Debatt

Polisen är till för medborgarna

Anders Ygeman och Morgan Johansson är upprörda över bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal. De borde vara upprörda för detta är en situation som jag, och många med mig, under flera år påtalat och som de tillsammans med rikspolischefen har tillåtit accelerera till en näst intill omöjlig situation.

   Hela denna situation har skapats av polisens organisation och den senaste nya polis-omorganisationen har blivit den utlösande faktorn. Deras upprördhet kommer nog att öka för än tror jag inte vi sett och upplevt mer än början av dessa förödande bränder och dessa attacker mot blåljuspersonal.

   För att komma tillrätta med dessa bränder och attackerna mot blåljuspersonal föreslår de strängare straff och fotbojor. Stora polisinsatser för att gripa förövarna och jour-domstolar för omedelbara domar.

   Jag kan inte förstå hur de kan tillåta sig att göra så lite och inte se var problemen ligger och åtgärda dessa i stället för all detta spel för galleriet.

   Alla dessa människor, som får sin frid och ro störd, sina bilar uppeldade och under ständig oro aldrig veta vad som skall hända nästa natt, vet precis vad som behövs. Det behövs närvarande poliser och jag kan inte förstå att detta ska vara så svårt att förstå.

   Jag har tidigare beskrivit situationen i östra regionen och om denna ställs i relation till hela Sverige så fanns det minst 550 (förmodligen fler) polisstationer i Sverige för 50 år sedan. 550 bemannade och dagligen öppna polisstationer. Således minst en polisstation i varje kommun och i de allra flesta orter med mer än ett par tusen invånare.

   1965 påbörjades en förändring, en minskning av antalet bemannade polisstationer, till ungefär 300 (förmodligen färre) stationer när polisen organiserades om till länsmyndigheter.

   Minskningen fortsatte under de följande åren och idag tror jag (att tro är inte att veta) med ledning av östra regionens siffror att antalet bemannade och dagligen öppna polisstationer i hela landet ligger på cirka 50-60 stationer.

   Förr kunde medborgarna besöka en polisstation och få tala med en polis. Idag finns ingen som har tid med en besökare som har annat ärende än att söka pass eller göra en polisanmälan. Andra besök kan vara svåra att få gjorde eftersom medborgaren inte bara kan komma och säga att han vill prata med en polis. Han måste ha ett ärende som svårligen kan avvisas.

   Förr kunde man ringa till sin lokala polis och få prata med en polis. Inte heller detta är möjligt idag för när man efter lång uppringningstid äntligen kommer fram till polisens växel kan man inte bara begära att få prata med en polis. Man måste veta vem man vill prata med och när detta är sagt så får man frågan vad det gäller. Vill man inte berätta detta så blir man inte framkopplad och vill man berätta får man reda på att detta är inte den sökte polisens bord.

   Börjar kanske Ygeman, Johansson och Eliasson förstå vart jag vill komma? Om de inte förstår ska jag berätta.

   Polisen är till för medborgarna. Medborgarna är inte något ont som drabbat polisen för deras synder utan som det ser ut är det medborgarna som fått en polis som de inte vill ha. Jag talar inte om polismännen för Sverige idag har en bättre och duktigare och mer välutbildad polis än någonsin (i varje fall tills de nya poliserna med lägre krav har anställts och utbildats). Det är således inte polismännen det är fel på.

   Det är beslutsfattarna som avfolkat alla mindre samhällen, landsbygd och vissa stadsdelar.

   Det är beslutsfattarna som inte förstår att när ett område eller räjong avpolisieras så tar de onda makterna över. Det räcker inte med medborgardialoger och samverkansavtal. Det är lika meningslöst som att pissa i grannens pool, det höjer inte vattentemperaturen.

Polisen kan gärna vara en myndighet för hela landet men den måste trots det decentraliseras.

  • Det måste finnas poliser i småorter och på landsbygden.
  • Det måste finnas möjligheter att via telefon nå en polis på rimlig tid.
  • Det måste finnas möjligheter att besöka en polis även på mindre orter.

   Att ta tillbaka dessa polistomma områden kommer att kosta stora ansträngningar och skapa konfrontationer där den vanlige medborgaren förmodligen, som vanligt, kommer i kläm.

   Börja ändra kurs nu för det tar tid att svänga polisskutan i någorlunda rätt riktning. Börja decentralisera omgående.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.