Onda gener

Av Michael Pålsson 2019-09-30

Vad formar en människa? Föds det bebisar med onda gener, förutbestämda att begå allvarliga brott? Eller föds människan som ett blankt papper som kan påverkas och fyllas med innehåll? Frågorna är viktiga att besvara eftersom det är rimligt att svaren ska forma vår kriminalpolitik.

   Om vi å ena sidan tror att det föds i sanning onda människor som vi inte kan påverka till det bättre, då är det högst berättigat att anföra att straffen blir så långa som möjligt. Det finns i det fallet inget skäl för vare sig ungdomsrabatt, 2/3-dels frigivning, tidsbestämning av livstidsstraff, skyddstillsyn, ungdomsvård eller andra strafflättnader.

   Den i sanning onda människan måste samhället skyddas från. Den onde ska därför hållas inlåst så att den onde inte kan göra onda saker mot oss andra. Vi som är goda.

   Därför måste vi också ta in utdrag från belastningsregistret vid alla nyanställningar, för att spara arbetstillfällena till oss goda och hålla ute de onda så att de inte utnyttjar sitt arbete för att göra onda saker. Oavsett ålder.

   Om vi å andra sidan tror att människan föds som ett blankt papper, vars leverne återspeglas i dennes uppväxtförhållanden, påverkan av vänner, utbildning, kärlek, omtanke och drägliga levnadsförhållanden, då finns det fog att istället för högre straff fundera över hur vi ger alla barn bra uppväxtförhållanden och hur vi istället för straff försöker ge unga som hamnat snett goda förebilder, kärlek, utbildning och en dräglig tillvaro.

   Av religionen följer att det finns en helt fri vilja och att vissa föds onda. De kan heta Judas. De kan vara otrogna. Därför ska de brinna i helvetet. Att människor som är uppväxta i gravt religiösa hem många gånger delar in människor på detta sätt är inget konstigt utan snarare en logisk följd av deras tro.

   För oss andra är det lite mer komplicerat. Att våra gener påverkar oss alla torde vara oomstritt bland i vart fall alla genetiker. Hälften av mammans gener och hälften av pappans gener förs vidare till föräldrarnas barn.

   Men finns det gener som gör en människa ond? Går det att tänka sig en liten nyfödd bebis som vi redan på förhand kan se vara ond? Bebisar med tjuvgener, mördargener eller våldtäktsgener? Jag vet inte, men jag hoppas verkligen att det inte förhåller sig så.

   Jag är vare sig teolog, genetiker, hjärnforskare eller kriminolog, men jag kan ändå inte låta bli att filosofera över vad det är som formar olika individer. Varför blir en läkare och en annan mördare? En blir präst och en annan pedofil. En sol-och-vårare men en annan charmör? Arv eller miljö? En kombination?

   Utifrån mitt lekmannaperspektiv har jag svårt att se annat än att den enskilda människan formas av både arv och miljö. Jag tror inte på onda bebisar och att det föds från början onda människor.

   Istället tänker jag mig att den individuella människans egenskaper och personlighet mer kan liknas vid ett timglas med två filter mellan det översta glaset och det undre. Det första filtret symboliserar generna. Det andra filtret symboliserar nervcellerna i hjärnan.

   Vi fyller på det översta glaset med uppväxtförhållanden och andra påverkans-omständigheter och låter det rinna genom det första filtret av gener. Rimligtvis blir utfallet som kommer fram till nästa filter, hjärnans nervceller, olika beroende på vad vi fyllt timglaset med. Som jag ser det är det nämligen knappast ens rimligt att tro att en människa är densamma oavsett vad han eller hon upplevt.

   Men. Det som trillar ut i det nedre glaset genom genfiltret påverkas dessutom av nervcellerna i hjärnan. Forskningen kan fortfarande inte förklara exakt hur och varför nervcellerna reagerar som de gör i alla situationer. Kanske är det detta vi kallar människans fria vilja?

   Är det troligt att en människa kan leva ett helt liv utan att påverkas av sin omgivning? Att en människa så att säga föds från början färdig? Jag tror inte det.

   Insikten om detta fyller mig med ödmjukhet och medkänsla med brottslingen. För egen del har jag nämligen svårt att tro att någon människa av fri vilja väljer att bli kriminell eller begå onda handlingar.

   Givetvis har jag medkänsla och sympati med brottsoffret och givetvis måste brottsoffret få upprättelse och i någon mån rättvisa – om det nu finns någon sådan.

   Men de politiker som nu ensidigt kör på med en retorik om hårdare straff som mer känns hämtad från Gamla testamentet än i förnuft och vetenskap, bör fråga sig själva om de driver frågor om hårdare straff med en genuin vilja att göra samhället bättre för alla människor, eller om deras förslag bara är plakatpolitik för massorna.

   Varje dag är en ny dag. Alla människor hamnar någon gång snett. Då bör vi alla få möjlighet till en omstart. Börja om. Varje annan ordning blir omänsklig.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.