Juridiken

Dömdes för narkotikainnehav som var lagligt några timmar tidigare

Publicerad 2021-01-31

Tidsgränser kan vara rent förrädiska i juridiken. Det fick en person erfara som lämnade in ett vapen dagen efter att vapenamnestin hade upphört. Hade han lämnat vapnet dagen före hade det varit både lagligt och lovvärt. Men han straffades för vapenbrott. Tidsgränser kan även vara förödande i narkotikamål.

För drygt en månad sedan meddelade Norrköpings tingsrätt en dom som innebar att en person dömdes för innehav av en större mängd narkotika. Innehavet hade upptäckts efter att polisen först lyst honom i ögonen med en ficklampa, funnit att hans pupiller var små och omedelbart genomfört en husrannsakan.

Det var då man hittat narkotikan.  Hade husrannsakan genomförts 14 timmar tidigare hade innehavet inte varit olagligt. Mannen dömdes till fängelse i två år.

Mannen hade tidigare dömts till fängelse för narkotikainnehav och var därför känd av polisen på orten. Vid husrannsakan visade det sig att mannen förvarade och innehade 

1 092,93 gram 4-CMC, 306 tabletter alprazolam, 1 tablett diazepam, 1,02 gram kokain samt 0,99 gram cannabisharts. Dessa ämnen är klassade som narkotiska preparat. I det här sammanhanget kan vi bortse från allt det andra än preparatet 4-CMC.

I stämningsansökan gjorde åklagaren gällande att mannen innehaft 4-CMC med uppsåt och att det med hänsyn till mängden inte var avsett för eget bruk utan för överlåtelse. Mängden innebar även att brottet, enligt åklagaren, skulle bedömas som grovt narkotikabrott.

Mannen berättade att han vid den aktuella tiden var inne i ett aktivt missbruk och då kunde missbruka 4-CMC i dagar i sträck, varefter han var tvungen att ta lugnande tabletter för att varva ned. Han köpte preparatet ett par veckor före husrannsakan och säljaren förklarade för honom att preparatet inte var narkotikaklassat, vilket då var en helt korrekt uppgift.

Säljaren hade han träffat på en fest och kände till sedan tidigare genom vänner. Mannen uppgav att hans avsikt var att använda partiet själv, tillsammans med sina vänner. En motsvarande mängd räcker, enligt mannen, i en och en halv eller två månader. 

Mannen har tidigare dömts för grovt narkotikabrott och var därför mycket noga med att det aktuella partiet inte skulle vara klassat som narkotiskt preparat. Mannen erkände att han innehaft preparatet, men menade att han inte känt till eller på något sätt kunnat förstå att det nyligen klassats som ett narkotiskt preparat.

Tingsrätten förklarade i domskälen bland annat följande:

Med narkotika, som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), förstås bl.a. läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen (8 § narkotikastrafflagen).

Regeringen har i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika föreskrivit att de substanser som anges i bilaga 1 till förordningen ska anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen (2 § förordningen om kontroll av narkotika). De substanser som avses med åtalet för grovt narkotikabrott anses därmed som narkotika enligt narkotikastrafflagen.

När det gäller 4-CMC infördes den substansen i den angivna bilagan genom en förordningsändring (2019:107) som utfärdades den 7 mars 2019 och publicerades dagen därpå och som trädde i kraft den 5 april 2019, dvs. samma dag som partiet med 4-CMC påträffades hos den tilltalade.

Ansvar för narkotikabrott förutsätter inte att gärningsmannen vet om att ämnet klassificeras som narkotika, utan det räcker att denne känner till vilket preparat det är fråga om (se exempelvis Asp m.fl. Narkotikabrotten s. 114).

Redan av den tilltalades egna uppgifter kan tingsrätten sluta sig till att han var medveten om inte bara vilket preparat det var fråga om utan även dess egenskaper och den mängd han tog befattning med. Han måste därför anses ha erforderligt uppsåt för att kunna fällas till ansvar för narkotikabrott även avseende 4-CMC. 

En gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet (straffrättsvillfarelse) ska inte medföra ansvar om villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart ursäktlig (24 kap. 9 § brottsbalken). Ikraftträdandedagen i en författning bör normalt sättas så att författningen kan komma ut från trycket minst fyra veckor före ikraftträdandet (se Gröna boken Riktlinjer för författningsskrivning, Ds 2014:1 s. 101).

Som framgått publicerades förordningsändringen som innebär att 4-CMC anses vara narkotika fyra veckor före ikraftträdandet och det har heller inte framkommit några andra omständigheter som medför att den tilltalades okunskap om gärningens tillåtlighet kan anses uppenbart ursäktlig (jfr rättsfallet RH 1990:99).

Den tilltalade ska därför dömas för sin befattning även avseende 4-CMC. Det saknas anledning att ifrågasätta hans uppgifter om att partiet med 4-CMC var avsett för eget bruk tillsammans med vänner. Enligt tingsrätten motsvarar inte det anförda en sådan kvalificerad befattning som bör bedömas på något annat sätt än som ett innehav enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen. Med hänsyn till arten och mängden narkotika som innehavet avser ska gärningen bedömas som grovt narkotikabrott. 

I påföljdsfrågan antecknade tingsrätten att mannen 11 år tidigare dömts till fängelse två år och tre månader för grovt narkotikabrott. För tre år sedan dömdes han även till böter för ringa narkotikabrott.

