Debatt

Nedlagt

Värdet av det traditionella polisarbetet kan aldrig, i något sammanhang, överskattas. Glöm det traditionella och det mesta går förlorat. För en oinvigd betraktare synes det som om polisen helt åsidosatt det traditionella polisarbetet och i stället helt förlitat sig på de få tekniska undersökningar som görs. Men inte ens en träff i DNA-register eller fingerspårsregistret ger en 100-procentig garanti för att ärendet fullföljs med ett FU-protokoll och än mindre att det går till åtal.

   Idag tycks polisarbetet gå ut på att diarieföra och lägga ner anmälningarna i en allt mer tilltagande hastighet. Att försöka utreda tycks vara en fullständigt ointressant sysselsättning. Idag finns i varje polisregion en kader av poliser vars enda uppgift tycks vara att hitta nedläggningsskäl. Här är det egentligen bara fantasin som sätter gränser för vilka argument man kan använda som nedläggningsgrund.

Nedläggningsgrunder

Utan att gradera ska jag här försöka visa några olika nedläggningsgrunder.

Brott kan ej styrkas. Detta kan betyda två saker. Det går ej att styrka att gärningen är ett brott eller det går ej att styrka att den misstänkte är den som begått det anmälda brottet. Mycket användbar just på grund av tvetydigheten.

Gärningen ej brott. Här är det klart att det anmälda bedömts som att det inte är ett brott. Behöver inte vara sant, formuleringen ifrågasätts sällan.

Spaningsuppslag saknas. Här har anmälningsmottagaren lyckats skriva en föredömligt kortfattade och intetsägande anmälan. Oftast skulle ett telefonsamtal eller ett kort förhör kunna ge olika spaningsuppslag, men vem vill ha det?

Ej spaningsresultat. Här har en befattningshavare gjort någon kontroll av anmälan till exempel kontrollerat brottsrubricering eller något kort samtal med någon varefter ärendet läggs ner.

Brottet går ej att utreda. Detta talar för sig själv. Det betyder oftast att någon tittat på en anmälan och tänkt ”det här ser svårt ut”. Ser det svårt ut så blir det svårt.

Brottet blir för kostsamt att utreda. Behöver inte vara sant men är praktiskt och användbart. Det finns beslut om att en förundersökning kan begränsas/läggas ner om den beräknas bli för kostsam. Vad nu detta är? Ibland tycks det inte finnas gränser för vad ett ärende får kosta och ibland tycks varje krona vara för en mycket. När en diplomatbil beläggs med p-bot har det förekommit att ärendet förts ända upp till HD.

Brottet kommer sannolikt ej att medföra en påföljd överstigande tre månaders fängelse. Också denna avskrivningsgrund är både användbar och populär om någon dristat sig att ange en misstänkt. De flesta domar (tror jag) med fängelsepåföljd hamnar ofta på ett par månaders fängelse.

Den misstänkte kommer sannolikt ej att erkänna alternativt ens att uttala sig. Återigen en användbar nedläggningsgrund om den misstänkte är känd. Det krävs inga polisiära orakel för att kunna avgöra detta. Förhörsresultat styrs av förhörsledaren, vill man inte ha ett erkännande lägger man upp en förhörsstrategi efter detta. Inget svårt alls. Ett erkännande kan kräva ett annat förhörsupplägg men till vilken nytta eftersom ärendet förmodligen läggs ner av åklagare i stället. Därför är det lika bra att direkt lägga ner eländet med denna motivering.

Brottet går uppenbarligen ej att utreda. Är återigen användbart om målsäganden inte nöjt sig med ett tidigare avslag, med motiveringen brottet går ej att utreda, och i stället kommit in med en komplett förundersökning där allt utom förhör med den misstänkte finns.

Brottsanmälan skrivs av eftersom FU-ledaren tror att den misstänkte/de misstänkta står under åtal. Här räcker det med att tro, man behöver inte veta.

Brottet preskriberat. Inget ovanligt med tanke på hur ärenden behandlas.

Hör av er

Därutöver finns mängder av egna avskrivningsgrunder antingen det finns misstänkt eller andra detaljer som skulle kunna föra ärendet framåt. De läsare som har andra exempel på andra avskrivningsgrunder får gärna höra av sig på min mail via Magasinet Para§raf. Kanske kan bli en liten bok/ett litet häfte om polisiära avskrivningar.

Tiger och lider

Alla dessa nedlagda/avskrivna brott föranleder sällan någon protest från den utsatte. De tiger och lider. Om alla missnöjda anmälare och målsägare begärde överprövning av negativa beslut så skulle förhoppningsvis polismyndigheten tvingas att upphöra med detta slentrianmässiga avskrivande av olika anmälningar. De skulle i alla fall behöva tänka en gång till och därefter formulera avskrivningsgrunden bättre. Det är knappast avsikten att huvuduppgift för en myndighet, som kostar många miljarder, skall vara att bara administrera brottsanmälningarna.

De skötsamma sätts åt

Med alla dessa avskrivningsgrunder kommer frågan med automatik. Är det någon som inte förstår varför polisens uppklarningsprocent sjunker? Om det i statistiken tas bort alla brott som är uppklarade i och med att de noteras (till exempel trafikbrott, snatterier, narkotikaförseelse och liknande) vad blir det då kvar för kategorin brottsbalksbrott. Jo, någon eller kanske ett par procent som har sin grund i de poliser som försöker jobba traditionellt.

Skulle mot förmodan ett brott utredas och redovisas till åklagaren så infinner sig samma procedur där och många, kanske merparten, ärenden skrivs av på grund av olika skäl. Här har åklagarna sin uppsjö av skäl för att inte åtala.

Sveriges invånare består idag av en majoritet hyggliga och skötsamma människor som försöker leva laglydigt men som blir straffade vid minsta missöde eller förseelse, medan resten av invånarna struntar i det mesta och trots det kommer lindrigare undan.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.
  • Lofeal

    Vad sägs om en tjänsteman inom kommunen som i ena rättegången säger x under ed och i nästa säger y om samma sak? Här är bevisbördan för oaktsamt intygande mindre än för mened.

    Båda rättegångarna finns på video som brukligt från tingsrätterna.

    Åklagare säger att ”brott kan ej styrkas”, vid överklagan om åklagarbeslut får man samma beslut. Alla är olika inför lagen, vissa mer än andra.

    Vem orkar driva sånt här?