Jag infiltrerade högerextremisterna

Av Åsa Hägglöf 2020-01-03

Jag har under ett par månader givit mig ut på en mental resa. Har tagit ett antal nakenbad i den kalla vinterns isvak, för att efteråt värma mig i den ångande heta bastun. Vartefter tiden gått under min mentala resa, har jag behövt förlänga tiden i bastun för att kylan ska släppa sitt grepp över ben och märg.

   Min resa tog sin början då jag med en förbryllad nyfikenhet, mer ingående ville förstå de som känner ett sådant våldsamt hat mot invandrare och hela samhället.

   Eller snarare se in i deras värld, för att kunna få någon sorts förståelse för dem. Vad bottnar det här destruktiva hatet i?

   Med risk för att bli anklagad för att ha sett för mycket på kriminalserier, drev min nyfikenhet mig till att bli en infiltratör, mullvad om ni så vill, på sociala medier. Jag skapade ett så kallat troll.

   Jag kan inte med bästa vilja i världen kalla mig för en grävande journalist. Antar att jag och Joakim Lamotte står på samma fot där. Men jag tänkte i alla fall göra ett tappert försök.

   Jag förvandlades till min raka motsats – en man som var hängiven SD med en stark lutning åt Alternativ för Sverige (AFS). Jag måste agera som en trovärdig rasist för att ta mig in där jag visste att hatet flödar utan censur. Ville se vad som hände om jag bara hade Sverigedemokrater på vänlistan.

   Startade min falska karriär som högerextremist genom att gilla de sidor som alla i den kretsen måste gilla.
   Sverigedemokraterna låg först på listan. AFS var självskriven, likaså Joakim Lamotte. Likväl som Katerina Janouch, Nina Drakfors, Tino Sanandaji och Ingrid Carlqvist med flera.

   Jag fick inte glömma bort all alternativ media som tvångsmässigt måste följas, för att få fördomarna bekräftade – att Sverige är under en systemkollaps, att islamister har tagit över samt att inbördeskriget ligger runt hörnet.

   Det andra steget var att gå med i olika offentliga grupper. Med stor erfarenhet av rasistiska kommentarer som är populära på bland annat Facebook, visste jag att det inte krävdes mycket för att få vara med i den inre gemenskapen.

   Det räckte med att jag talade om att vår statsminister är en landsförrädare och att jag rensat vänlistan på vänstervridna, vilka ”gjorde mig illamående”. Samt att jag bara ville ha vänner som delade mina åsikter.

   Inom 15 minuter hade mitt trollkonto över 200 Sverigedemokrater på vänlistan.

   Jag byggde upp en trovärdighet som fullblodad rasist med en viss förtjusning över nazismen.

   Hade ingen profilbild som visade vem jag var.

  Hade aktivt delat artiklar från öppna grupper och gillat de mest fruktansvärda kommentarer – det tycktes ha varit tillräckligt.

   Material spridd av hatpatrullen fanns det så till den grad att jag hade svårt att välja ut den grupp som var värst. Alla grupper såg likadana ut. Hata Sveriges regering – hata invandrare och skuldbelägga dem för allt som, enligt dem, gått åt helvete i vårt land.

   Konspirationsteorierna övergick allt förstånd. Teorier så fantasirika så de knappt förstår dem själva.

   Jag valde en grupp att fokusera på. Fler hade bara blivit en tråkig upprepning: ”SD – Familjen”.

   Vid det här laget hade jag vant mig vid kylan (hatet) och kände mig härdad. Jag drog efter andan och djupdök.

   Gruppbeskrivningen var inte så mycket att orda om. Vad de ville var att ”sprida kärlek, glädje och hopp i allt mörker”. Samt att medlemmar skulle vara försiktiga med inbjudningar, då det var nolltolerans mot vänstervridna.

  Någon glädje, kärlek eller hopp märkte jag inte av i den gruppen, och reglerna bröts kontinuerligt.

   Med uppmuntrande ord skrev Marie, en av administratörerna tillika gruppskapare, det här inlägget:

”Jag vet om hatet, ilskan och frustrationen vi alla bär! Men måste be er vårda språket. Vi har ögonen på oss ni vet!”

   Här bekräftar alltså Marie, Sverigedemokraten, att de alla bär på hat och frustration. Med tanke på de kommentarer som skrevs, blev jag lite bekymrad över hur det skulle sett ut om de inte lyssnat på administratören.

   En artikel delas i gruppen. Länken leder till den rasistiska blaskan Samnytt. Den handlar om att Stefan Löfven anklagas för kopplingar till organiserad brottslighet – att han skulle fått ”tjänster från Hells Angels.”

