Längre än näsan räcker

Av Michael Pålsson 2019-12-13

Vad är det som gör att våra politiker ofta inte verkar tänka längre än nästa opinionsundersökning när de gör sina olika utspel, såsom till exempel att väcka misstroende mot politiker som över huvud taget inte begått något formellt fel? Och varför vill de så ofta göra stora omorganisationer, exempelvis av polis och arbetsförmedling, som tycks vara helt oförankrade i verkligheten och helt ogenomtänkta?

   Just nu överflödas vi exempelvis av olika förslag om hårdare straff, mer övervakning, förbud för icke-svenskar att låna böcker på bibliotek, stresstest av grundlagarna och mänskliga rättigheter, oprövade vårdmodeller på Nya Karolinska med mera.

   Är alla dessa förslag verkligen underbyggda med stöd av vetenskap? Knappast. Vidare kan man ju undra hur de politiker tänkte som nu högljutt och med darrande underläppar gapar om mer resurser till polisen och militären men som för bara några år sedan var med och tog bort resurser från samma polis och försvar?

   Alla djur föds med kortsiktiga perspektiv. Alla som haft egna barn vet att när barnet är hungrigt skriker det tills det får mat, när det har ont i magen skriker det tills det har rapat, när det är trött somnar det och så vidare.

   När barnen blir lite större och när vi blir vuxna lär vi oss i och för sig att härda ut om vi måste i vissa situationer, men oftast väljer de flesta av oss den kortsiktiga belöningen framför den långsiktiga.

   Att det är så är förmodligen inte så konstigt. För alla vilda djur och växter handlar livet fortfarande om en daglig kamp för överlevnad. I strävan att överleva är det därför absolut nödvändigt att ha fokus på nuet.

   Även för de flesta fattiga människor, fortfarande idag, är det ofta på samma sätt som för de vilda djuren. Vill jag överleva måste jag fokusera på att hitta mat nu, inte fundera över långsiktiga strategier. Det finns helt enkelt inte kraft och tid över till långsiktighet.

   Men även om större delen av människorna på jorden numera inte behöver tänka på att hela tiden vara fokuserade på att finna föda för att överleva dagen, kan vi inte radera mer än fyra miljarder år av evolution ur vårt DNA.

   Kortsiktigheten är djupt rotad i oss. Det är lätt att fokusera på det som är konkret här och nu, men mycket svårare att tänka på en abstrakt belöning eller ett abstrakt hot långt in i framtiden. Bättre en fågel i handen än tusen i skogen.

   Vissa människor är bättre än andra på att kunna tänka på en abstrakt framtid för framtida generationer. Men de flesta av oss har påfallande svårt att fokusera på framtiden utan vill ha våra belöningar nu. Och detta gäller ju inte bara vanliga människor som du och jag, utan även företagsledare för storföretag, politiker och andra ledande personer.

   Trots uppenbara bevis för att det är människan – framför allt vi i de rika delarna av världen – som orsakar den globala uppvärmningen, fortsätter vi att ta bilen istället för bussen eller cykeln till arbetet.

   Istället för att köpa begagnat bidrar vi till mer skadlig produktion genom en ständigt ökande konsumtion. Och varför tillåter vi våra politiker att låta bli att ta krafttag mot de företag som spyr ut mest koldioxid?

   Det vi som ensamma individer kan åstadkomma är ju trots allt knappt en droppe i havet i jämförelse med vad de stora företagen och politikerna skulle kunna göra. Istället för att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling för miljö, ekonomi och rättvisa synes de flesta politiker hellre titta på den senaste opinionsundersökningen eller lyssna till högljudda röster om bensinuppror.

   Men att tänka långsiktigt gäller inte bara miljöfrågor, utan krävs på många plan. Var det till exempel långsiktigt klokt att avveckla den svenska värnplikten, även om det just då kändes som att världen var trygg? Hur långsiktigt tänker politikerna vid de ideliga förändringarna av läroplanen och betygssystemet?

   Om det inte vore så allvarligt hade det exempelvis nästan varit komiskt att höra oppositionen häromdagen framföra att det borde tas krafttag i skolan utan ytterligare utredning, trots att den senaste PISA-studien visar att svensk skola åter är på rätt väg. Kan ingenting få sätta sig utan ständiga omorganisationer?

   Listan kan göras lång, men allt handlar möjligen om svårigheten att vara en politiker som själv kanske inte ens får uppleva frukterna av sina beslut. Hur lätt är det att fatta beslut som politiker tre generationer framåt får bära frukten av, medan du själv inte blir omvald på grund av att du fattat obekväma beslut om skattehöjningar för att behålla mer sjuksköterskor eller lärare?

    Samma sak kan sägas om företagsledare. Exempelvis är det numera känt att oljeindustrin redan på 1970-talet kände till växthuseffekten, utan att göra något åt den, eller börja förbereda sig för en framtid utan fossila bränslen. Det hade visserligen varit kontroversiellt att då förbereda sig för en annan framtid, men tänk å andra sidan vilka ekonomiska fördelar ett så framsynt företag skulle haft idag.

   Men hur ska vi då göra för att åstadkomma den önskvärda och kanske på sikt livsnödvändiga långsiktigheten hos våra beslutsfattare både inom politik och inom näringslivet? Och hur gör vi vanliga människor för att tvinga oss själva att bortse från kortsiktiga belöningar och istället se långsiktigt på verkligheten?

   Även om kortsiktigheten sannolikt är nedärvd i vart fall sedan de första primaterna svingade sig i träden för ungefär 15 miljoner år sedan betyder det inte att vi måste agera kortsiktigt om vi inte behöver det.

   Fördelarna med vår stora mänskliga hjärna i jämförelse med övriga apor och däggdjur är bland annat att vi kan tänka abstrakt, vi kan tänka långsiktigt, vi har fantasi nog att föreställa oss vad som händer med livet på jorden om vi inte gör något åt miljöproblemen.

   Det betyder också att även om våra instinkter vill få oss att agera på ett visst sätt, så behöver vi inte följa dessa instinkter. Vi kan använda vår stora hjärna för att göra något bättre.

   Men att förmå människor att agera mot nedärvda instinkter är inte lätt. För att åstadkomma en värld där vi och våra beslutsfattare orkar tänka långsiktigt krävs förmodligen att vi blir upplärda och ständigt tränade i tankesättet redan från barnsben, genom förskola, grundskola, gymnasium och universitet.

   Men det krävs troligen dessutom att långsiktigheten institutionaliseras i exempelvis våra lagar så att vi tvingar oss själva att bortse från den kortsiktiga belöningen, och se till långsiktigheten. Utan långsiktighet riskerar vi inte bara dåliga affärer och populistiska beslut, utan i värsta fall att ta ifrån våra barn och barnbarn deras framtid.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 

   Detta är tredje delen av Para§rafs publicering av olika kapitel ur boken Det bra livet, det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.