Debatt

Börje Carlsson

Öppet brev till Sveriges regering och riksdag

Hur länge ska denna mediokra verksamhet som kallas polisverksamhet få fortgå? Jag vill inte ge rikspolischef Dan Eliasson hela skulden för polisens tillkortakommande utan den ska läggas där den hör hemma, hos regering och riksdag. Dan Eliasson kan dock inte två sina händer och komma undan sitt ansvar.

   Han har sedan den 1 jan 2015 haft en unik tillgång och inblick i hur verksamheten försämrats men alltid lyckats slå blå dunster i ögonen på regering och riksdag där han hävdat att polisen haft det besvärligt men är på rätt väg. Av den och den anledningen har polisen, trots alla goda intentioner, gått kräftgång.

   Enligt Dan Eliasson har det handlat om en besvärlig omorganisation, den största i sitt slag i Sverige sedan förstatligandet 1965, som nu äntligen, drygt två år senare, ska vara klar.

   Nu ska polisen med full kraft ta sig an polisverksamheten men tyvärr haft det fortsatt att vara besvärligt med de särskilt utsatta områdena där olika kriminella gäng sätter käppar i hjulet för polisens effektivisering. Dessa gäng styr dessa ”utanförskapsområden” enligt polisiär kartläggning. Områdena har över tid inte minskat, trots att polisen genomfört olika insatser styrda av medborgarlöften och kommunavtal – utan tvärtom ökat.

   Nu ska polisen göra särskilda insatser i dessa områden genom att avsätta poliser som på heltid ska finnas i de mest utsatta områdena. Satsningen blir en polis per 5 000 invånare. I Sverige finns statistiskt en polis per 500 invånare och nu gör polisen en satsning med en (1) polis per 5 000 invånare. En sådan satsning till och hela Sverige kommer att överlämnas till de laglösa.

   De kriminella gängen där man mördar varandra för skitsaker har i stort sett fått hållas eftersom polisen inte haft personal till att bekämpa dessa gäng och utreda de mord som de begår. Det går ju också att ifrågasätta om polisen vill utreda dessa brott eftersom varje skjutning medför en reducering av de kriminella. Dessa brott mellan olika gängmedlemmar har utredningsmässigt gått spårlöst förbi samtidigt som andra mord, i andra miljöer, har en helt annan uppklarningsprocent (det är egna slutsatser dragna av innehållet i olika mediers nyhetsflöde).

   Den stora invandringen har, enligt rikspolischefen, medfört ett oerhört merarbete för polisen genom alla de kontroller som polisen tvingats genomföra. Statistiskt sett handlar det om att polisen avsatt någon procent av resurserna till dessa kontroller och om detta ska ses som ett oerhört merarbete, ja då har jag helt missförstått situationen.

   Var finns då och vad gör då de 20 000 poliser som Sverige hade vid starten av omorganisationen? Utan att veta säkert har nog en hel del poliser gått i ålderspension, en del har begärt och fått avtalspension och en lika stor kader har slutat på grund av av en fullständigt omöjlig omorganisation och en omfattande byråkrati med en helt omöjlig och rigid ledning.

   Många av de poliser som slutat brann för polisverksamheten. De var kunniga och rutinerade men verksamheten styrs av chefer som hörs och syns men knappast för verksamheten framåt. Chefer som vet på vilken sida av brödet som smöret finns.

   Nu har den polisiära verksamheten snart nått vägs ände. Ordning och säkerhet i lokalsamhället sköts av olika bevakningsföretag. Utredningsverksamheten sköts av civilanställda utredare. Den polisiära insatsen består av tungt beväpnade insatsstyrkor som dygnet runt, året om, rullar runt i hela landet, enligt Dan Eliasson. Därtill administration av anmälningar. Därutöver finns 6 000 uniformerade poliser som arbetar med utryckningsverksamhet och olika polisiära uppdrag över hela Sverige.

   Var finns alla poliser? Omorganisationens syfte var att polisen skulle närma sig medborgaren och finnas till för dessa.

   Vad hände med decentralisering och korta beslutsvägar? Decentraliseringen missförstods och blev en centralisering av sällan skådat mått. Genom centraliseringen fick varje polisiärt uppdrag en framkörningssträcka och transporttid som mångfaldigade tidsåtgången för också förhållandevis enkla uppdrag om nu polisen överhuvudtaget åkte på dessa uppdrag. Avstånd gör att polisen i alltmer frekvent omfattning inte åker på uppdrag utanför centralorten, för tänk om det händer något där när polisen är borta.

   Enligt omorganisationens arkitekt skulle en del i decentraliseringen bestå av polisiär närvaro genom medborgarlöften och kommunavtal. Ungefär som att bara tvätta sig en gång om året antingen det behövs eller ej.

   Det skulle bli korta beslutsvägar! Beslutsvägarna blev betydligt längre med flera led som skulle ha del av begäran/handlingen men som inte hade någon beslutsrätt. Många basala beslut får inte fattas av lokal polischef utan skall via polisområdeschef gå till regional beslutsfattare, som inte heller är behörig att fatta vissa beslut utan attndessa först förankrats på riksnivå. Sedan ska ett eventuellt beslut ta samma väg tillbaka. Detta är korta beslutsvägar inom polisen.

   Är det någon i regering och riksdag som kan förklara varför polisregionerna infördes när organisationen skulle bli plattare och beslutsvägarna kortare. Var det bara för att ha någonstans att placera fd polischefer och jurister?

   Nu är snart polisverksamheten körd i botten, de rutinerade och kunniga poliserna har inga problem att få bättre betalda jobb utanför myndigheten. Och polisaspiranterna (de 20 000 som krävs för att Sverige om några år ska ha 30 000 poliser som olika partiledare kräver) ställs det allt lägre krav på.

   Verksamhetsresultaten kan fortfarande hållas uppe, statistiskt, genom att alltfler medborgare rapporteras för olika förseelser medan de yrkeskriminella får fortsätta sin verksamhet utan någon polisiär inblandning. Vad kommer regering och riksdag att göra när detta scenario blir ett faktum och polisiär vardag? Har ni någon plan eller strategi?

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.