Knutby del 10: Slutet på början

Det är många människors liv som har blivit förstörda under Åsa Waldaus ledning: Heléne och Alexandra Fossmo som är döda. Daniel Linde som fått fysiska men för livet. Sara Svensson som blev inlåst på en rättspsykiatrisk klinik och många andra.

Av Dick Sundevall

files/content/knutbybilagan/Fossmohus_natt.jpeg

Pastor Helge Fossmos hus, där hans hustru Alexandra mördades och hans tidigare hustru Heléne hittades död – förgifttad och med ett krossår i huvudet. 

När vi nu avslutar den här första omgången av vår granskning av Knutbyhaveriet, sätter jag mig ner med Rigmor Robèrt för att försöka summera lite:

– Vi har fått en fråga från en läsare: Han frågar varför vi angriper Åsa Waldau så mycket?

– Hon ska inte angripas men bör granskas ingående eftersom hon var normgivaren före mordet, säger Rigmor. Efteråt har hon sagt sig vara den starkaste i ledningen men ändå nekat till ansvar för allt som gick snett. I församlingen är folk eniga om att inget av betydelse kunde göras som inte Åsa Waldau visste om. Hon var den i församlingen som hade kontroll. Hon var den som samlade upp information om medlemmarna. Den inre kretsen träffades hos henne och berättade om medlemmars bekännelser. Hon var ansvarig men klarade sig undan rannsakan.

– Medan hon själv beskriver sig som ett offer.

– Ja, och det är hon också menar jag. Hon hade själv en profetisk dödsdom hängande över sig sedan våren 2000. Hon protesterade men fick ge med sig när hennes två närmaste medledare, sa att så var Guds vilja. Det är karaktäristiskt för slutna extrema grupper att medlemmar samtidigt kan vara offer och förövare. Så är det även för Sara Svensson. Åsa Waldau beskriver sig som ett brottsoffer dels genom att hennes syster blev mördad, dels genom att media skrivit så mycket om henne. Men efter rättegångarna har hon själv sökt sig till media.

Åsa Waldau gjorde ett märkligt uttalande i ett radioprogram för något år sedan.  Hon var upprörd för att det efter mordet stått på löpsedlarna att en pastors fru hade mördats. Åsa Waldau menade att det borde ha stått att det var hennes syster som blivit mördad. Det störde henne att Helge Fossmo fått den ”uppmärksamheten”. Men Åsa Waldau var helt obekant på den tiden och tidningar skriver aldrig att offret är någons syster när det skett ett kvinnomord.

– Det säger väl en hel del om hennes självbild? Och hennes ställning i församlingen.

– Ja, det har varit problem med Åsa Waldaus ledarskapsförmåga ända sedan hon var ung och gav sig in i pingströrelsen. Hon blev avskedad som barnledare i Uppsala för oetiska beteenden. Och de avvikande beteendena fortsatte när hon kom till Knutby.

– Hon är ju som alla diktatoriska ledare. De har ett hårt regelverk för andra men lever inte alls som de lär. Hon uttalar sig om att feminismen är fruktansvärd och att mannen ska bestämma i hemmet. Själv tar hon till sig unga män som byts ut efter en tid och hon bestämmer allt.

– Så har det varit. Och motsägelserna runt Åsa Waldau, att hon säger ett men gör något annat, belystes i ett religionsvetenskapligt examensarbete av tre studenter från Högskolan i Halmstad. Förutom att intervjua Åsa Waldau hade de förberett intervjuer med medlemmar, utan att hon var närvarande. Men Åsa Waldau krävde att få vara med hela tiden. I grupper med otillräcklig insyn kan en ledare ändra sig och ändå bestämma. Kritik når inte fram. Då anpassar sig medlemmarna till ledarens nyckfullhet.  De kan aldrig förutse vad som kommer härnäst. Osäkerheten bidrar till deras respekt för ledaren.

files/content/knutbybilagan/RigmorMedVargan.JPG

 Rigmor Robèrt med sin hund Vargan

Många förstörda liv

Det är ett antal människors liv som har blivit förstörda under Åsa Waldaus ledning. Dels naturligtvis de som blivit mördade, Alexandra Fossmo och som jag ser det, även Heléne Fossmo. Och dels Daniel Linde som fått fysiska men för livet. Sara Svensson som blev inlåst på en rättspsykiatrisk klinik och nu är skuldsatt med närmare en miljon kronor och på sätt och vis även Helge Fossmo, som sitter i fängelse på livstid.

– Vi får inte glömma barnen som växer upp i församlingen, säger Rigmor. Jag är orolig för några av barnen som nu börjar bli unga vuxna. De har fått lära sig att ljuga och leka den där tittutleken med samhället utanför sekten. Då menar jag inte trosläran utan att de måste narras om konkreta saker. Exempelvis ska de vuxnas partnerbyten inom församlingens ledning förnekas i skolan och till far- och morföräldrar.

