Emilie Hillert

Vem bryr sig?

Av Emilie Hillert 2019-07-28

Barnkonvention slår fast att alla barn har lika värde och samma grundläggande rättigheter. Oaktat samhälle, kultur eller andra särdrag. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som är bunden av den, såsom Sverige.

   Vidare har alla barn, enligt Barnkonventionen, en explicit rätt att överleva, leva och utvecklas. Därtill har de rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor om berör dem.

   I skrivandes stund strejkar ett stort antal barn tillsammans med sina föräldrar vid Norra Bantorget. Barnfamiljerna har gemensamt att de hotas av utvisning till Afghanistan. Barnen strejkar i hopp om att rädda sina liv. Men vem bryr sig?

   Det finns en lång tradition av att strejka. Den första dokumenterade strejken ska ha ägt rum i Egypten redan för 3 000 år sedan då arbetare strejkade mot uteblivna matransoner. I Sverige strejkade gruvdrängar i Sala silvergruva 1552 i syfte att få högre lön.

   Strejker har även använts för politiska ändamål, såsom den politiska storstrejken i Sverige 1902 i syfte att understryka kraven på allmän rösträtt.

   I augusti 2018 inledde Greta Tunberg sin sittstrejk till stöd för miljön. Jag behöver knappast nämna vilken enorm genomslagskraft den har fått över hela världen, för miljön och för debatten om vår klimatpåverkan.

   Nu, 2019, strejkar alltså barn tillsammans med sina föräldrar på Norra Bantorget i Stockholm. De strejkar inte för högre lön eller matransoner. De strejkar för sina liv.

   Barnen utnyttjar den rätt Barnkonventionen ger dem att uttrycka sina åsikter. De försöker uppmärksamma makthavare, politiker och det svenska folket på att deras liv är i fara. Att det som sker nu, utvisningarna av barn med familjer till Afghanistan, är ett agerande som riskerar att få en dödlig utgång. Men vem bryr sig?

   Afghanistan klassificeras i nuläget av flera oberoende aktörer och inspektörer som världens farligaste land. Det betraktas som ännu farligare än Syrien, ett land som Sverige har erkänt befinner sig i krig då våldet bedöms härja urskiljningslöst. Afghanistan bedöms vara ännu farligare än så.

   Trots det allvarliga säkerhetsläget i Afghanistan så fortsätter Sverige att utvisa, med vad som framstår som gott samvete, barn och deras föräldrar till världens farligaste land. Men vem bryr sig?

   Det är sommar i Sverige. De flesta är upptagna av semesterledighet och de som arbetar är överbelastade då de ska täcka upp för semesterlediga kollegor. Till och med politikerna har tagit semester.

   Vid årsskiftet blir Barnkonventionen svensk lag. Men redan nu är Sverige bundna, och svenska myndigheter måste följa den. Beslutet om att göra Barnkonventionen till lag är således inget annat än signalpolitik. På inget sätt kommer det att medföra en förändring avseende myndigheternas åtaganden. Barnkonventionen ska följas redan nu.

   Politikernas beslut om att göra Barnkonventionen till lag skickar signaler om att de bryr sig om barn. En vilja att öka medvetenheten om barns rättigheter och att förmå domstolar och myndigheter att tillämpa dem.

   Men den viljan räcker föga, om man samtidigt i praktiken blundar för alla de barn som i skrivandes stund lider i Sverige, av rädsla för sina liv. Av rädsla för de svenska myndigheternas ageranden. Av rädsla för att dödas.

   Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att det aldrig var politikernas avsikt att förändra eller förbättra barnens fruktansvärda situation. Beslutet kanske endast var ett sätt att vinna poäng i det politiska spelet? De afghanska barnen kanske aldrig var tänkt att omfattas. Men vem bryr sig?

   I alla beslut som gäller barn som söker uppehållstillstånd i Sverige ska barnets bästa beaktas. Det framgår av Utlänningslagen. Migrationsverkets utredningsansvar är därtill utvidgat när det handlar om barn, och en barnkonsekvensanalys ska göras i alla ärenden som rör barn.

   Svenska myndigheter vidgår att det råder inre väpnad konflikt i 32 av 34 provinser i Afghanistan. 29 % av alla civila offer i Afghanistan är barn. Barn utsätts därutöver för psykiskt och fysiskt våld.

   De rekryteras som barnsoldater till det krig som svenska myndigheter inte vidgår pågår i Afghanistan. De våldtas och utsätts för andra sexuella övergrepp. Trots detta fattas det kontinuerligt beslut om att utvisa barn till Afghanistan. Men – vem bryr sig?

   Migrationsöverdomstolen har sedan länge slagit fast att barn utan föräldrar i Afghanistan riskerar förföljelse och övergrepp enligt vad som ovan beskrivits. De är därför, under vissa förutsättningar, att bedömas som alternativt skyddsbehövande.

