Var finns föräldrarna?

Av Börje R P Carlsson 2020-01-01

Det sprängs, det skjuts, bilar bränns och skadegörelser är legio. Makthavarna har tydligen bara en lösning, ”hårdare straff”. Alla brott ska ge hårdare straff och nu idag läste jag i bladet att blåljussabotage ska kunna ge livstids fängelse!

   Samhällets reaktioner ska komma snabbare och hårdare på den allt grövre brottsligheten. Det känns lite som att hela tiden försöka straffa bort brottsligheten.

   När jag växte upp fick jag genom mina föräldrar, genom grannar och övriga vuxna lära mig veta hut, jag fick lära mig vad som var rätt och vad som var fel.

   Jag fick lära mig vad som var ditt och vad som var mitt. Jag har inte levt ärligt för att straffen skrämt mig utan för att jag fått lära mig av mina föräldrar att man gör inte si eller man gör inte så.

   Var finns föräldrarna och de vuxna idag? Om inte föräldrarna finns för att lära ungarna veta hut, veta vad som är rätt och vad som är fel, veta vad som är ditt och vad som är mitt vem ska då lära ungarna detta? Polisen eller Kriminalvården?

   Att fostra barnen till ärliga och rättskaffens människor är föräldrarnas ansvar. Om föräldrarna inte gör detta så fyller de inte sin roll som föräldrar och gör inte sin plikt mot samhället. Håll därför föräldrarna ansvariga i större utsträckning.

   Nästan hela djurvärlden bygger på att föräldrarna lär sina ungar hur de ska leva men människobarnen ska tydligen växa upp utan denna lärdom och om föräldrarna inte gjort det de ska hur ska då ungarna veta vad som är fel.

   Vi håller på att hamna i ett samhälle där det inte är fel att begå brott utan det blir fel först när man åker fast. Men om du åker fast, också för skitsaker, ska du kunna drabbas av livstids fängelse för något som föräldrarna missat att lära dig.

   När ungar kommer hem med stulna föremål eller åker fast för stölder där polisen i bostaden hittar stöldgods varför misstänks aldrig föräldrarna för häleri? Varför krävs aldrig något föräldraansvar.

   Om vi från nyår bestämmer oss för att fostra ungarna varefter de växer upp och polisen i andra ändan ser till så de vanartiga låses in så möts detta snart nog och vi har skapat ett samhälle där de unga medborgarna fått lära sig vad som är ditt eller mitt, vad jag får eller inte får och vad som är rätt eller fel.

   Det mesta beror på föräldrarna och de vuxna och om inte de gör det de ska så måste detta skapa en reaktion.

   Jag är väl medveten om att det finns föräldrar som försökt och misslyckats, jag vet att det finns skilsmässor med delad vårdnad eller att bara den ena föräldern har vårdnaden men det tar inte bort ansvaret att i alla fall försöka.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.