Det bra livet, det dåliga livet

Av Michael Pålsson 2019-11-27

Det är lätt att kritisera andra för deras ståndpunkter i olika frågor, men betydligt svårare att själv försöka hitta lösningar på olika problem. Typexempel finns det gott om bland våra politiker. Det är också lätt att sätta en hög moralisk standard för andra, som sedan visar sig svår att leva upp till för egen del.

   Efter många år som advokat och dessutom samhällsengagerad, har jag ofta haft anledning att fundera över varför människor ibland agerar på ett sätt som förefaller omoraliskt och fel.

   Låt mig för övrigt påpeka att jag själv inte är något moraliskt rättesnöre eller någon sorts självutnämnd jurist-Jesus. Precis som de flesta andra människor har jag ibland gjort eller sagt saker som jag efteråt behövt ångra.

   Människan har en väl utvecklad fantasi och föreställningsförmåga som begåvat oss inte bara med ett stort antal religioner, utan också med idéer om mänskliga rättigheter, rasism, antisemitism, demokrati, pengar och så vidare i en nästan oändlig räcka idéer – vissa goda, andra onda, men många säkert rationella och praktiska.

   Det räcker att tänka tanken på att leva i en värld utan pengar, för att förstå att ett modernt samhälle aldrig kunnat uppstå utan vår fantastiska uppfinningsrikedom och förmåga att samarbeta kring abstrakta begrepp.

   En sedel eller ett saldo har inget värde i sig själv. Den är bara en bit papper eller ett saldobesked i mobilbanken. Inte förrän vi människor enats om att sedeln eller saldot ska representera ett visst värde, får pengarna ett värde för oss.

   Under vissa förutsättningar kan människor förmås att begå de mest fasansfulla gärningar som exempelvis under Förintelsen. Men vi är också kapabla till fantastiska och goda gärningar som under den så kallade flyktingkrisen i Europa 2015.

   Enskilda personer som Bill och Melinda Gates,  George Soros med flera gör enorma ekonomiska insatser liksom givetvis miljontals andra fast mindre namnkunniga personer, som efter sin förmåga gör ännu större prestationer på andra sätt, med kanske Greta Thunberg som det just nu mest lysande exemplet.

   Människan orsakade under 1900-talet genom obetänksam användning av freoner i kylskåp, frysar och hårspray med mera ett hål i ozonlagret. Hålet i ozonlagret hotade oss alla. Genom Wienkonventionen (1985) för skydd av ozonskiktet åtog sig emellertid FN-länderna att förhindra utsläpp av ämnen som bryter ner ozonskiktet.

   Vi kan nu konstatera att människor världen över med gemensamma insatser och genom att sluta med den obetänksamma användningen av freoner nästan helt lyckats läka hålet i ozonlagret. Vi kan om vi vill.

   Människor kan alltså med gemensamma krafter förmås till stordåd, exempelvis utvecklingen av demokratin, vacciner, medicin, idén om mänskliga rättigheter, lika väl som till missdåd såsom kärnvapen, Förintelsen, kulturrevolutionen i Kina eller tyranniet i dagens Nordkorea.

   Under några veckor framåt ska jag baserat på min bok ”DET BRA LIVET, DET DÅLIGA LIVET – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv”, diskutera hur vi skulle kunna hitta en moralisk idé om hur vi ska agera för att så många människor som möjligt ska bli så lyckliga som möjligt. Det är en stor och på förhand omöjlig ambition, men utan diskussion och tankeutbyte skulle världen å andra sidan stå still.

   Vi vet att diskussionsklimatet, såväl på sociala medier som bland politiker är oerhört polariserat. Min förhoppning är att kommande krönikor i någon mån kan gjuta olja på de polariserade diskussionsvågorna eftersom jag förmodar att vi alla egentligen vill samma sak – nämligen att så många som möjligt har det så bra som möjligt.

   Jag har knappast svaren på hur vi kommer till ett bättre samtalsklimat, men om denna och kommande krönikor kan bidra till att fler människor att börja tala konstruktivt med varandra, då har jag och Para§raf lyckats med något bra. Polarisering är inte bra. Vi måste få tillbaka det förnuftiga och framåtblickande samtalet både bland politiker och mellan oss andra vanliga människor.

