2000-talets slaveri

I USA avskaffades slaveriet år 1865. Men än idag kan slavhandeln skönjas i det amerikanska rättssystemet. Miljoner människor hålls nämligen inspärrade och tvingas till regelrätt slavarbete.

Idag är USA världsledande när det gäller att fängsla sina medborgare, vilket är föga förvånande om man känner till att de var ett av de första länderna som började använda sig av fängelser som straffinstitution. Över 25 procent av alla fångar finns i USA, trots att bara 5 procent av jordens befolkning bor där.

De dömer fler människor till fängelse än någon annan nation i världen, både räknat per capita och i absoluta tal. Det gör också att fångpopulationen stadigt ökar. För drygt 30 år sedan, då Ronald Reagan blev president, fanns det cirka 400 000 fångar i USA. Idag hålls 2,4 miljoner människor inspärrade. Det innebär att nästan var hundrade amerikan sitter i fängelse, vilket är fullt jämförbart med hur situationen var i Sovjetunionen där regimkritiker låstes in i den så kallade Gulagarkipelagen.

Fängelse istället för välfärd

Vad är det då som har hänt under denna tidsperiod? Vän av ordning tänker sig kanske att den amerikanska fångpopulationen är en direkt reflektion av den allmänna brottsnivån i samhället. Sett utifrån detta perspektiv har antalet fångar i USA ökat på grund av att det idag är många fler människor än tidigare som bryter mot lagen.

Men faktum är att den allmänna brottsnivån inte har ökat tillräckligt mycket för att förklara det stora antalet fångar. Istället handlar det om en politisk utveckling som konstant gått i riktning mot längre straff. Lagar som Kaliforniens ”Three Strikes Law” – vilken medför en fördubbling av den normala strafflängden för den som döms för brott en andra gång, samt 25 år till livstids fängelse för den som döms för ett tredje brott – har lett till en explosionsartad ökning av antalet fångar.

Som exempel på hur extremt oproportionerlig rättvisan blir med en sådan lagstiftning kan nämnas att flera människor dömts till livstids fängelse för ett så ringa brott som cykelstöld. Flera forskare menar att nedrustningen av välfärdsstaten med ökande klassklyftor där framförallt minoriteterna drabbas är en direkt orsak till stegringen av antalet fångar.

Minoriteter drabbas

Många kritiker har påpekat att systemet förstärker redan existerande sociala orättvisor och att minoriteter drabbas oproportionerligt hårt av statens repression. Som exempel utgör latinamerikanska ättlingar knappt 13 procent av USA:s befolkning, men hela 31 procent av fångpopulationen. Motsvarande förhållande råder för den afroamerikanska befolkningen som utgör 12 procent av befolkningen men 40 procent av fångarna.

Dagens situation är fullt jämförbar med hur det var för samma folkgrupp under slaveriet. Rasdiskriminering och sociala orättvisor gör att det idag finns fler afroamerikanska män som sitter fängslade eller är villkorligt frigivna än det fanns slavar i USA år 1850.

Den oberoende organisationen Human Rights Watch har kritiserat rättssystemet och påpekat att den extremt stora fångpopulationen leder till splittrade familjer, åderlåtning av hela samhällen och ett undergrävande av nationen som helhet.

Förutom de negativa sociala effekter som denna kriminalpolitik medför, leder den naturligtvis till att astronomiska summor måste läggas på kriminalvård – pengar som annars hade kunnat avsättas till utbildning, hälso- och sjukvård samt brottsförebyggande insatser. I Kalifornien, till exempel, kostar det motsvarande 350 000 kronor per år att hålla en människa inlåst. De enorma kostnaderna borde utgöra en drivkraft för förändring av systemet, men så har inte varit fallet.

Lägg därtill de omänskliga straffsatser som gäller för narkotikabrott – livstidsstraff som domaren är tvingad att döma ut, oberoende av eventuella förmildrande omständigheter – så har vi förklaringen till varför federala och statliga fängelser inte längre räcker till. De federala anstalterna har i genomsnitt en beläggning på 160 % av sin maximala kapacitet. De delstatliga anstalterna är bara aningen mindre överbelagda.

Fick inte rätt medicin

Såväl de negativa sociala effekterna som den efterföljande kriminalpolitiken får förvisso långtgående effekter för hela USA:s rättssystem, men konsekvenserna av alla snåriga lagar och regler är ofta mer direkta för individen – något som en 65-årig blomsterhandlare fick uppleva. Mannen var en samlare av orkidéer och importerade ofta blommor som han i sin tur sålde vidare till andra samlare. Men då hans latinamerikanska leverantörer började slarva med pappersarbetet blev blomsterhandlaren gripen i USA, misstänkt för blomstersmuggling och brott mot konventionen om internationell handel med utrotningshotade växter och djur.

