Den nyckfulle lagstiftaren och grundlagarna

Av Michael Pålsson 2019-08-29

Att påstå att debattklimatet polariserats kan knappast längre vara kontroversiellt vare sig man är höger, vänster eller mitt emellan. I den allt starkare media-orkanen tycks det hos många politiker inte längre finnas plats för reflektion, tid för sanningssökande och andra perspektiv, eller ens för en ärlig avsikt att förbättra livet för oss medborgare.

   Istället är det som om väldigt många politiker hellre vänder sina kappor efter rådande opinionsvindar. Ju starkare media-orkanen blåser, ju högre skrik från politikerna efter allt från högre straff för kriminella till obegränsade bevakningsmöjligheter för polisen.

   Visst finns det fortfarande ansvarsfulla, eftertänksamma och kloka politiker. Men för närvarande är det som om dessa kloka personer inte längre får något utrymme i media eftersom de anses för långrandiga och inte levererar slagkraftiga och förment handlingskraftiga förslag.

   När den eftertänksamme framför att svåra problem sällan har enkla och okomplicerade lösningar, vill media istället ha högljudda och skarpa krav på förändring. Att framföra långa, kanske komplicerade, förslag på lösningar är sålunda inget som låter sig göras i nuvarande debattklimat.

   Allt oftare kör dessutom politikerna över tunga remissinstanser som Lagrådet, landets domstolar, Brottsförebyggande rådet, Sveriges Advokatsamfund och andra expertinstanser.

   Två sådana exempel är Lagen om ny möjlighet till uppehållstillstånd för vissa ensamkommande, den så kallade gymnasielagen, respektive förslaget om Slopad straffrabatt för unga myndiga, SOU 2018:85.

   Trots nästan massiv kritik drevs den första lagen igenom, och trots att knappt någon remissinstans är odelat positiv till att slopa straffrabatten för unga utan snarare tvärtom, tycks det ändå finnas stor politisk majoritet att genomföra straffskärpningarna.

   De förment svenska kristna värderingarna om förlåtelse och försoning är i sammanhanget svåra att skönja i twitter-flödet eller ens i en politisk diskussion på public service TV.

   I ett sådant polariserat debatt-klimat är det ett bekymmer att det svenska grundlagsskyddet är så svagt. Enligt Regeringsformens 8 kap 14 § krävs nämligen endast två riksdagsbeslut med ett riksdagsval och minst nio månader emellan för att ändra eller stifta en grundlag.

   Det räcker med enkel majoritet, det vill säga 51 procent av ledamöterna, för att på detta sätt driva igenom en grundlagsförändring. På lite drygt nio månader skulle demokratin, den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten samt likabehandling av alla medborgare kunna avskaffas.

   För den som tycker ett sådant scenario är otänkbart och orealistiskt vill jag påminna om att nazisterna på demokratisk väg avskaffade den tyska demokratin, att Putins Ryssland i nutid allt mer är en skendemokrati och att Ungern och Polen med stora steg går i samma riktning som Ryssland.

   När det dessutom finns svenska politiker i ett av riksdagens största partier som anser Ungern vara ett föredöme, kanske till och med den mest yrvakna demokrat borde bli betänksam?

   Jag är för egen del orolig över hur sociala medier och det förändrade medielandskapet polariserat den politiska debatten och hur snabba politikerna varit att anpassat sig till detta.

   Snarare än saklig debatt baserad på vetenskap, beprövad erfarenhet, sanningssökande, medkänsla och välvilja tycks många politiker hellre nyttja orkanvindarna i media till att vinna kortsiktiga segrar i opinionsundersökningarna.

   Istället för att försöka hitta lösningar på allvarliga problem som till exempel klimatförändringar, ska snart sagt varenda sakfråga istället inordnas på en höger- vänsterskala.

   Företrädare för ett av riksdagens största partier har ifrågasatt om judar och samer är svenskar. Vad skulle kunna hända om en majoritet av riksdagens partier beslutade sig för att ta makten med stöd av eller i allians med ett sådant parti?

   Begränsningar i religionsfriheten och yttrandefriheten? Begränsningar i synen på att alla människor ska behandlas lika? Borttagande av den fria åsiktsbildningen?

   Mot denna bakgrund förefaller det minst sagt välbetänkt att stärka det svenska grundlagsskyddet.

   Jag har under min yrkesbana som advokat arbetat med affärsjuridik och är inte på något sätt expert på grundlagsfrågor. Det hindrar dock inte att även en blind höna ibland kan finna ett guldkorn.

   Varje aktiebolag har en bolagsordning, vari anges bland annat vilken typ av verksamhet bolaget ska ha, aktiekapitalets storlek och vilket röstvärde varje aktie ska ha. En bolagsordning skulle kunna liknas vid ett bolags egna, privata grundlag.

   Aktieägarnas rätt utövas främst på bolagsstämma som möjligen kan liknas vid bolagets riksdag och den verkställande makten, styrelsen, skulle kunna liknas vid ett bolags regering.

   De flesta beslut på bolagsstämman fattas med enkel majoritet, det vill säga med 51 procents andel av rösterna, vilket framgår av 7 kap Aktiebolagslagen. När det emellertid gäller beslut om ändring av bolagsordningen gäller som huvudregel att ett sådant beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.

   Avseende särskilt ingripande ändringar krävs för ett beslut om ändring av bolagsordningen att det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och att dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.

   Ett land är sannerligen inte ett aktiebolag och ett aktiebolag är verkligen inte ett land. I de allra flesta fall är det därför helt meningslöst och till och med direkt dumt att göra jämförelser mellan ett land och ett aktiebolag. Det ska heller inte göras här.

   Däremot är det min uppfattning att inspiration skulle kunna hämtas från hur aktiebolagslagen hanterar ändring av bolagsordning och hur riksdagen ska kunna ändra grundlagarna.

   Att grundvalen för vårt demokratiska styrelseskick är så svagt skyddat som jag beskrivit ovan, är för mig oroväckande i nuvarande mediastormar med nyckfulla och lättpåverkade politiker.

   Förutom nuvarande skydd i form av två riksdagsbeslut, skulle jag därför dessutom önska kvalificerad majoritet med två tredjedelar. För särskilt ingripande beslut som till exempel att avskaffa människors lika rättigheter och fri åsiktsbildning, kan jag anse det rimligt med en kvalificerad majoritet om 90 procent.

   Varför frågan om ett stärkt grundlagsskydd synes så styvmoderligt behandlad av nästan alla partier är därför för mig en oroande och besynnerlig gåta.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.