Foto Emil Langvad/TT

Upplevd trygghet – men ingen penicillin

Av Michael Pålsson 2019-10-30

Statens allseende öga missar ingenting. Men eftersom du inte har något att dölja är det inget problem för dig att bli övervakad dygnet runt. Bättre trygg, säker och övervakad än fri och riskera att bli utsatt för brott. Att vara rädd för att bli utsatt för brott är ju också ett slags inskränkning av din frihet.

   Det är knappast en överdrift att påstå att brottsligheten varit i fokus under de senaste årens debatt såväl bland politiker som hos allmänheten på till exempel sociala medier.

   Bland förslagen finns mer eller mindre fantasifulla förhoppningar om att minska brottsligheten genom högre straff, dra ner straffmyndighetsåldern, fler poliser, kameraövervakning, hemlig data- och telefonavlyssning, datalagring med mera.

   Vissa av de nämnda åtgärderna har möjligen en positiv effekt för att få ned brottsligheten, medan andra kan vara direkt kontraproduktiva. Påfallande många debattörer synes nämligen mer drivas av politiska opinionsvindar och magkänsla än att använda den stora hjärna vi människor begåvats med.

   I flera fall tycks vissa politiker inte ens ha en uppriktig vilja att lyssna på vetenskapen och en vilja att göra samhället bättre, utan mer av behovet att verka hård och förment handlingskraftig.

   Ett argument som ofta hörs för att öka den generella övervakningen är att det skulle verka preventivt, förebyggande, mot brottslighet. Därtill menar många att stegrad övervakning kan bidra till att den upplevda tryggheten bland människor ökar och även att uppklarningsprocenten av brott skulle förbättras.

   Det är möjligt att alla de positiva argument för ökad övervakning som brukar anföras är korrekta, även om jag själv sett få seriösa studier för alla de påstådda positiva effekterna. Men låt oss för ett ögonblick acceptera alla de påstått positiva effekterna av generell övervakning och bejaka det gränslösa övervakningssamhället.

   Tanken är inte helt ny. Redan runt 1800-talet formulerade nämligen filosofen Jeremy Bentham det gränslöst övervakande fängelset, som Bentham kallade Panopticon. Tanken var att konstruera ett fängelse där fångarna kunde studeras dygnet runt.

   Eftersom fångarna, inte bara brottslingar utan även lösdrivare, tiggare och allmänt fattiga, visste att de var studerade dygnet runt vad de än gjorde, skulle man på detta sätt korrigera deras beteende och få fram den produktiva och duktiga medborgaren.

   Lite som nuvarande Kina med den skillnaden att medan Bentham nöjde sig med ett fängelse, vill den kinesiska regimen övervaka alla. Precis i den riktning vi själva är på väg mot.

   Den fråga jag ställer mig är om den upplevda trygghet som det allseende ögat påstås ge, är värd priset?

   En av mina favorithistorier från forskarvärlden är den om hur skotten Alexander Fleming upptäckte penicillinet. När Alexander Fleming skulle åka på semester glömde han att diska en bakterieodling i laboratoriet. Väl tillbaka från semestern såg Alexander Fleming att svampen i bakterieodlingen, penicillin, avlägsnat de bakterier han hade studerat.

   Kvar på brickan fanns mögelsvampen och bakterierna hade flytt från svampen. Alexander Fleming forskade vidare och uppfann alltså penicillinet. Frågan är vad Alexander Fleming hade gjort i Panopticon?

   Han hade knappast kunnat lämna provrören odiskade. Då hade han fått en tillsägelse och tvingats diska dem och penicillinet förblivit oupptäckt. Och vad hade hänt i dagens Kina? Forskaren hade sannolikt på samma sätt tvingats tillbaka till labbet för att diska bort bakterieodlingen och ingen ny upptäckt hade kunnat göras.

   Och vad händer i morgondagens Sverige? Knappast några nya, oväntade upptäckter om vi tillåter politiker och andra förment handlingskraftiga typer sätta oss i ett svenskt Panopticon.

   Jag har under många år haft förmånen att ha en nära vän som forskar i mikrobiologi. I vår ungdom hade jag ibland svårt att förstå hans motstånd mot många politikers vilja att styra forskningen i olika riktningar.

   Jag tyckte det var naturligt att politikerna skulle använda våra skattepengar för att styra forskningen i förment rätt riktning. Det var inte förrän jag fick förklarat hur grundforskning och serendipitet, det vill säga en oavsiktlig och positiv upptäckt vid sökandet efter eller utförande av något annat, många gånger lett till helt fantastiska resultat, som jag förstod poängen med fri grundforskning.

   I samma ögonblick förstod jag också ur viktigt det är att vi låter människor vara fria och ta ut svängarna, ibland mot rådande normer. Utan den friheten kommer nämligen samhället, världen och mänskligheten att stelna och oväntade, positiva upptäckter och oväntade, positiva tankar aldrig att se dagens ljus.

   Trygghet är viktigt. Men varje inskränkning av den personliga integriteten styr vårt handlande. Låter vi trygghetsnarkomanerna regera kommer de inte få nog förrän vi avlyssnas och filmas ner under täcket i sovrummet. Inga nya idéer kommer att testas och samhället stelna och dö. Gärna trygghet, men först integritet och serendipitet. Utan frihet ingen medicin.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.