Debatt

Bensinupproret 2.0

Av Börje R P Carlsson 2019-05-10

Flera hundratusen medborgare har gått samman i protester mot drivmedelsskatter som gör att bensinen numer kostar över 16 kronor litern. Nu ska här inköpas gula västar för att de protesterande ska synas. Men under de senaste åtta åren, 2010-2018, har bensinpriset sjunkit i relation till köpkraften. Så varför gnälla nu?

   En protest är ett uttryck för en ståndpunkt oftast mot en viss företeelse. Det kan vara mot nästan vad som helst, men oftast kommer en protest på ett tidigt stadium för än det ena och än det andra. Efter en viss liten uppmärksamhet tenderar den att sakta dö ut.

   De protestgrupper som bildas får sällan ett större inflytande eftersom de oftast har väldigt få individer bakom sig. Trots det kan ett visst inflytande skapas eftersom politiken idag är så vindkänslig att också en marginell förändring i olika sympatier kan innebära förändringar.

   Nu senast har flera hundratusen medborgare, därav många män, gått samman i protester mot drivmedelsskatter som gör att bensinen numer kostar över 16 kronor litern. Nu ska här inköpas gula västar för att de protesterande ska synas.

   Här tycks inspirationen från Frankrike vara total. Nu tror jag inte och hoppas inte att denna protest får samma våldsamma utbrott som den franska.

   Vad tänker dessa protesterande medborgare på? Menar de att dom och deras protester ska vara ledande för svensk energipolitik. Har de för avsikt att skapa ett anarkistiskt samhälle där de folkvalda ska skrämmas till än den ena än den andra eftergiften. Vad våra folkvalda än beslutar, tror jag utan undantag, så finns det de som protesterar.

   Har dessa protestanter uppmärksammat att idag och resten av året kommer alla jordens medborgare att leva på kredit. En kredit som kommer att bli svår att lösa och som förmodligen kommer att medföra att nästa år kommer en ny kredit att behövas. Då förmodligen redan i slutet av april. Krediten uppstår när förbrukningen av jordens tillgångar inte täcks av vad som produceras.

   Visst, skrik och protestera så länge ni orkar. När man ser dessa protester kommer jag obetingat att tänka på en nedstämd och förbittrad man som läser att jordens undergång kommer i morgon. ”Det är rätt åt dom djävlarna,” säger han då lite halvhögt. Är det så dessa protestanter också funderar? Skit i morgondagen, lev i nuet!

   När Sverige och Sveriges medborgare behöver samla resurserna för att försöka rädda klimatet skriker flera hundratusen gula västar ut sina protester. Om drivmedelspriser, genom ytterligare höjningar, kunde förmå människor att köra mindre, att köra bara det nödvändiga och minska nöjesåkandet något, skulle jag gärna ställa upp på ytterligare höjningar.

   Tänk om vi kunde minska bilåkandet, vilka samhällsvinster vi skulle kunna göra. Antalet dödade i trafiken och antalet indirekt dödade i trafiken skulle minska. Antalet skadade skulle minska. Slitaget på vägarna skulle minska och framförallt så skulle de skadliga utsläppen minska.

   Så länge medborgarna har råd att bruka bilar som de gör är inte drivmedelspriset för högt. Först när man ser ett, på grund av bensinpriset, förändrat åkande börjar nog priset att bli lagom högt. Priset måste bli så högt att medborgaren överväger alternativen som att gå, cykla, samåka eller ta tåg/buss/spårvagn.

   Alla nödvändiga körningarna som saknar alternativ ska vara avdragsgilla. Det får inte bli alltför dyrt att göra det nödvändiga men alla dessa nöjeskörningar måste kosta. Om man trots detta ändå tar bilen för att köra fyra kilometer och inhandla ett paket cigaretter har man gjort ett aktivt val och en ekonomisk kalkyl.

   Varje personbil körs i genomsnitt 3,4 mil om dagen medan 75% av de olika körsträckorna är under två mil. Längst rullar bilarna i Stockholm där det verkligen finns alternativ.

   Dessutom har under de senaste åtta åren, 2010-2018, bensinpriset sjunkit i relation till köpkraft. Så varför gnälla nu?

   Alla protester som nu kan förväntas kommer att tolkas som gnäll så länge något av ovanstående alternativ till bilåkande föreligger. Inte heller protester om att dom eller dom minsann får släppa ut giftiga ämnen duger utan det handlar bara om tid innan dessa också begränsas. Ska vi ha en beboelig jord också i övermorgon måste vi hjälpas åt.

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.