– Men i olika medier hävdar Åsa Waldau att hon lever i ett lyckligt familjeförhållande.

– Ja, men hon lever ju inte med sin make Patrik Waldau. Och har inte gjort det på många år. Barnen säger då ibland att den kvinna som Patrik Waldau lever med är mamma till hans barn, ibland att hon är deras storasyster. Men barnen vet ju att det inte är så. De ska också hålla tyst om att Åsa Waldau lever med en annan man sedan 2002. Och den mannens officiella hustru vågar inte opponera sig mot det här. Jag har inget emot okonventionella relationer. Och jag har givetvis inga synpunkter på att makar som inte trivs ihop separerar. Det jag vänder mig emot är dubbelliv där vuxna drar in barn som medberoende i livslögner. I Knutby Filadelfia har dom bortsett från konsekvenserna av detta för barnen på sikt. Dom förkunnade att världen skulle gå under innan barnen blev vuxna.

Hållhakar

– Det här måste väl resultera i att dom vuxna har hållhakar på varandra?

– Ja, så blir det. Det gäller nästan alla som lämnar slutna, extrema grupper. Man håller tyst och kämpar med förvirrade känslor med skuld, skam och diffus ångest. Det är uppskakande när vänner som varit ens enda umgänge, som man kramat och anförtrott sig åt, när dom inte ens hälsar när man möts! Den som lämnat Knutby undrar också: Tänk om det går så illa för mig nu som Åsa Waldau säger? Det tar ofta flera år innan man återhämtat sig från sektberoende.

Skulle Åsa Waldau behöva hjälp, rent mentalt?

– Ja, det är möjligt. Under sina år som pastor har hon haft perioder av hyperaktivitet som övergått i så kallad ”avskildhet”. Då har hon hållit sig instängd, varit passiv och misstänksam mot omvärlden. Under en av de hyperaktiva perioderna tycktes hon kopiera teveprogrammet ”Extreme Make Over”.

– Hurdå menar du?

– Medlemmar överraskades av att pastor Åsa Waldau beordrat ommålning av deras väggar, uppsättning av andra gardiner och ordnat med inköp från Blocket av möbler. För utomstående ter sig sådana påhitt som integritetskränkande. Efter sådana perioder följer tider när hon stannar inomhus och hela tiden vill ha någon medlem hos sig. De närstående anpassar sig till detta. Det har blivit en vana sedan tolv år tillbaka.

När det 2000 bestämdes att Gud snart skulle ”ta hem” Åsa Waldau, beslutades det också att hon skulle slippa alla praktiska göromål under sin sista tid i livet. Hon tilltalades som ”drottning Tirsa” och medlemmarna trodde verkligen att hon skulle till himlen och graven för att gifta sig med Jesus, som de kallar Konungarnas konung. Men Åsa Waldaus död drog ut på tiden, ”tärnorna” måste återgå till jobbet. Då började man samlas till bön 22.00 varje kväll, för att be till Gud om Åsa Waldaus hädanfärd. ”Må Tirsa få sin rätt!” var det stående böneropet.

Så gick tiden och en dag hade det blivit för sent att ifrågasätta dessa underliga idéer. Åsa Waldaus särställning har blivit permanent. Det framgår av inspelade predikningar att församlingen väntade sig storkrig, att Jesus skulle nedstiga och att alla när som helst kunde dö eller ryckas upp i skyn.

– Många har i tal, sms och gruppböner uttryckt sin önskan att åtfölja Åsa Waldau till himlen, säger Rigmor. Svärmeriet för döden gjorde att varken pastorer eller medlemmar uttryckte sorg som andra gör när först Heléne Fossmo och sedan Alexandra Fossmo dog på våldsamt sätt. Eftersom Åsa Waldau stått i centrum för gruppens vanföreställningar tror jag hon skulle må bra av att flytta från Knutby, försörja sig med ett vanligt jobb och kanske ta professionell hjälp för att rehabilitera sin självbild och verklighetsuppfattning.

Låter underligt

– När man läser förhören med Sara Svensson märker man att hon efter några veckor, efter att bara ha umgåtts med sin advokat och poliser, börjar säga saker som: Ja, det här låter kanske underligt men …

– Ja, det är likadant med Helge Fossmo. Man ser i förundersökningsprotokollen hur han redan efter någon vecka börjar inse att han levt i en värld som är overklig för utomstående. Men ändå finns vissa spärrar från Knutbytiden kvar hos både Sara Svensson och Helge Fossmo genom rättegångarna. Det är karaktäristiskt för människor som levt i sådana här slutna grupper med en ändrad tankevärld.

