Börje Carlsson

Vi var livrädda!

Av Börje R P Carlsson 2019-10-07

Så uttrycker sig tre poliser som på en innergård stöter ihop med en beväpnad man på ett avstånd av 10–20 meter. Mannen är en liten varelse med samma rörelsemönster som Nalle Puh. Han har på grund av Downs syndrom en 3–5 årings utveckling. Han är beväpnad med ett vapen som i efterhand visar sig vara ett trasigt leksaksvapen.

   Poliserna säger sig ha blivit livrädda för detta monster och inbillar sig inte bara ett överhängande livsfarligt hot mot dem utan också att de är beskjutna och besvarar elden.

   Utan eftertanke tömmer de sina magasin (eller i varje fall näst intill). De ger sig inte tid att se resultatet av skotten men de ger framförallt inte den beskjutne tid att reagera eller kanske ens förstå vad som händer.

   När han vänder ryggen till skjuts han till döds. Med ryggen mot poliserna fanns nog tid att sikta lite bättre.

   Polisernas försvarare ifrågasätter åklagarens uppgifter om de dödande skotten men eftersom dessa träffar offret i ryggen kan de knappast ha avlossats – även om poliserna verkar skjuta utan eftertanke – innan offret vänder dem ryggen.

   Att konfronteras med beväpnade personer får inte ge poliser anledning till att sluta tänka. I aktuellt fall hade det bara räckt med ett uns eftertanke och lite observation och offret hade överlevt.

   Att bara åtala de tre inblandade för vållande till annans död och tjänstefel låter tunt och kanske borde rätten ha fått penetrera frågan på ett vidare sätt. Jag finner att polisens agerande verkar ha styrts av inlärda beteenden, av ryggmärgsstyrning och allmän hysteri.

   Är det verkligen så att en utbildning som ger detta resultat är oklanderlig? Om man läser om dagens polisutbildning där vissa aspiranter drabbas av andnöd och blir näst intill hysteriska när de ser tjänstevapnet på skjutbanan undrar jag om det inte blir ordentliga felrekryteringar emellanåt. Jag är övertygad om att lite mer rutinerade poliser hade löst uppgiften, med denna skjutning, på ett helt annat sätt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


     Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.