Den 65-åriga mannen fick dela cell med en misstänkt mördare och två misstänkta droghandlare. Åklagaren beskrev honom som ledaren för en internationell blomstersmugglingsliga och klargjorde att man från statens sida tänkte yrka på strängast möjliga straff – såvida inte blomsterhandlaren avslöjade sina medbrottslingar. Mannen ifråga kunde inte gå med på detta av det enkla skälet att han inte hade några medbrottslingar.

Situationen blev inte bättre av att en federal agent under täckmantel hade beställt några orkidéer av blomsterhandlaren och mottagit dem utan att få en dokumentation som överensstämde exakt med leveransen. Detta tolkade åklagaren som att mannen hade lämnat falsk information till en statsanställd, ett federalt brott som kan bestraffas med upp till fem års fängelse (det är till och med är olagligt att ljuga för någon som i sin tur upprepar lögnen för en statsanställd). Eftersom mannen dessutom hade kommunicerat med sina leverantörer åtalades han även för att ingå i ett nätverk av kriminella blomstersmugglare, ett brott som också kan bestraffas med fem års fängelse. Hotad av tio års fängelse och utblottad efter att ha lagt alla sina pengar på advokater, ansåg sig mannen till sist tvingad att erkänna sig skyldig i utbyte mot att åklagaren yrkade på ett lägre straff.

Blomsterhandlaren dömdes till 17 månaders fängelse och under anstaltsvistelsen försämrades hans hälsa avsevärt. Mannen hade Parkinsons men fick inte rätt medicin för detta, varpå han smugglade in receptbelagd medicin som han fått utskriven av sin läkare på utsidan. För detta placerades han i isoleringscell under 71 dagar. Men fängelset var så överfullt att till och med på isoleringsavdelningen tvingades han dela cell med två medfångar.

Hummerimport gav åtta års fängelse

En lika hårresande historia inträffade år 2000 då fyra amerikanska medborgare åtalades för att de hade importerat hummerstjärtar från Honduras i plastpåsar istället för kartonglådor, vilket en honduransk lag föreskrev var ett krav. Denna lag efterlevdes inte längre i Honduras, men det spelade ingen roll för de amerikanska myndigheter som fick höra om fallet.

Enligt en amerikansk lag som går under namnet Lacey Act är USA:s medborgare förbjudna från att bryta utländska lagar i samband med jakt- eller fiskeverksamhet. Lagen skrevs ursprungligen för att förhindra landets medborgare från sådan verksamhet som tjuvskytte av elefanter, men den har kommit att tolkas som att det är amerikanska medborgares plikt att följa varenda lag som reglerar jakt- och fiskenäring runtom i världen. Hummerimportörerna hade ingen som helst aning om att de bröt mot någon lag, eftersom varenda en av deras honduranska leverantörer transporterade hummerstjärtarna i plastpåsar snarare än i kartonger. Men likväl dömdes tre av dem till åtta års fängelse.

Över 4 000 federala brott

Många anser att USA behöver färre och tydligare lagar, för att inte medborgarna ska vara tvungna att ha en juristutbildning bara för att klara av att inte begå brott. Det finns nämligen över 4 000 federala brott och många lagar är så luddigt formulerade att det är mycket svårt att ha någon aning om huruvida man har brutit mot dem eller inte. Och de hårdare tagen mot narkotika har lett till att man stiftat lagar som fått minst sagt oönskade konsekvenser. Idag får mindre än hälften av USA:s cancerpatienter adekvat smärtlindring, mycket beroende på att läkarna är livrädda för att åtalas för narkotikalangning, vilket de mycket väl kan bli om de skriver ut för mycket.

År 2004 dömdes William Hurwitz, en doktor vars specialitet var smärtbehandling, till 25 års fängelse i Virginia för att ha skrivit ut tabletter som några av hans patienter i sin tur hade sålt vidare på svarta marknaden. Myndigheterna kunde slutligen konstatera att Hurwitz agerat i god tro, men då hade han redan hunnit avtjäna fyra år av sitt straff.

Men det är inte bara narkotikalagstiftningen som är i behov av en översyn, detsamma gäller de lagar och regler som omgärdar brottmålsprocessen. I USA behöver åklagarnas makt vingklippas. Den advokat som erbjuder ett vittne pengar för att under ed intyga att hans klient är oskyldig, riskerar stränga fängelsestraff. Samtidigt kan en åklagare hota ett vittne med fängelsestraff om denne inte vittnar till nackdel för en misstänkt.