Rigmor menar att vi måste förstå socialpsykologin och religionspsykologin för människor i en sådan grupp. Och därmed att vittnen och åtalade kan behöva en karenstid innan de förmår berätta hur det var:

– Nu ville myndigheterna klara av det här rättsärendet så snabbt som möjligt. Men det kanske var omöjligt att få fullständiga vittnesmål och erkännanden vid den tidpunkten. Ingen av de åtalade verkar heller ha fått hjälp med själva sektproblematiken. Åklagarna, poliserna och kanske även psykiatrikerna i utredningen har efteråt sagt att ”det fanns ibland en känsla av att det som förekom i församlingen inte kunde vara sant” och att man ”försökte bortse från detta”. Man försökte alltså inte förstå, utan bortsåg istället från grundproblemet som också var mordmotivet. Juridiken tillämpades som om brotten rört sig om ett ”vanligt” relationsdrama.

Inte alltid eniga

Rigmor har varit engagerad i det här fallet i åtta år nu. Jag de senaste två åren. Ofta ser vi på olika frågor med helt olika utgångspunkter. Hon som läkaren och psykoterapeuten och jag som rättsreportern. Det är givande då det innebär att vi har kunskaper som kompletterar varandra – men vi är inte alltid eniga:

– Jag tror nog att Sara Svensson själv har skjutit alla skotten och att hon inte hade några medhjälpare, säger Rigmor. Men jag tillstår att jag blivit tveksam när jag läst dina 22 punkter som friar Sara och annat som tyder på en annan mördare.

– Som du kanske kommer ihåg så var jag tidigt inne på att försöka beskriva två tänkbara mordscenarier. Ett med en lejd mördare och ett med en i sekten som skytt. Men sedan skrev jag bara det med en utomstående lejd skytt, då jag tyckte att så mycket tydde på det. Men nu börjar jag bli tveksam och funderar på att också skriva ner ett scenario med en annan, icke namngiven, sektmedlem som mördare. Dock är jag mer än någonsin säker på att Sara inte sköt de dödande skotten mot Alexandra och inte heller skadesköt Daniel.

– Jag vet, men samtidigt är det bra att vi håller båda alternativen öppna. Polisen som kommer in i rummet där Alexandra ligger, säger ju att ”det här har inte hänt nyligen”.

– Ja, och man har ifrågasatt hur stel kroppen har hunnit bli.

– Sedan är det ju den här stora blodpölen under sängen som Sara säger att hon ser när hon går tillbaka upp till Alexandras sovrum. Kan så mycket blod hinna rinna ned på så kort tid genom kuddar och madrasser?

– Det har jag svårt att tänka mig. Jag ska nog ta och skriva ihop det där scenariot med en i sekten som mördare.

– Du bad mig förra sommaren att skriva ihop ett tänkt scenario med en någon annan än Sara i sekten som tänkbar mördare, men det gick inte. För man måste nog ha ditt yrkeskunnande för att göra det. Det går emot en läkares tankesätt att misstänka, fantisera, spekulera om hur någon annan begår mord. Det finns rättsläkare som ibland gjort så. Då säger kollegorna att den doktorn lider av Sherlock Holmes-syndromet.

Mordscenarier

När man, eller i varje fall jag, arbetar med sådana här olika tänkta mordscenarier så handlar det i mycket om att strukturera de egna tankarna och slutsatserna. Se om en sådan tes går att få ihop, när man skriver ner ett scenario, i förhållande till de kända fakta man har att tillgå.

Ett scenario med en annan sektmedlem som mördare, skulle då bland annat ha med det som kan tyda på att Alexandra Fossmo redan var död när Sara anlände till Knutby natten mot den 10 januari 2004.

När jag en gång i tiden arbetade med fallet med den livstidsdömde hemvårdaren Joy Rahman, skrev jag ner flera sådana mordscenarier. Varav en del med Rahman som mördare. Men med honom som mördare gick de aldrig att få ihop mordet med de fakta och omständigheter som var klarlagda.

– Om nu inte Daniel hade överlevt, vad tror du hade hänt då? frågar Rigmor.

– Då tror jag att några sektmedlemmar hade ”hittat” Alexandra och Daniel först morgonen därpå. Och sett spår som kom utifrån och gick tillbaka ut från den lilla sektbyn. Alltså någon som hade kommit utifrån och mördat två av sektens medlemmar.

– Om man nu hade hittat några döda överhuvudtaget. De kanske bara hade varit försvunna?

– Och försvinnandet kunde kanske ha anmälts flera dagar senare. Så man haft tid att städa och kanske tapetsera om, så som man gjorde efter Heléns död?

– Och därmed slippa någon större undersökning av de dödas hus menar du?

 – Ja, det är flera hundra som försvinner varje år i Sverige. Och det finns väl all anledning att försvinna från den här församlingen. Och större eftersökningar startar man bara om det är barn eller väldigt gamla som försvinner.

