Mord som aldrig resulterar i mordutredningar

Av Börje R P Carlsson 2019-12-17

Polisen har en låg uppklarningsprocent på upptäckta och anmälda mord. Men det handlar inte bara om dåliga utredningsresultat utan också om inträffade mord som inte ens upptäcks eller avslöjas. Och därför aldrig leder till varken anmälan om mord eller någon mordutredning och som därför aldrig överhuvudtaget registreras som mord.

    Antalet upptäckta och anmälda mord handlar, enligt olika statistiska uppgifter, om cirka 100 fall om året. En siffra som är förhållandevis stabil med små förändringar.

   En siffra om dödligt våld får nog med nödvändighet inte bli mer precis eftersom mörkertal, felkällor och bristfälligheter inte möjliggör ett exakt antal om man vill att uppgifterna ska spegla ett faktiskt förhållande.

    Det intressanta blir då hur många fall av dödligt våld inträffar i Sverige varje år? År 2018 är det enligt officiella siffror 108 mord/dråp.

   Under årens lopp inträffar cirka 1 500 självmord årligen och även här tror jag att ett eller annat mord kan döljas.

   Under året inträffade mordbrand eller grov mordbrand vid 1 757 tillfällen och det vore nog lite udda om inte dessa innehöll någon/några döda kroppar där dödsorsak inte kunnat fastställas och som således döljer flera mord.

   Under senare år finns flera exempel där människor anträffats i brandrester och där varken dödsorsak eller brandorsak kunnat fastställas men där envetna anhöriga inte gett sig förrän polisen inlett en förundersökning som ofta ändats i en fällande dom.

   Varje år anmäls cirka 21 000 människor som försvunna i Sverige. De flesta anträffas, återkommer eller dyker bara upp igen men cirka 400 blir föremål för mer omfattande åtgärder. Cirka 100 av dessa hittas i dåligt skick och ungefär 40 hittas döda.

   Sålunda tycks ett par tre hundra människor försvunna för evigt. Långt senare anträffas ibland kroppar där dödsorsak inte kan fastställas men de har anträffats på sådant sätt/i sådant skick som de själva inte kunnat orsaka eller att de uppenbarligen haft hjälp att dölja sitt försvinnande.

   När läkarna konstaterar eller fastställer dödsfall uppstår en ”handfull” misstänkta mord av de cirka 300 som saknar dödsorsak och som av någon anledning aldrig anmäls till polisen av de handläggande läkarna. Här missar läkarna, enligt rättsläkare Anders Eriksson, förmodligen en handfull mord eftersom dessa 300 fall borde ha undersökts också av polisen. Intressant är då vad en ”handfull” betyder. Hur man än tolkar det bör det handla om flera.

   Till detta ska också läggas kanske 5–10 mord som polisen missar att upptäcka vid sina dödsfallsundersökningar. Här kan man med jämna mellanrum i massmedia ta del av misstänkta mord som först efter en ordentlig undersökning av anhöriga förmått polisen att ta tag i ärendet.

   Här finns flera giftmord som polisen vägrat titta på och där hela mordutredningen tvingats på de anhöriga som först efter stora besvär förmått polisen att göra sitt jobb. Flera alltför tanklöst nedlagda mordutredningar med motivering ”gärningen ej brott” har lagts ner men tvingats återupptas efter anhörigas propåer eller olika kriminalprograms undersökningar. Ofta med åtföljande fällande domar.

   Till detta ska också läggas de hedersmord som aldrig upptäcks och de arrangerade självmord som i samma anda registreras i riket.

   Troligt är att de 108 mord som registrerades år 2018 i själva verket handlar om långt fler, gissningsvis betydligt fler utan att kunna precisera ett antal.

   Min känsla är att de upptäckta morden ligger på en förhållandevis stabil nivå på cirka 100 fall om året medan de oupptäckta morden ökar genom att metoder förfinas och visst dödandet blivit mer sofistikerat.

    Ett resultat av kriminalprogrammens inslag kan synas i polisområde Väst (enligt TT).

   Nu har en granskningsgrupp av erfarna utredare och kriminaltekniker gått igenom 500 dödsfallsundersökningar i polisområdet från 2015 till 2018, och rapporten är graverande.

   Bland annat påpekas att det i flera ärenden saknas dokumenterad information om omständigheterna runt dödsfallet, att det saknas dokumentation av förhör och att till och med identiteten på – och förhör med – vittnen lyser med sin frånvaro.

    Utredarna skriver: ”Det är svårt att förstå hur en förundersökningsledare, utifrån den bristande dokumentationen i dessa ärenden, kunnat göra en bedömning om det är ett naturligt dödsfall eller om ett brott begåtts”.

– Det handlar mycket om strukturella fel. Vid tillfället kan det ha funnits muntlig information till grund för besluten, information som sedan inte dokumenterats, säger Robert Karlsson.

   Så hur många fall årligen av dödligt våld sker egentligen i Sverige?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.