanhanget)

   Samarbetet mellan polisen och kommunerna är grundläggande och kommer att vara det också i fortsättningen, underströk Morgan Johansson. Detta antar jag kommer att ske genom kommunavtal och samverkansavtal och trots att Morgan Johansson verkar vara en förnuftig karl tycks han inte förstå polisens unika krav på närvaro. Med denna inställning kommer vi att få alltfler oroliga medborgare och allt fler utanförskapsområden.

   Att besluta att BRÅ och länsstyrelserna ska ha det övergripande ansvaret för att förebygga brott är kanske ett steg i rätt riktning eftersom det inte enbart är i polisens intresse att förebygga brott. Brottsförebyggande arbete är ett ansvar för hela samhället.

   Samtidigt talades det om massiva insatser av polis och åklagare i de aktuella områdena. De straff som inte redan skärpts kommer att skärpas. Rättsväsendet måste agera mot de aktiva kriminella vuxna och kommunerna måste LVU-omhänderta de mest kriminella ungdomarna.

   Jag funderar på var det polisiärt brottsförebyggandet arbetet kommer in och vem som styr där? Av tradition, som nästan upphörde vid länspolisreformen år 1997, var polisens brottsförebyggande arbete oerhört viktigt och uppskattat. Vad som tycks bli kvar för polisen är konfrontationerna och de repressiva insatserna. Här talas visserligen i manifestet om områdespolis och lokal polis och det brottsförebyggande arbetet men det verkar mest vara i teoretisk mening.

   Orden och temat för konferensen känns igen för redan den dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson ordnade en stor konferens i Göteborg på sin tid, under parollen Rakt på Yrkeskriminaliteten. Massor av deltagare, massor av vackra ord och mängder av utfästelser om hur de yrkeskriminella skulle knäckas. Massor av framkrystade att-satser som inleddes med ”Svensk polis anser att….”

   Hur det blev? Tja, det var en trevlig konferens.

   Därutöver föll nog det mesta i glömska redan en kort tid efter konferensen. Jag vet inte hur det är idag men dåtidens konferenser orsakade sällan eller aldrig några tjänstenära förändringar eller förbättringarna. Det fanns bara en följdverkan av dåtidens konferenser som gav ett visst existensberättigande, kontakter och nätverk. De kontakter och de nätverk som skapades gjorde att man oftast hade en förtrogen att kontakta i nästan varje myndighet. Oftast vårdades dessa kontakter och man höll kontakt och hjälptes åt när så krävdes.

   Jag vill inte döma ut denna konferens eller program ”Tillsammans mot brott” innan det sjösatts men jag fruktar att det blir precis likadant som det förra eftersom inget ändrats i grunden. Svensk polis lär inget av historien utan nya kvastar osv.

   Floskler, armbindlar, att-satser och vackra ord kommer inte att förändra något. Jag hävdar återigen att det enda som kommer att förändra och påverka är en närvarande och förtroendeskapande polis.

   Kanske blir det skillnad nu när BRÅ håller i rodret men jag inväntar med en viss skepsis vad som skall komma ut av denna konferens. Jag har en känsla att signaler och idéer ligger på fel nivå eftersom den mesta brottsligheten är lokal med lokala förbrytare. Jag hyser därutöver en viss skepsis till att knyta polis och BRÅ alltför intimt samman. Redan idag finns konspirationsteorier om att BRÅ friserar siffror och gör om statistik, på polisens begäran, för att uppföljningar och jämförelser skall försvåras.

   Det kommer att bli spännande att se om det blir som traditionen bjuder eller om man kommer att se några märkbara resultat eller förändringar. Spontant tror jag att upplägg och konferenser av detta slag mest är ett spel för galleriet.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.