   Svenska myndigheter bedömer att det inte finns något myndighetsskydd att tillgå i Afghanistan. Med andra ord; myndigheterna i Afghanistan har inte förmåga att skydda sina invånare mot våld och övergrepp. Det går inte att hänvisa någon till de afghanska myndigheternas skydd.

   Därtill utgör barn en så kallad riskprofil i Afghanistan. Det innebär att de är extra utsatta och sårbara. Trots allt detta ska barnen med föräldrar utvisas. Men vem bryr sig?

   Nu strejkar barn med sina familjer i Stockholm. De ger oss ett ansikte på de barn som vi väljer att utvisa. De ger oss en möjlighet att se dem som individer och vilka barn som vi rent konkret offrar livet på. Det är de som strejkar som vi väljer att skicka till, det ännu inte erkända, kriget i Afghanistan och den uppenbara risken för död och övergrepp som stridigt väntar. Men vem bryr sig?

   Migrationsverket har uttalat sig i media och hänvisar till att det inte är krig i Afghanistan. Dvs enligt deras bedömning drabbar våldet inte urskillningslöst. Våldet är därför inte sådant att alla som flyr kan bedömas vara i behov av internationellt skydd. Med den motiveringen tycks Migrationsverket ducka ansvar.

   Vad Migrationsverket i sammanhanget inte låtsas om är att det finns barn inblandade.

   Menar Migrationsverket att föräldrarna ska skydda barn från det våld som härjar i 32/34 provinser i Afghanistan som konstituerar inre väpnad konflikt?

   Menar Migrationsverket att föräldrarna ska skydda barnen från det fysiska, psykiska och sexuella övergrepp som de riskerar?

   Menar Migrationsverket att föräldrarna ska skydda barnen från att dödas av det våld som enligt uppgift dödar 28 % barn av alla civila? Det verkar tyvärr inte bättre än så. Men vem bryr sig?

   Barnen och deras familjer strejkar på torget. De tågar på våra gator. De demonstrerar utanför Riksdagen. Barnen målar teckningar för att kunna uttrycka sig på ett åldersadekvat sätt. För att utöva den rätt de enligt Barnkonventionen har att komma till tals. Men vem bryr sig?

   Den svenska ambassadören i USA avbröt nyligen sin semester för att en amerikansk kändis är misstänkt för att ha begått ett allvarligt brott i Sverige och nu får stå konsekvenserna för det. På grund av sitt eget misstänkt brottsliga agerande sitter han frihetsberövad. På grund av en rik känd amerikan avbryter ambassadören sin semester.

   Då kanske det inte är för mycket att önska att svenska makthavare, myndigheter, media och även det svenska folket i vart fall för en stund lyfter på huvudet från semestervilan och funderar på sin egen medverkan i det som nu sker; utvisningar av barn till ett av världens farligaste länder. Är det något vi kan tillåta med gott samvete?

   Till skillnad från den amerikanske kändisen bör det understrykas att barnen har ingen förskyllan i det som sker. Barnen har inte begått något brott. Barnen har inte brutit mot någon regel. Barnen har inte ens fattat några beslut. Barnen är helt utan skuld till det som nu sker. Helt oskyldiga. Men vem bryr sig?

   Eftersom barnen och deras föräldrar har tvingats ge upp hela sina liv, kanske vi i vart fall kan ge upp en del av vår semester? Ungefär så lång tid det tar att visa medlidande, medmänskligt stöd, och en vilja att förändra. För vad är mest värt? Ett liv eller en stund semester?

   Om politikerna var seriösa i beslutet att göra Barnkonventionen till lag, då är det hög tid att även i praktiken göra skillnad för barnen från Afghanistan. För alla barn, även de som fortfarande har sina föräldrar i livet. Avsaknaden av agerande vittnar tydligt om att Barnkonventionen bara är fina ord i teorin men saknar betydelse i praktiken. Men vem bryr sig?

   Det är hög tid att Sverige vaknar ur semesterdvalan och tar vårt ansvar för det som nu sker i vårt land i realtid.

   Migrationsverket skulle lätt kunna beakta all erkänd ostridig fakta, tillämpa den lagstiftning som finns och bevilja barnfamiljerna uppehållstillstånd i Sverige.

   Makthavarna skulle lätt kunna ändra den lagstiftning som finns för att underlätta för Migrationsverket att fatta positiva beslut i ärenden som rör barn.

   Massmedia skulle lätt kunna ägna tid, utrymme och god journalistik åt att hjälpa barnen att göra sina röster hörda.

   Medmänniskor skulle lätt kunna bidra genom att stödja barnen och bilda opinion.

   Det är dags att sluta utvisa barn till världens farligaste land, och bevilja afghanska barnfamiljer uppehållstillstånd i Sverige!

   Barn som barn, svensk eller afghan! Men vem bryr sig?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges mest framträdande migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.

   Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.

   Emilie Hillert söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.

   Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.