Börje Carlsson

Öppet brev till Anders Ygeman

För några månader sedan skrev jag några öppna brev till regeringen, riksdagen och rikspolischefen Dan Eliasson. Samtliga brev har blivit obesvarade. Därför författar jag ytterligare ett öppet brev till Dig, Anders Ygeman, för att påminna om de utfästelser som du gjorde för två-tre månader sedan.

   För några månader sedan gjorde Du, Anders Ygeman, ett uttalande om polisen i allmänhet och rikspolischef Dan Eliasson i synnerhet. Eliasson fick då resten av året på sig för att åstadkomma en förändring inom polisen. Om ingen förändring till det bättre skedde så var Du beredd att vidta kraftfulla åtgärder.

   Nu har tre månader av fyramånadersfristen gått och så här långt har inga remarkabla förändringar skett. Men jag tror inte Du egentligen förväntat dig några större förändringar, utan ser Ditt uttalande mer som ett sätt att ge polisen lugn och ro i några månader. Polisen har nu haft det förhållandevis lugnt i massmedia under några månader – men till vilken nytta.

   Har något blivit bättre? Nej, inget har blivit bättre och inget kan förväntas bli bättre. När ska Du och Morgan Johansson och regeringen förstå att det måste ske ett omtag av hela den polisiära verksamheten? Att köra verksamheten i botten klarar Eliasson bra ensam, även om de regionala cheferna och deras bisittare gör allt för att hjälpa till med att sänka verksamheten.

   Att vända polisverksamheten till något bra kräver helt andra beslutsfattare än PSLG (polisens strategiska ledningsgrupp). För att vända kräftgången krävs att regering och riksdag tar tag i situationen och med hela handen visar att ”så här vill vi (medborgarna) ha det”.

   Den svenska polisens mål framgår av polisens verksamhetsberättelser som år efter år förändras lite till ett alltmer intetsägande dokument som i allt större utsträckning tillåter polisen att fjärma sig från medborgaren.

   Huvudparten av alla brott är lokala, utförda av lokala förmågor. Trots detta organiserar polisen sig på ett sätt som skapar en kår som saknar lokalkännedom, både geografiskt och personellt. Ingen polis har idag den lokala förankring som krävs för att skapa trygghet och säkerhet för medborgaren. Den lokala ordningshållningen tas i allt större utsträckning över av olika vaktbolag, som i konsekvensens namn borde ta över brottsutredningarna för lokalt begångna brott eftersom de med sin verksamhet tar över de kunskaper som polisen missar.

   Tittar man på polisens instruktioner tagna ur 2015 års verksamhetsberättelse så märker man att en stor del av instruktionerna inte följs. Målet är att minska brottsligheten och öka människors trygghet, den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Syftet med polisverksamheten beskrivs i polislagen (1984:387):

”Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.”

Av 2 § polislagen framgår att till Polismyndighetens uppgifter hör att:

A) förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten

Men idag förekommer knappast någon preventiv verksamhet överhuvudtaget och den upptäckta brottsliga verksamheten handlar oftast om narkotikaförseelser, trafikbrott och snatterier, övrigt under denna punkt har överlåtits till olika vaktbolag.

B) övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat

Men denna verksamhet har på många orter helt överlåtits till olika vaktbolag.

C) utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal

Men den brottsutredande verksamheten är så låg att om de självuppklarade brotten tas bort är nog brottsutredningarna nere på någon enstaka procent.

D) lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen

Skydd kanske man kan få på de få orter som har en bemannad polisstation. Upplysningsverksamheten är noll eftersom polisen av idag är onåbar inom rimlig tidsperiod.

E) fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten enligt särskilda bestämmelser

Delar av denna verksamhet kanske till och från fungerar även om väntetider här kan vara besvärande.

   Polisens nya organisation har inte blivit vad som var tänkt och nu börjar antalet poliser att minska genom pensionsavgångar, poliser som säger upp sig i frustration över en misslyckad omorganisation samt aspirantkullar som inte fylls till numerären. Detta avhjälps med att ställa lägre krav på blivande poliser och genom att låta administrativ personal utföra polisarbete.

   För att ytterligare spä på polisbristen organiseras polisen så att varje uppdrag innebär en transportsträcka som mångdubblar tiden för varje uppdrag. Idag finns nästan aldrig en polis där brottet sker, ibland inte ens inom en 10-20 mils radie.

   Skulle det finnas en polis i närheten har oftast operatören på de regionala kommunikationscentren knappast kännedom om detta. Är det verkligen någon som tror att polisens effektivitet höjs genom dessa RKCs bristande kontroll över patrullerna, lokaliteterna och långa förflyttningar?

   Eliasson pratar en väldans massa om vad polisen behöver bli bättre på men han har inga lösningar på hur detta skall gå till.

   Jag hoppas att Du, Anders Ygeman, tar Dig tid att verkligen sätta Dig in i polisverksamheten och lyssna på alla de visdomsord som kommer från både polishåll och polisfack. Vi gamla polispensionärer har fått lära oss att i och med pensionsavgången har alla kunskaper och polisiär rutin runnit av oss och det finns ingen anledning att lyssna på oss. Men lyssna på de aktiva poliserna idag och då menar jag poliser inte de regionala cheferna och deras bisittare. Dessa chefer visar förr eller senare sitt rätta jag med agerande, som skulle renderat en polis avsked, men som bara tycks stärka dessa chefers sits.

Vänligen Börje C

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.