Debatt

Kaj Linna under fängelsetiden

Därför är det viktigt att införa ett resningsinstitut i Sverige

Kaj Linna skriver här för Para§raf om varför han med sin långa erfarenhet av att sitta oskyldigt i fängelse för mord och rån, anser att Sverige måste införa ett resningsinstitut. Alltså ett institut som granskar fall där någon kan ha blivit oskyldigt dömd. Som han uttrycker det: Jag tänker inte här påstå att Sverige behöver ett resningsinstitut, däremot kan jag gå ed på att det i allra högsta grad faktiskt är nödvändigt.

   Du har säkert hört påståendet förut, den om att införa ett resningsinstitut i Sverige! Vilken åsikt du då har haft vet bara du själv, kanske du till och med har ändrat åsikt från gång till gång när frågan aktualiserats? Det förhåller sig ju så med påståenden och fakta kontra åsikter. Jag tänker inte här påstå att Sverige behöver ett resningsinstitut, däremot kan jag gå ed på att det i allra högsta grad faktiskt är nödvändigt.

   Ett behov är endast det du behöver medan en nödvändighet något du inte kan välja bort. Oavsett vilken åsikt du har i frågan så måste du ha luft, vatten och mat för att överleva ett par dygn. För att överleva ytterligare några dygn så måste du ha skydd mot vädrets makter och naturens skoningslöshet i största allmänhet. Men när allt detta är tillgodosett så återstår ytterligare en nödvändighet för att du ska kunna överleva länge nog för att leva ett helt liv, ha livskvalité. Du måste ha ett skydd mot andra människor!

   Av denna anledning har mänskligheten i alla tider enat sig i geografiskt begränsade befolkningsgrupper med olika benämningar som stammar, kungariken, imperium och liknande. Numera kallas dessa befolkningsgrupper för nationalstater och de nationalstater som har lyckats bäst med att tillgodose befolkningens livskvalité har anammat den demokratiska ideologin.

   Gemensamt för alla dessa olika former av befolkningar är att det finns ett ledarskap som har makten i utbyte mot att befolkningen skyddas mot orättvisor, ofred och kaos och där demokratin har tillåtits växa har befolkningen även statens beskydd när det gäller mänskliga rättigheter varav rätten till frihet är den rättighet som framhålls som den i särklass viktigaste och mest självklara.

   Av okänd anledning saknas rätten till frihet i Sverige och jag kan gå ed på att det är åt helvete. Inte för dig kanske men garanterat för alla de som sitter oskyldigt inspärrade i fängelser runt om i landet. Varav några till och med på livstid. Tro mig, det är några stycken och det skulle kunna vara du.

   Det behövs inte mycket mer än att en polis får för sig att ett dödsfall i din närhet är ett mord, fast det inte är ett mord utan ett fullt förklarligt dödsfall. Detta har de facto hänt flera gånger i Sverige!

   Sedan rullar det på av bara misstanken som nu utreds av poliser som redan bestämt sig. Jan E Olsson varnade i en debattartikel i DN för ett skadligt grupptänkande inom poliskåren som gör att en utredning kan fastna i fel spår. Det saknas ibland mod att ifrågasätta det som alla andra verkar vara så säkra på. Stefan Lisinski skriver i sin kommande bok ”Att ta ett liv” följande;

Det jag sökte var någon som arbetat som polis, men som samtidigt stod fri och kunde uttrycka sin egen uppfattning, utan att vara orolig över vad kollegerna tyckte.

   Polisutredningen går sedan vidare till åklagare som inte vill motarbeta poliser och domare som redan vet att en åklagare inte åtalar om han inte tror att det kan bli en fällande dom. Sedan kommer domen!

   Din lagliga rätt till sakliga domskäl är du berövad i samma sekund som domaren vaknar på morgonen. Om domarna tycker att du är skyldig, tror att du är skyldig, så kan de skriva hur idiotiska sakskäl som helst. Och det gör de! Dagligen!

