Debatt
Advokat Emilie Hillert

Låt oss prata fakta – inte fördomar!

Av Emilie Hillert 2020-12-13

Vi har det lägsta antalet asylsökande på 20 år. Trots det agerar politiker som om det vore 2015. Den bruna sörjans politik infekterar övriga partier. Ingen politiker verkar reagera på den extrema förskjutning som sker. Rättssäkerheten äventyras. Är det så vi vill ha det?

2015 var året då ovanligt många flyktingar gav sig ut på den livsfarliga resan över Medelhavet. Året då familjer separerades i fruktan och förtvivlan när pengarna bara räckte för att smuggla en person, eller resten av familjen dog under resan.

Året då vågorna förde med sig döda barn till Medelhavsländernas stränder. Men vi såg det inte som deras kris. Det var inte flyktingarnas kris. Det var vår egen.

2015 kom oväntat många asylsökande till Sverige. Vi har hört det förr. Det är ju det som har motiverat alla nya lagar och politiska utspel på migrationsrättens område de senaste fem åren.

Det är det som motiverade alla blixtsnabba och ogenomtänkta åtgärder. Det är det som motiverade införandet av en ”tillfällig” lag.

Men då var då och nu är nu. Nu, 2020, har vi det lägsta antalet asylsökande på 20 år. Från januari till november kom 12 122 asylsökande till Sverige. 12 122!

Även de senaste tre åren har det rört sig om drygt 20 000 per år. Vi är alltså extremt långt från de 163 000 som kom år 2015 och den situation som rådde då.

Trots det är vi fast i samma skräckscenario som användes då. Vi använder samma motiveringar för att ytterligare krympa möjligheterna till uppehållstillstånd i Sverige, trots att gränsen för vad som kan kallas tillvaratagandet av mänskliga rättigheter och medmänsklighet sedan länge är passerad.

De senaste veckorna har de politiska utspelen intensifierats och de felaktiga uttalandena är oräkneliga. Morgan Johansson påstod att vi har ”ultraliberala regler” för arbetskraftsinvandring och att Sverige inte behöver diskare.

Sverige har idag inga ”ultraliberala regler”. Och en snabb genomgång av Migrationsverkets statistik visar att det inte är diskare som beviljas arbetstillstånd i Sverige.

Ett annat aktuellt utspel rör den nya gymnasielagen. Denna lagstiftning infördes som plåster på såren för några av de som drabbats av avsaknaden av rättssäkerhet i kölvattnet av 2015.

Lagen infördes trots att Lagrådet explicit uttalade att “gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.

Den var så dålig rent juridiskt att svenska domstolar inledningsvis vägrade tillämpa den. Migrationsöverdomstolen gav den dock grönt ljus med motiveringen att ”det är ingen snygg lag och den är svårtillämpad, men den har inte tillkommit på ett grundlagsvidrigt sätt”.

Svårtillämpad är bara förnamnet och listan över de problem som uppstått för de få ungdomar som faktiskt omfattades av lagen är närmast oändlig.

Därtill har 2020 präglats av Covid-19s erövring av världen. Det behövs nog ingen närmare motivering för förståelse för att detta gjort det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, för ungdomar att ordna en tillsvidareanställning inom sex månader efter studenten. Konsekvensen blir att de utvisas.

Så istället för att ta vara på vår investering, och de ungdomar som kan tjäna Sverige framöver, väljer vi att utvisa dem som vi just låtit utbilda sig i Sverige under flera års tid. Vi utvisar alla de som utbildat sig till bristyrken, såsom undersköterskor, precis som migrationsministern önskade.

Ekonomiskt försvarbart? Knappast. Särskilt inte i en pandemi då vårdpersonalen går på knäna och förstärkning av personalstyrkan efterfrågas.

Vad säger då politikerna i denna fråga? Jo, Morgan Johansson menar att gymnasieungdomarna borde ha förberett sig lite tidigare. Hur då frågar man sig?

De har inte stiftat den undermåliga lagen så vad skulle de ha gjort åt de orimliga kraven? Hur menar han att de skulle ha förberett sig på Covid-19s intåg, när såväl stater som myndigheter står handfallna inför pandemins konsekvenser?

Menar han att det är gymnasieungdomarnas fel att stat och landsting tillämpar provanställning och således inte duger som arbetsgivare för att undgå utvisning? Det är på inget sätt rimligt att beskylla gymnasieungdomarna för det vi nu utsätter dem för, och att vår investering går förlorad.

Trots allt finns ett lagförslag för att göra det möjligt att ta vara på en del av vår investering. Men oppositionen säger nej och nyligen uppgav Centerpartiet att även de kommer att rösta nej. För lite och för sent, påstår de och hänvisar till att vissa hamnar i kläm och faller utanför.

Det är förvisso korrekt. Det är alldeles för lite och alldeles för sent. Men hur kan det argumentet resultera i att inte ens ta vara på de som går att rädda?

I veckan kom regeringen med ett förslag om att HBTQ-personer som har beviljats asyl i Sverige ska få återförenas med sina familjemedlemmar. Moderaterna var snabba med att avfärda förslaget.

Det här förslaget innebär att man drastiskt vill öka invandringen” uppgav Maria Malmer Stenergard och uppgav även att ”De [Socialdemokraterna] går i motsatt riktning och vill kasta tillbaka Sverige till migrationskrisen 2015, då vi hade svårt att ta emot alla som kom hit”.

Hur då? frågar man sig. 2020 har vi drygt 12 000 asylsökande i Sverige. Även om alla de skulle varit HBTQ-personer och alla de skulle beviljas asyl, och även om alla dessa har familjemedlemmar så är det direkt omöjligt att komma upp i de drygt 160 000 som utlöste situationen 2015.

Maria Malmer Stenergards retorik är skrämmande lik den gamla busringningen som ”Hassan” gjorde på 90-talet om att det skulle komma ”10 000 tyska bögar”. Men till skillnad mot Hassan-gängets påhitt som bjöd på ett gott skratt, så finns det ingen anledning till glädje kring Moderaternas uttalanden.

Men det är så det har blivit. Det har skett en gradvis förskjutning. Den lag som infördes som ”tillfällig” kom att förlängas. Det nya förslaget till lagstiftning som ligger nu har mycket mer gemensamt med den tillfälliga lagen än den ursprungliga.

Allt som över huvud taget vittnar om ett visst mått av medmänsklighet tycks få för svagt stöd för att röstas igenom. Det som för fem år sen var extremt, har nu normaliserats. Det som för fem år sedan var normalt, kallas idag extremt.

Och under det senaste året har allt fler människor börjat fly från Sverige. De flyr till andra europeiska länder som har mer generösa regler, som gör mer rättssäkra bedömningar av riskerna i hemlandet, och som i många fall beviljar dem asyl.

Sverige har blivit ett land som man flyr ifrån, istället för till. Är det så vi vill ha det?

Så låt oss prata fakta och inte fördomar. Låt oss utgå från nutid och inte dåtid. Låt oss föra en debatt på en adekvat nivå istället för på falska fakta. Om inte för ”deras” skull, så i vart fall för vår egen.

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges mest framträdande migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.
Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.
Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.
Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.