Foto TT

Polisen är lamslagen och gängkriminaliteten breder ut sig

Av Börje R P Carlsson 2019-09-03

Nu har gängkriminaliteten växt oroväckande och polisen är i stort sett lamslagen. Beslutsfattarna vet inte vad de ska ta sig till. Polisens strategiska ledningsgrupp, regering och oppositionspolitiker samtalar och diskuterar för att komma fram till något. Långbänkarna tar tid medan de gängkriminella breder ut sig.

   1997 skapades en länsorganisation inom svensk polis där varje län blev en länsmyndighet. I varje län skapades en länskriminalavdelning som skulle handha de grövsta brotten. Detta blev i grunden en lyckosam förändring även om den bitvis medförde en del nackdelar av logistisk natur.

   Länskriminalavdelningarna innehöll tre ben. En teknisk rotel, en narkotikarotel och en rotel för grova brott.

   I de flesta län innebar dessa rotlar en stor framgång och då i synnerhet roteln för grova brott. Grovabrottsrotlarna blev oftast framgångsrika och klarade upp mängder av grova brott. Vissa rotlar utmärkte sig mer och presterade på topp. Andra grovabrottsrotlar hade kanske inte riktigt samma flyt men ingen rotel föll igenom.

   Det berodde på att när grovabrottsrotlarna skapades handplockades de mest rutinerade, kunniga och engagerade poliserna i de forna distrikten. När ett läns alla mest rutinerade utredare synkroniseras så kan det bara bli bra.

   Grovabrottsrotlarna blev ofta så lyckosamma att beslutsfattare, som inte förstod bättre, började experimentera genom att splittra rotlarna och fördela de rutinerade poliserna på olika enheter i hopp om att höja prestationerna mer generellt. Att de grova brotten ofta kräver mer kunskap, mer engagemang och betydligt mer lagarbete förstod inte de bestämmande cheferna.

   De splittrade i samband med den senaste omorganisationen grovabrottsrotlarna i dess dåvarande och effektiva skepnad i tron att varje annan polis som hamnade, oftast av en slump, på en grovabrottsrotel helt plötsligt skulle kunna axla de splittrade polisernas ansvar och kunnande.

   Malmö hade ett fantastiskt gäng utredare i Skånes länskriminal. Denna grupp splittrades år 2015 av deras första regionala chef som var en fullständig katastrof för polisverksamheten.

   Hon var dock inte ensam utan konungariket Sverige hade helt plötsligt nästan åtta mediokra och fantasilösa regionchefer, en del med polisiär bakgrund medan andra inte verkade ha något alls att falla tillbaka på. De biträdande regionala cheferna var inte stort bättre även om de oftast hade polisiär bakgrund.

   Nu har gängkriminaliteten växt oroväckande och polisen är i stort sett lamslagen. Beslutsfattarna vet inte vad de ska ta sig till. Polisens strategiska ledningsgrupp, regering och oppositionspolitiker samtalar och diskuterar för att komma fram till något. Långbänkarna tar tid medan de gängkriminella breder ut sig.

   Strängare, längre och hårdare straff tycks vara lösningen på det mesta. Anonyma vittnen föreslås utan eftertanke. Kronvittnen föreslås härnäst och fortfarande utan eftertanke. Här kommer gängen att spela ut varandra med rättssamhällets hjälp och här kommer rättssäkerheten att offras.

   Om ändå rättssäkerheten skall offras finns det mindre skadliga reformer. Se till så att domstolar nöjer sig med att en gärning styrkts bortom rimliga tvivel. Idag verkar det mesta vara tvunget att styrkas bortom alla tvivel.

   Utan att darra på manschetten hävdar jag att rättssäkerheten skulle bli mindre lidande om rättssamhället nöjer sig bortom rimliga tvivel i stället för anonyma vittnen och kronvittnen.

   Nu är plötsligt cirkeln sluten och polisen i region Syd försöker återskapa en ny grovabrottsrotel som den såg ut på länsmyndighetens tid. Detta är ett steg i rätt riktning och denna rotel kommer förmodligen att nå framgångar. Men det blir som att pissa i grannens pool. Det kommer knappast att påverka temperaturen.

   Det mesta kommer för sent och för lite och att återta kontrollen över gängens områden kräver mer, mycket mer, än vad en liten organisationsförändring kan ge.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.