   Domarens omdöme i frågan kan inte ifrågasättas av Högsta domstolen (HD) och de som har ett ansvar för att se till att domstolsverket fungerar, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, det vill säga Sveriges Riksdag, behöver inte förklara varför de ändå inte tar ansvar för din rätt till frihet.

   Lyckligtvis går det inte alltid till på det viset men den här artikeln handlar om de tillfällen det gör det. För när domen väl har fallit så är det orubblighetsprincipen som gäller. Du skulle kunna fråga en svensk riksdagsman idag, det vill säga en politiker som motsätter sig att ett resningsinstitut införs i Sverige, varför det är på detta viset (varför inte fråga före detta justitieminister Beatrice Ask, hon finns på Twitter).

   Då kommer du inte att få ett ärligt svar. Det enda svar jag har fått i alla år som jag har funderat på denna fråga är;

det är så det fungerar, tyvärr.

Eller; en del blir lidande men…

Eller; det är olyckligt och vi ska kika på om vi inte kan förbättra möjligheterna att… och så vidare.

   Som det så ofta är när en orättvisa ska förklaras så är svaret frustrerande och offrets lidande bagatelliseras, ignoreras. Ingen politiker kan öppet tillstå att nationalstatens och demokratins huvudsyfte, att garantera befolkningens frihet, är underordnad tjänstemännens arbetsordning hur tokig den än är! Tills, kors i taket, en resning beviljas av HD!

   För även om det är väldigt sällsynt att resning beviljas av HD så händer det ändå, då och då, av oförklarlig anledning att HD beviljar en resningsansökan.

   Jag skriver ”oförklarlig anledning” därför att jag inte för mitt liv kan se att det är någon större skillnad på mina två föregående resningsansökningar och den tredje som slutligen beviljades. I min andra resningsansökan lämnade jag in teknisk bevisning som visade att åklagarens kronvittne ljugit på avgörande punkter men fick ändå avslag. Visserligen med siffrorna 3 mot 2 men likt förbaskat avslag.

   I min sista resningsansökan lämnade jag in bevis på att åklagarens kronvittne erkänner att han ljugit och då menade HD att resning skulle beviljas. Det går inte att hitta en förklaring till denna inkonsekvens men som jämförelse kan du som läsare se att det handlar om just inkonsekvens och därmed förstå hur oerhört svårt det är att få en resningsansökan beviljad av HD.

   Om vi för över det här sättet att resonera på ett välkänt mord, så skulle det bli så här: Om Mijailo Mijailovic hade förnekat att det var hans DNA som hittades på den kniv som han använde när han mördade Anna Lind så hade han gått fri oavsett SKLs slutsats. Mijailovic måste nämligen i så fall först erkänna att det är hans DNA!

   Men reflektionen kommer och åsikter aktualiseras som sagt först när någon beviljats resning. Då väcks frågan om att vi måste ha ett resningsinstitut igen, för att sedan glömmas bort och alla de andra oskyldiga får sitta kvar i fängelse och längta efter sin frihet.

   Detta för att det finns ett antal makthavare som gör att din rätt till frihet är underordnad tjänstemännens inkonsekvens. Inte för att de är särskilt omänskliga utan snarare precis tvärtom. Det är mänskligt att fela, att sakna mod, att inte vilja besvära sig, att komma med ursäkter etcetera.

   Därför är det livsnödvändigt för Sverige att ha ett oberoende resningsinstitut så att vi som medborgare kan ha fullt förtroende för att vår frihet är garanterad av staten och att vårt rättssystem fungerar även när tjänstemännens arbetsordning havererar.

Av Kaj Linna

 


Kaj Linna dömdes 2004 till livstids fängelse för ett rånmord i Kalamark utanför Piteå. Efter att ha varit inlåst i tolv år och elva månader släpptes han fri vid 55 års ålder i avvaktan på en frikännande dom. Han är därmed den svensk som i modern tid suttit längst tid i fängelse för något han varit oskyldig till.

Nu väntar han på ett rekordstort skadestånd och tillbringar sin tid på Kanarieöarna där han skriver på en bok. Han är inte bitter, berättar han, men oerhört besviken på det svenska rättssystemet.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.