I gengäld kan ett vittne som har begått ett brott gå fri från åtal förutsatt att man samarbetar med åklagaren. Det behöver knappast påtalas att för de flesta är friheten mer dyrbar än pengar, varför ett system där man kan hota med att ta ifrån någon ens frihet om personen ifråga inte vittnar på ett visst sätt, är ett system med en inneboende potential för grovt maktmissbruk.

Sverige ligger inte långt efter

I Sverige kan en liknande utveckling ses. Även här har straffsatserna ökat markant de senaste decennierna. Livstidsstraffen har exempelvis ökat såväl till antal som till längd. Ett livstidsstraff under 1970- och 80-talen innebar sällan mer än 8-9 års fängelse, i några enstaka fall fick man avtjäna strax över 10 år. Idag är den lägsta möjliga tid man kan få 18 år, vilket innebär en effektiv strafftid på 12 år enligt principen att man friges efter två tredjedelar. Antalet livstidsdömda har dessutom ökat från ett tiotal till över 150.

Samtidigt dömer domstolarna allt oftare ut tvåsiffriga fängelsestraff även för annan brottslighet, något som tidigare var ytterst ovanligt. Men inte heller i Sverige har det visat sig att det finns något samband mellan antalet som sitter i fängelse och den generella brottsnivån i samhället. Då kan man fråga sig varför fångpopulationen har ökat så extremt som den har, såväl i Sverige och USA som i andra länder.

En förklaring är att fängelser anses utgöra en nödvändighet för samhällets fortlevnad. Ruth Wilson, framhåller i sin bok Golden Gulag, att fängelser ofta ses som en lösning på vissa ekonomiska kriser. När ett samhälle är instabilt, exempelvis vid en ekonomisk kris, blir fängelset ett sätt för politikerna att lösa en del av problemet och visa handlingskraftighet.

Ger nya arbetstillfällen

Under de senaste decennierna har det ekonomiska läget kraftigt försämrats för oss i västvärlden. Den gyllene ekonomiska eran som fanns under stora delar av 1960-, 70- och även en bit in på 80-talen är idag ett minne blott. Lågkonjunkturerna avlöser varandra och för varje gång blir situationen ofta lite sämre än den var sist.

Ser man exempelvis till USA, innebär fängelsesystemet – såväl det privata som det statliga – ett stort antal arbetstillfällen. När medborgarna i en stad tidigare protesterade mot att få ett fängelse byggt inom stadsgränserna så är det idag precis tvärtom. Höga politiker gör allt för att övertala beslutsfattarna om att just deras stad eller delstat är bäst, och framförallt billigast, då det gäller att tillgodose behovet av ett nytt fängelse. Men för att dessa arbetstillfällen ska kunna skapas krävs att nya fängelser behövs.

Ser man på politiska kampanjer, både här i Sverige och i USA, så är det säkraste uttalande som kan göras att man vill ha hårdare tag mot brottsligheten och längre fängelsestraff. Den politiker som säger något annat blir sannolikt inte vald. Genom detta och medias rapportering om den ökande brottsligheten, trots att så sällan är fallet, får gemene man en antingen medveten eller undermedveten tro samt acceptans för att fängelser är något positivt, något som är en nödvändig del av samhällets struktur. Även om detta bara är en del av förklaringen, kan det konstateras att den markanta ökning som skett av antalet fångar inte hade kunnat ske utan att det fanns en allmän acceptans hos samhällsmedborgarna.

Privata fängelser efterfrågas

Som ytterligare en följd av att alltfler låses in så har den privata fängelseindustrin blomstrat. Sedan år 2000 har antalet privata aktörer på den amerikanska fängelsemarknaden tredubblats. Även om det ännu inte är lika vanligt förekommande i europeiska länder så sker en ökning även på denna sida Atlanten.

Eftersom privata fängelser drivs med samma profithunger som hos andra företag blir målet att skapa den största möjliga vinst åt ägarna och inte att rehabilitera. Detta får till följd att fångarna, under slavliknande förhållanden tvingas arbeta, samtidigt som möjligheterna att klara sig efter avtjänat straff minskar.

I Sverige är detta ännu inget som har fått fotfäste, men idéerna finns även här. Så sent som den 16 oktober uttalade professor emeritus Leif GW Persson under en frågestund i programmet Veckans brott, fördelar med privata fängelser och ställde sig frågande till varför det ännu inte hade införts i Sverige. Även justitieminister Beatrice Ask har tidigare uttalat sig i positiva ordalag. Hur det till slut blir med den saken återstår att se. Men att härma USA ur denna aspekt vore detsamma som att vrida tillbaka klockan till en tid då slaveri sågs som en del av naturens ordning.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.