   Den centrala frågan blir att försöka besvara hur vi, för allas bästa, kan hitta en gemensam idé och ett förhållningssätt till världen och varandra som är gott och välmenande och som alla borde kunna sluta upp bakom. För om vi inte har en gemensam och god riktning kan vi tydligen förmås till vilka hemska övergrepp som helst.

   Den slutsats jag kommit till är att om moraliska dilemman kan besvaras med ett enkelt verktyg som ter sig logiskt och meningsfyllt, kan vi människor möjligen förmås att agera på de sätt som gagnar flertalet.

   Men frågan är vilket som är det moraliska verktyget och vad det ska innehålla för att människan inte ska hamna i nya återvändsgränder. Innehållet i det moraliska verktyget är sannolikt av avgörande betydelse för att få en önskvärd riktning för mänskligheten.

   Livet är fyllt av dilemman där inget klart svar finns att få i vare sig ett partiprogram, Koranen, i Torah eller i Bibeln. Och även om svaren fanns i ett dokument är det sannolikt en övermäktig uppgift att övertyga alla troende av en viss religion eller ideologi att konvertera till den rätta religionen eller ideologin. Det borde räcka med att hänvisa till dagens Israel/Palestina-konflikt för att var och en ska inse att religion sannolikt inte kan vara vägen framåt som en enande kraft.

   Inte heller kan lagar och författningar, interna policy-dokument, etiska regelverk och arbetsordningar på företaget, myndigheten eller andra arbetsplatser göra anspråk på att i alla situationer ha svaret på hur jag som människa, medborgare, ledare eller medarbetare ska agera i varje situation. I annat fall hade inga skandaler likt den penningtvättsskandal som för närvarande skakar Swedbank kunnat uppstå.

   Min idé om ett moraliskt verktyg är att det ska vara väldigt enkelt att tillämpa, och innehålla få men begripliga element så att alla människor ska tillämpa verktyget och ifrågasätta både politiker, chefer och andra människor som handlar förkastligt. Vidare krävs att verktygets komponenter år sådana att alla, oavsett religion och ideologi, kan ställa sig bakom dem.

   Jag har, i brist på bättre och mer fantasifulla namn, kommit att kalla verktyget en moralisk kompass. En kompass har som bekant fyra huvudsakliga väderstreck. Den moraliska kompass jag föreslår har samma antal, nämligen i) sanning, ii) medkänsla iii) långsiktighet och iv) förnuft.

   Är mina väderstreck de rätta? Det vet jag inte. Men det är min övertygelse att det är diskussioner som denna, som kan leda oss framåt. Hur ska jag som enskild människa agera för att känna att jag i avgörande situationer gör det moraliskt rätta och som ger mitt liv mening och sammanhang?

   Krönikorna kommer att ha ett betydligt bredare innehåll än en diskussion begränsad till brott och straff. Samtidigt är jag alldeles övertygad om att resonemanget kan tillämpas också på frågor om kriminalitet, straff, återbördande av kriminella till samhället.

   Är det några ingredienser som just nu saknas i svensk politik, inte minst kriminalpolitiskt, så är det enligt min uppfattning just de värden som den moraliska kompassen innehåller; sanning, medkänsla, långsiktighet och förnuft.

   Exempelvis borde någon tala med Ebba Busch-Thor om vikten av att inte gissa eller direkt ljuga bara för att vinna kortsiktiga poänger. En annan kanske diskutera betydelsen av medkänsla med alla de politiker som nu i snabb takt vill skicka tillbaka människor, många av dem minderåriga, till länder som Afghanistan eller Irak.

   Den kommande generationen med Greta Thunberg i spetsen gör redan sitt bästa för att få oss att förstå vikten av långsiktighet. Slutligen hade det kunna få en avgörande skillnad inför framtiden om vi vid utformningen av vår kriminalpolitik istället för att återfalla i gamla tiders hämndretorik, istället hade lyssnat på de kriminologer, poliser, socionomer, advokater med flera som uttalar sig baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet.

   Världen har gjort enorma framsteg sedan de första upplysningsfilosoferna i slutet av 1600-talet ändrade då rådande religiösa, skrockfulla och traditionella tankesätt. Låt oss tillsammans fortsätta att göra världen bättre och inte hemfalla åt allmänt tyckande utan grund och utan välvilja. Vi kan fortfarande göra skillnad och framtiden är orörd.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.