Tingsrätten fann att mannen varit medveten om vilka preparat innehavet avsett, deras egenskaper och mängder. Tingsrätten gjorde följande övervägande rörande straffvärdet: 

Enbart utifrån sorten och mängden narkotika som innehavet avser motsvarar straffvärdet fängelse tre år och bara innehavet av 4-CMC motiverar det straffvärdet. Tingsrätten kan emellertid inte bortse från det förhållandet att det såsom narkotikabrott brottsliga innehavet skett under bara några timmar (dvs. från tidpunkten för ikraftträdandet till polisingripandet samma dag). Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse två år. Med hänsyn till brottslighetens höga straffvärde saknas det emellertid utrymme att välja annan påföljd än fängelse. Det har inte framkommit några omständigheter som ger anledning att vid straffmätningen avvika från den strafftid som följer av brottslighetens straffvärde. Straffet bestämdes till fängelse i två år. 

Domen berör några intressanta rättsliga frågor. Tyvärr har dock inte domen överklagats och vi kommer därför aldrig kunna ta del av hovrättens bedömning.

Den dömde mannen var tidigare missbrukare och man kan förmoda att han fick höra av andra missbrukare vilka preparat som var klassade som narkotiska preparat respektive vilka som ännu inte tagits upp i listan. Mannen är trovärdig när han sagt att han köpte partiet i förvissning om att det var straffritt att inneha ämnet. Det är även trovärdigt att han skulle ha avstått från att anskaffa preparatet om han känt till det var straffbart att befatta sig med det. 

Men så kommer vi in på frågan om rättsvillfarelse. Det gäller då frågan om man kan straffas för något som man inte visste var straffbart. Nästan alltid kan man det och det är bara i mycket speciella situationer som rättsvillfarelse med framgång kan åberopas för att undkomma straff. 

Det är naturligtvis helt orealistiskt att förvänta sig att en gammal missbrukare hela tiden ska ta redan på vilka preparat som successivt förs upp på den omtalade listan i bilaga 1 (publiceras i SFS). Men information om den nya klassningen kan ha funnits tillgänglig på nätet i den ena eller andra formen.

Enligt min mening är det dock även orealistiskt att förvänta sig att missbrukare hela tiden ska hålla sig uppdaterade om de preparat som sätts upp på listan. Många gånger saknar de tillgång till datorer och klarar inte av tekniken. 

Preparatet blev olagligt kl. 00.01 den 5 april 2019. Fjorton timmar senare gjorde polisen husrannsakan. Mannen själv och andra tror inte alls att det var en tillfällighet. De tror i stället att polisen haft någon form av information (telefonavlyssning?) och medvetet väntat till dess att preparatet blev olagligt. Det hade ju inte varit någon framgångsrik polisaktion om husrannsakan i stället skett en dag tidigare. 

Min gissning är att i varje fall en del av de som säljer narkotika håller sig informerade över nätet om vad som gäller vid varje tidpunkt. På Flashback diskuterades tidigare de psykiska effekterna av 4-CMC i ett stort antal inlägg fram till oktober 2017.

Därefter var det tyst på Flashback fram till den 2 mars 2019 då några personer åter började diskutera effekterna av preparatet, dock utan att på något sätt nämna att preparatet inom kort skulle bli olagligt. Det var fyra dagar innan preparatet sattes upp på listan. Det skrevs inte något alls av någon som hade kännedom om myndigheternas avsikter att klassa preparatet som narkotika.

Tingsrätten fann att det inte var frågan om någon rättsvillfarelse och att gärningen därför är straffbar. Straffvärdet ansågs vara fängelse tre år, men rätten stannade för att utdöma fängelse två år. Således en straffrabatt med ett år. Tingsrätten skrev att domstolen

”kan emellertid inte bortse från det förhållandet att det såsom narkotikabrott brottsliga innehavet skett under bara några timmar”.

Från medmänsklig synpunkt kan man tycka att det är högst lämpligt, men rättstekniskt kan man fundera över vad det innebär. Hade han fått straffrabatt om det hade gått en vecka eller en månad? Eller om det hade gått ett par veckor och han kommit med preparatet från ett land där ämnet ännu inte klassats som narkotika?

Polisen har inte bara till uppgift att utreda brott utan även att förhindra och förebygga brott. Skulle det vara så att polisen genom spaning, eller på annat sätt, känt till innehavet under den tid det var lagligt så var det fel att vänta med husrannsakan. Det kan även ha varit fel att alls genomföra en husrannsakan.

Det ligger mycket nära brottsprovokation att låta ett parti ligga orört i väntan på att innehavet blir olagligt. Det kan vara så att polisens medvetna agerande ledde till två års fängelse för en man som inte ens visste om att han innehade något olagligt. 

Den som hamnar på andra sidan en tidsgräns kan råka riktigt illa ut. Särskilt illa är det om en myndighet ligger och lurar i vassen för att slå till först sedan en ändring tagits in i bilagan till SFS 1992:1554.

 

Av advokat Thorulf Arwidson


   Thorulf Arwidson är advokat och civilekonom, har varit advokat i 32 år. Han har varit försvarare i lika många år. Thorulf Arwidson har givit ut böckerna ”Att vinna eller förlora i tvistemål” och ”Arbetstagares rätt till ersättning för uppfinningar”.
Den senare är en vitbok över en tvist mot televerket och Justitiekanslern som pågick i 27 år och resulterade i den högsta ersättning som någonsin betalats.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.