– Kvällen före mordnatten hade medlemmarna i församlingen blivit tillsagda att umgås med varandra. Att äta middag med varandra, lära känna varandra bättre. Normalt hade man inte dom umgängesvanorna i sekten. Men just den här kvällen var flera tillsagda av ledarna att stanna sent hos varandra. Man får en känsla av att dom skulle ge varandra alibi för just den kvällen och natten.

Avsiktliga spår

– Jag tänker på de där spåren i snön. Det är svårt att gå på ett sånt där gärde när det är snö och lite skare. Och det är en onödig omväg. Jag kan bara se en anledning till att Sara Svensson går där, och det är att lämna spår efter sig. Spår som visar att någon kommit utifrån.

– Ja, hon spårar. Och när hon sedan går från Fossmovillan till det hus där Daniel Linde bor och då går ner till gärdet igen och går bakom husen, så är det en rejäl omväg.

files/content/knutbybilagan/Flygbild2_del_av_husen_368.jpegFlygbilden visar huset som Daniel Linde bodde i till vänster. Och i det övre högra hörnet, det stora huset där Alexandra mördades och Heléne hittades död.

– Ja, varför går hon inte närmaste vägen där det är en massa upptrampade spår från andra och en bilväg med is där hon inte lämnar några spår alls?

– Det kanske var upplyst? Finns det lampor vid vägen?

– Nej den vägen är inte upplyst. Går man där och är mörkt klädd som hon är den där mörka vinternatten, så syns hon inte. Du vet själv hur det är när man har tänt inne och tittar ut i natten. Är det ingen belysning utanför så ser man bara det som blir upplyst av ljuset inifrån det hus man befinner dig i. Och det hus som ligger mellan Fossmos och Daniels hus, har fönster även åt baksidan. Går man där så är det för att lämna spår efter sig.

Andlig krigsföring

– Att pingstförsamlingen i Knutby spårade ur beror bland annat på pastorernas fixering vid tron på djävulen som en personlig makt och på demoner, säger Rigmor. Medlemmarna har ägnat sig åt så kallad ”andlig krigföring” mot dessa tänkta onda makter. I religioner världen över vänder sig människor till Gud med bön om hälsa och välgång för medmänniskor och för sig själva. När en troende istället vill att Gud ska bistå med olyckor för någon ovän till den troende, då har religionen perverterats. Man skadar sig själv med sådana ”motböner”. Det leder till en felaktig självbild och kan ge psykisk ohälsa.

– Det är många av de där religiösa begreppen som jag inte kan och förstår fullt ut. Visserligen är jag konfirmerad men det berodde i huvudsak på att jag var förälskad i en tjej som skulle göra det. Därför är det så bra att du kan det där.

– Det värsta av allt som Åsa Waldau sa till Sara Svensson var att hon hade ”syndat mot Anden”. Kan man det tolfte kapitlet i Matteus evangelium, då vet man att där öppnades avgrunden! Att synda mot Anden, det är den enda synd som Gud aldrig förlåter, varken i jordelivet eller i evigheten. Men ni som inte är kristna, ni tycker ju inte att det låter så farligt.

– Nej, jag tycker att det låter som en beskrivning av en kul kväll.

Ja, säger Rigmor skrattande. Men för Sara Svensson betydde det att bli dömd att brinna i helvetet i evighet. Är det några som har syndat mot Anden så är det i så fall Åsa Waldau och pastorerna runt henne, när de skrämmer troende med sådana påståenden!

Det kommer mer

Nu har vi publicerat den utlovade första omgången på tio artiklar om Knutbyhaveriet. Men fler är på gång:

Jag vill gärna att Rigmor utvecklar det här med andlig krigsföring i en artikel, eller i en krönika. Och kanske en separat artikel om det där samtalet som Daniel Linde ringer till SOS-alarm när han är nedskjuten.

Petter Inedahl är redan igång med en artikel om religiösa sekter i andra länder, där det hela slutat i våld och mord eller självmord och stort kaos.

Jag kommer att skriva en artikel om sms-trafiken som var en stor fråga i rättegångarna. Vem hade skrivit de sms som Helge Fossmo skickade till Sara och som hetsade henne till att delta i mordnatten? Och en artikel om polisinformatören som Sara fick kontakt med när hon försökte köpa ett skjutvapen.

– Inspirerat av Winston Churchill kan man säga att det här inte är slutet på vår granskning av Knutbyhaveriet. Inte ens början på slutet. Utan möjligen slutet på början.

– Rätt tänkt, Dick. Vi ska granska, utreda och förstå Knutbyhaveriet i detalj. För mord, våld, lögner och tystnad i Knutbyfallet handlar inte bara om Knutby. Det finns näraliggande exempel på andra mord och terrorbrott där motiven byggt på vanföreställningar om utvaldhet och profetior.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.