Höggs i halsen

Fängelselivet kan vara brutalt. Ibland leder konflikter till dödliga sammanstötningar. De svaga körs över, de starkaste överlever. Bakom el-stängsel och höga murar finns ingenstans att fly. Ingenstans att gömma sig.

   Några av de vanligaste frågorna jag får gäller våldet i fängelse. En gång frågade en äldre kvinna om jag någonsin sett någon misshandlas. Allmänhetens morbida fascination för fysiska konflikter i anstalt verkar inte ha några gränser. Och visst, det förekommer situationer då ens liv kan vara i fara.

   En gång på Kumla attackerades en fånga av flera andra intagna, i försvar högg han dem, en träffades i halsen och var millimeter från att dö. Jag hann se avdelningen där det hände innan vakterna låste in oss alla, det var blod överallt. Men detta är ett undantag. Oftast utmynnar inte konflikter i våld.

   Ta som exempel det år av mitt liv på Tidaholmsanstalten som jag skildrar i ”En livstidsdömds dagbok”. Antalet våldsincidenter i min bok är få. Saken är den att de allra flesta vill göra sin tid i lugn och ro. Men detta innebär inte att man kan tåla respektlöshet. Ibland måste man som fånge markera: hit men inte längre. Om det är otillräckligt med en varning, då är knytnävarna eller till och med kniven, inte långt borta.

   Skillnaden mot det fria samhället är att i anstalt kan man inte bara gå därifrån. Det går inte att undvika varandra, därmed måste konflikten hanteras och våldet bakom låsta dörrar har blivit en naturlig del av tillvaron.

   Till och med vissa chefer anser att ett begränsat våld är acceptabelt. När jag för många år sedan var placerad på Kumlas långtidsavdelning, sa en kriminalvårdsinspektör till mig att:

– Så länge ambulans inte behöver tillkallas, är det förståeligt att en del måste uppfostras med våld.

   Säg vad man vill om denna åsikt, men den visar tydligt på att våld är en normal och – enligt vissa – en nödvändig del av fängelsetillvaron.

För övrigt anser jag…

att Justitieombudsmannen (JO) måste ges möjlighet att utfärda straffavgifter eller andra sanktioner mot myndigheter och enskilda tjänstemän som vägrar ändra sitt beteende efter att JO framfört kritik. Idag är JO tyvärr en papperstiger.

 

   Ricard A R Nilsson  är dömd till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år. Under åren har han hunnit beta av nio universitetsexamina och är idag Kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Ricard har släppt böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok”. I hans författande skildras ofta det brutala fängelselivet.

Följ Ricard i sociala medier:

nilsson-larancuent.com/ricards-blogg

instagram.com/nilsson_ricard

twitter.com/ricardnilsson

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.