När polis och åklagare slirar

Av Börje R P Carlsson 2019-06-13

För tre månader sedan chockades poliser som arbetar mot tungt kriminella och bedragare som lurar äldre. Över en natt tvingades åklagare och poliser avbryta planerade insatser. Åklagare fick besked av Riksåklagaren att man i åratal feltolkat lagstiftningen.

   Jag har svårt att förstå varför dessa poliser, utredare och åklagare blir chockade. De har säkerligen i åratal varit väl medvetna om att de var ute i tassemarkerna när de avlyssnade en person som var misstänkt för brott där minimistraffet inte var tillräckligt högt. Det är inte helt ovanligt med färgade uppgifter till tingsrätter när en framställan om avlyssning begärs.

   Det resonemang som de använt har förmodligen slipats fram av jurister eller polischefer som i sin iver att komma åt någon misstänkt skapat en helt egen sanning där de fått för sig att vid seriebrottslighet ska man kunna slå ihop förväntad påföljd till minimum två år och därigenom kunna genomföra hemlig telefonavlyssning.

   De har tolkat lagen som att om seriebrotten tillsammans har ett straffvärde över två år är det fritt fram till avlyssning. Lagtexten kräver att ett brott måste ha ett straffvärde på minimum två år, då kan hemlig avlyssning möjligen beviljas.

   Det står inget om seriebrott och dess sammantagna straffvärde. Det finns dock en liten slask som lyder ”annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år”.

   Vad som egentligen avses med detta har jag lite svårt att förstå men vad det inte betyder är glasklart. Det medger inte att seriebrott med låga straffvärden slås ihop för att få till stånd en hemlig telefonavlyssning. Möjligen kan det handla om narkotikabrott av normalgraden. Här har en tradition skapats då dessa slås ihop till en slutsats som ofta blir grovt narkotikabrott som kan medge avlyssning.

   De har enligt min uppfattning kanske också fört ungefär samma resonemang som används för att försvara de masstopsningar som förekommer där medborgarna också är skyddade enligt grundlagen. Det ska bli intressant att se när detta kommer upp till prövning.

   De har gjort vad jag i flera artiklar varnat för. De har förändrat tolkning av Rättegångs-balkens 27 kap och förundersökningskungörelsen för att bättre passa deras syften.

   Polismyndigheten har samtidigt jobbat för att det ska bli mer makt åt polisen genom att utöver ovan angivna tolkningar också fått beslutat att polisen ska kunna besluta om kameraövervakning när, var och hur som helst.

   Rikspolischefen Anders Thornberg fick i en intervju frågan om hans syn på balansgången mellan integritet och vissa utredningsverktyg, och svarade:

– Jag skulle inte vilja leva i ett land där polischefen fick bestämma vad man ska göra. Vi för fram behoven. Inte vilka som helst utan vi har väldigt många jurister anställda, och välutbildade chefer, som alla känner till svensk lagstiftning och vill ha en balans med integritet.

   Trots det verkar det som om det finns önskemål om att dessa väldigt många jurister och välutbildade polischeferna ska vara de som avgör när, var och hur de integritetskänsliga verktygen ska användas. Det handlar således om insatser mot ett par hundra individer om året.

”Inte vilka som helst utan vi har väldigt många jurister anställda, och välutbildade chefer, som alla känner till svensk lagstiftning och vill ha en balans med integritet”, sa Thornberg.

   Detta tolkar jag som att Thornberg vill att alla dessa jurister och välutbildade polischefer ska kunna bestämma över dessa integritetskränkande insatser. Således samma personer som nu fick bakläxa på sin tolkning av lagen om hemlig telefonavlyssning.

   Tro nu för all del inte att jag har något emot att polisen har möjlighet att spana med effektiva metoder och därmed kunna ingripa i tid. Jag vill bara att lagar och paragrafer ska efterlevas och inte tolkas och beslutas av polis eller polisens jurister.

   Nu är åklagaren nästan färdig för åtal i det välkända jaktbrottsärendet där största delen av bevisningen kommer från illegal hemlig avlyssning. Enligt principen om fri bevisprövning kan således också illegalt tillkomna uppgifter användas vid rättegången.

   Samtidigt fastställs ju också då att åklagare och utredande poliser gjort sig skyldig till brott när dessa uppgifter hämtades in så det ska bli riktigt spännande att se fortsättningen på detta ärende. Men som vanligt blir det väl ingen som behöver ta något ansvar och just ansvarsfriheten börjar nu få ett löjets skimmer över sig.

   Åklagare Skarp har dessutom redan beslutat om att inget brott har begåtts. Slutsats ”gör va fan du vill för det har ingen betydelse och ingen behöver ta ansvar”. Regler, lagar och bestämmelser finns där för att den grå allmänheten ska tro att grundlagar och bestämmelser betyder något.

   Att ingen behöver ta ansvar framgår än tydligare när man tar del av ärendet om den morddömde Kristofers Kastellanos som rymde under en transport.

   Jag har tidigare skrivit och frågat varför något ansvar nästan aldrig utkrävs av tjänstemän vars höga lön ofta förklaras av det stora ansvar som avkrävs dem. När Stig Bergling rymde avkrävdes justitieminister Wickbom ansvar och fick avgå. Detta är enda gången som jag på rak arm kan erinra mig ett ansvarsutkrävande värt namnet.

   Nu senast vid rymningen i Laxå misstänktes en transportchef för tjänstefel i samband med att han blev nödig och tvingades uppsöka ett buskage. Trots att det fanns fler bevakare med i samma transport lyckades en dömd och handfängslad mördare tränga sig ut ur skjutsen och barfota rymma genom samma område där den nödige transportledaren befann sig.

   Enligt den nödige följde han efter rymlingen 200 meter tills han inte orkade längre (men kanske tillräckligt långt för att hamna utom synhåll från fordonet och övriga personer).

   Örebro tingsrätt friar transportledaren eftersom hans nöd omöjliggjorde att han skulle kunna sköta sitt jobb. Men de andra tjänstemännen då? Nja, de var tydligen inte delegerade att överta den nödiges ansvar eller kanske okunniga.

   Dessa kriminalvårdstjänstemän var tydligt inte vuxna sitt ansvar och här måste det då föreligga någon brist i rekrytering, utbildning eller omdöme.

   Men har i så fall Kriminalvården inte någon säkerhetschef som borde få stå till ansvar för händelsen? Jag googlar och hittar en Kenneth Holm som säkerhetsdirektör. Jag undrar om det är Holm som gjort polisanmälan om tjänstefel.

   Också här förefaller det som om Holm inte bara brustit i tillsyn och utbildning utan också i omdöme som ser denna händelse som bara ett tjänstefel. Har man inte förmåga att se det osannolika i denna rymning borde man kanske pyssla med något annat. Kanske återgå till polisen där framgångarna inte heller var över hövan.

   Jag kontaktar Kriminalvårdsverket klockan 13.33 för att utröna hur stort ansvar Kenneth Holm har betalt för. Det resulterade i ett hysch-hysch med långa avbrott för konsultation. Officiellt för att kontrollera att det lämnas ut rätt uppgifter på rätt person. Detta trots att det bara finns en Kenneth Holm där. De vill veta vem jag är och lovar slutligen att återkomma.

   Någon halvtimma senare hör man av sig och berättar att Holm har en grundlön på 92 000 i månaden. Det borde rimligen innebära ett långtgående ansvar för att säkerhet och verksamheten fungerar. Således borde säkerhetsdirektör Kenneth Holm avkrävas ett visst ansvar. Men så blir det förmodligen inte för tvärtom vad man kan tro tycks ansvaret minska med högre lön.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.