Besök av barn vägras

Tänk dig själv in i situationen, din son eller dotter har fått ett barn, du har blivit mor- eller farförälder och så förbjuds du att få träffa ditt barnbarn. Detta är verkligheten för många fångar.

En ny regel har införts inom Kriminalvården som innebär att interner som huvudregel inte tillåts träffa andra barn än sina egna. Detta trots att vårdnadshavarna vill att den intagne ska få träffa exempelvis sitt syskonbarn eller barnbarn. Skälet är att det generellt inte anses vara till barnets bästa att besöka någon som sitter i fängelse eller häkte.

Barnets bästa är viktigast

Att en bedömning måste göras av om ett visst barn riskerar att ta direkt eller indirekt skada av att besöka en nära anhörig som sitter bakom låsta dörrar, är självklart – barnets bästa ska alltid prioriteras. Problemet är att Kriminalvården gör egna bedömningar som nästan alltid väger tyngre än föräldrarnas vilja. Det bör i sammanhanget tydliggöras att det jag diskuterar är besök som sker tillsammans med minst en vårdnadshavare, alltså inte att barn träffar fången ensam.

Orimlig begreppsdefinition

Det största problemet är hur begreppet ”närstående barn” definieras. Kriminalvården anser nämligen att det i normalfallet endast innefattar egna barn. Ser man till den rättsliga regleringen kring besök i allmänhet så räknas förutom egna barn, även syskon, föräldrar och fru/sambo/flickvän automatiskt som närstående. Med tanke på detta bör i förlängningen rimligen även barnbarn eller syskonbarn falla inom den kategorin.

Låt föräldrarna bestämma

Vad som anses vara i barnets bästa bör i första hand avgöras av en vårdnadshavare. Om exempelvis modern anser att barnet mår bra av att ha kontakt med en morbror eller morfar, borde inte Kriminalvården ha möjlighet att förbjuda det så länge det inte handlar om att barnet är ett brottsoffer eller att det finns misstankar om misshandel eller andra säkerhetsmässiga omständigheter.

Ett olagligt förbud

Anmärkningsvärt är att fängelselagen saknar bestämmelser om förbud mot att tillåta besök av exempelvis barnbarn eller syskonbarn. Kriminalvården får därför inte gå utanför den rättsliga regleringens ramverk genom att införa ett eget förbud. Det är alltså högst tveksamt om den nu aktuella regeln ens är förenlig med vad som står i lagen. I flera beslut jag själv har tagit del av har man inte ens bemödat sig att motivera varför bedömningen som gjorts skiljer sig mot vårdnadshavarnas önskemål. Att en myndighet på detta sätt anser sig ha rätt att sätta sig över en förälders vilja utan att närmare behöva underbygga sin ståndpunkt, är inget annat än maktmissbruk.

Individuella bedömningar bör vara normen

Grundläggande inom all offentlig verksamhet där beslut ska fattas som påverkar enskilda medborgares liv, är att en individuell prövning ska ske i varje fall. Fördelarna ska vägas mot nackdelarna, och först därefter ska ett beslut fattas. Alla förfaranden som medför att en myndighet använder en egenpåhittad huvudregel för att fatta beslut utan att se till omständigheterna i det enskilda fallet, är inget annat än rättsvidrigt.

Bifogade filer:
BarnPaCykel.jpg
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.