Debatt

Anders Carlgren

Sverige blir som Vitryssland

Regeringens går emot en öppen detaljerad redovisning av de politiska partiernas intäkter, utgifter och skulder. Regeringens invändning mot en öppen redovisning stinker lång väg och placerar därmed Sverige i samma strykklass som Schweiz, furst Alberts Monaco och Lukasjenkos Vitryssland, hävdar Anders Carlgren.

   Våra svenska politiker brukar aldrig vara sena med att kritisera andra länders bristande demokratiska insyn. Det samma brukar gälla för lågoktanig transparens hos internationella organisationer, som till exempel korruptionen inom Förenta Nationerna.

   Transparens har blivit ett av vår tids modeord. I politikens och näringslivets värld har det blivit ett finare ord för insyn och öppenhet att slänga sig med, men som så lätt förvandlas till en politikens kliché.

   Det senaste exemplet på just bristande transparens gäller insynen hos våra egna politiska partier här hemma i Sverige. Den rödgröna regeringens förslag till ny lagstiftning för att öka insynen i partiernas och dess kandidaters finanser har flera allvarliga brister.

   Det mest bedrövliga är att det inte krävs någon detaljerad redovisning av partiernas intäkter, utgifter eller skulder. För alla andra finns det lagar som strikt reglerar sådant och det strider dessutom mot europeisk praxis när det gäller politiska partier.

   Regeringen skriver i sin remiss till Lagrådet att ett krav på redovisning av utgifter, skulder och tillgångar står i strid med ”traditionen att undvika en reglering av partiernas verksamhet och inre förhållanden”.

   Det är en formulering som definitivt inte hör hemma i ett land som vill bekänna sig till en rättsstats principer. Regeringens invändning stinker lång väg och placerar därmed Sverige i samma strykklass som Schweiz, furst Alberts Monaco och Lukasjenkos Vitryssland. De tre länderna kräver inga som helst redovisningar.

   Sverige har dessutom, tillsammans med de tre länderna upprepade gånger kritiserats för just bristande insyn av Europarådets kontrollorgan mot korruption, Greco.

   Jag tror inte någon vill reglera, i ordets verkliga betydelse, varken partiernas verksamhet eller deras inre förhållanden. Istället handlar det om största möjliga insyn och öppenhet för att se vad deras intäkter används till. I synnerhet som lejonparten av bidragen är skattemedel. Dina och mina pengar.

   Enligt Regeringsformen ska Lagrådet förvisso granska vissa lagförslag, men rådets roll har över tid blivit allt mera diminutiv, eftersom regeringen kan strunta i alla invändningar. Så har också skett flera gånger.

   I Sverige finansieras de politiska partierna i allt väsentligt av statligt partistöd. För verksamhetsåret 2016/2017 uppgick statens partistöd till 177 miljoner.

   Finansieringsnivån ligger i genomsnitt på 68 procent, medan de mindre partierna har en statlig finansieringsgrad på mellan 80 och 90 procent. Andra bidrag över ett tröskelvärde på drygt 22 000 kronor skall särredovisas.

   Alla intäkter redovisas till Kammarkollegiet, senast sex månader efter föregående år. Men det krävs inte ett enda ord om hur bidragen har använts.

   Det är två forskare vid International IDEA (Institute for Democracy and Electoral Assistance) som i en artikel på DN Debatt den 18 oktober pekar ut de allvarliga bristerna i det rödgröna lagförslaget. IDEA har sitt säte på Strömsborg i Stockholm. Det är den lilla ön i Norrström, mellan Vasabron och Centralbron. De flesta vet nog inte ens om att institutet existerar i det gamla palatset.

   IDEA bildades 1995 efter ett initiativ av socialdemokraten Bengt Säve-Söderbergh, han blev också IDEAs förste generalsekreterare. Men ingen socialdemokrat trodde väl, då det begav sig, att institutet skulle våga sig på att så allvarligt kritisera sitt värdlands rödgröna regering.

   Den absolut största delen av det statliga partistödet spenderas under valkampanjer och då är det rätt och riktigt att väljarna har möjlighet se vad som spenderas på pr-konsulter, lobbyister, egna opinionsundersökningar, reklamspotar i radio och tv, annonser i tryckmedia, egna publikationer, etc.

   De flesta vet att Socialdemokraterna lever högt på halvskumma lotterier och enorma bidrag från LOs olika förbund. Det partiet har flera gånger kritiserats av Lotteriinspektionen för aggressiva försäljningsmetoder från lotteriernas sida.

   Vi vet också att Centerpartiet blev stenrikt då partiet sålde sina dagstidningar. Vi kan också anta att Moderaterna får stora privata bidrag och bidrag från privata företag.

   Vi vet också att Kristdemokraterna är så fattigt att man tvingades lägga ner sin ambitiösa tidningssatsning, POLETIK, och sparka personalen.

   Men om hur pengarna spenderas vet vi noll och intet. Istället är det de fördragna draperiernas strategier som gäller.

   Det andra och minst lika allvarliga problemet med regeringens lagförslag är att efter ett valår redovisas intäkterna först cirka tio månader efter valdagen. I flera andra europeiska länder redovisar partierna intäkter löpande och delvis också hur de spenderar pengarna.

   Det svenska systemet gör det omöjligt för varje intresserad väljare att göra bättre underbyggt val av parti på valdagen.

   I Sverige ska det vara fortsatt hemlighetsmakeri och hyckleri, stängda ekonomiska redovisningar. Det är de stängda dörrarnas föraktfulla politik, där väljarna betraktas som en skock som bara ska göra sin plikt på valdagen. Och dessutom aldrig fråga hur partierna har använt sina många miljoner. Det är ingenting annat än förakt för väljarna.

    Men. Eftersom den samlade oppositionen har majoritet i Sveriges riksdag, har densamma möjlighet att sätta ner foten och säga att nu är det dags för en ny tid.

   Sverige ska vara lika modernt som andra europeiska länder. Intäkter och utgifter, tillgångar och skulder ska redovisas löpande på liknande sätt som till exempel företagens kvartalsrapporter. Ytterst handlar det om politisk, ekonomisk och intellektuell hederlighet.

 

   Anders Carlgren är journalist, fri skribent och debattör. Han har arbetat som journalist under mer än 40 år, huvudsakligen inom Sveriges Radio och Sveriges Television främst som programledare och utrikeskorrespondent i USA.

Han var en av grundarna av Godmorgon Världen i radions P1 och dess första programledare. Anders Carlgren har också varit utsänd reporter i de flesta av Europas länder. Han medverkar regelbundet i skilda tidningar och tidskrifter. Ett urval finns på: www.stadsholmen.blogspot.com

Nu är Anders även en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.