   Kommentarsfältet var inte just så ”snyggt” som jag antar att gruppskaparen avsåg.

   ”Jag tror inte dom killarna vill ha med Löfven att göra.
Hade han kommit till vår klubb så gick han troligen inte ut med livet i behåll”, säger Johan, och avviker därmed från gruppreglerna.

   Ingemar likaså:  ”Frågan är ju bara hur länge han är i livet……”

   Sören är allvarlig: ”inte så länge till som jag har sagt många gånger förut en dag så sker det ett nytt stastministermord jag menar allvar”

    Ingemar igen: ”En dag springer han på fel person…..”

   Sören är säker på sin sak: ”han har skrivit under sin dödsdom om han lurar sånna boys”

   Dessa kommentarer fick stå kvar oemotsagda.

   Redaktionen för Para§raf har redigerat bort efternamn och bild på personerna ifråga ovan 

   Årets julvärd, Marianne Mörck, räknas numer som en landsförrädare, sedan hon plockade bort pyntet från granen i tv-rutan. Pyntet som bestod av små svenska flaggor.

”Feta kommunistkärring”, hävdar Niklas.

”Tyvärr! Men jag äcklas av denna groteska varelse. Ledsen.” – uttrycker sig Jan lite halvdant konsekvent.

Christer tror att SVT hade flaggor i granen enbart för att ta bort dem. ”Skaplig symbolhandling, usch”, avslutar han sin analys.

En kvinna tror att valet av julvärd beror på att alla ska få avsmak för julen.

”Detta var flaggskändning”, påpekar Heidi.

   Här fann jag män och kvinnor som är upprörda över den diktatur ”sossarna” har infört. Samtidigt som de intar en roll som bara kan tolkas som att de själva verkar vilja vara enväldshärskare. Eller rättare, att Jimmie Åkesson ska vara det.

   Det här är fascister i sin rätta miljö, där de inte behöver dölja vad de egentligen känner. Helt naket, utan filter. Hämnd är ett återkommande ord.

   Ingenstans kunde jag hitta en enda kommentar som andades positivitet. Inte ett enda ord om det som faktiskt är bra och fungerande i vårt land.

   När människor besitter så mycket agg och hat inombords, är det bara en tidsfråga innan de känslorna går över till att konkret vilja agera. Som när hatarna öppet på sociala medier stoltserar med en k-pist på sina profilbilder. Så ser uppenbarligen ett demokratiskt samhälle ut för högerextremisterna.

   En man uttrycker sig med all önskvärd tydlighet: ”Jag står för att #finspång ska bli verklighet. Högförräderi måste ge konsekvenser”

   Medlemmar i grupperna samt de vänner som hamnade på vänlistan är inte övervägande öppet nazister, likt NMR. Det här är människor som okritiskt svalt Sverigedemokraternas propaganda, byggd på rädsla och hat.

   När jag gick genom flödet, var det endast negativa artiklar riktade mot invandrare, samt hårda kängor mot Stefan Lövfen. Ingenting annat tycks existera i deras värld.

   Allt som oftast var det en mamma eller pappa som uttryckte sina åsikter i sann hatpropaganda. Kände en viss hopplöshet när jag tänkte på hur samtalet sannolikt går hemma hos dem, runt middagsbordet.

   Kanske det pratas om meningsmotståndare på samma sätt som de pratades om mig, alltså inte mitt troll, i ett par andra grupper skapade av Sverigedemokrater?

   Jag hade kritiserat Joakim Lamotte, min frände i kategorin ”självutnämnd journalist”, vad gällde hans livereportage 12 december om kravallerna i Trollhättan. Det resulterade i ett ramaskri från anhängarna.

   Eva tyckte att jag skulle uppsöka en vårdcentral i första hand.

   Carina uttrycker sig utan censur:  ”Batik käring undra hur många hon haft i sängen jävla häxa”

   Sten tar för givet att jag ”gillar kuk”.

   Joakim är intresserad över hur länge jag kommer hålla mig vid liv.

   Janne är säker på att jag kommer bli våldtagen och att jag kommer skylla det på svenska män.

   Det troll jag skapat, för att bibehålla trovärdigheten, var tvingad att gilla dessa aggressivt känslostyrda kommentarer mot mig.

   Vad lärde jag mig av mitt projekt?

  • Lärde mig att jag gör rätt i att omge mig med de människor som sprider positivitet, glädje och ljus – som bjuder på värme genom att ösa vatten på det heta bastuaggregatet.
  • Lärde mig att även om jag inte är den som hatar, så blev jag ytterst påverkad av den retoriken.
  • Lärde mig att Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson i spetsen bör få en eloge för ett väl utfört arbete.
  • Lärde mig att hatet är. Hatet bara är där. Utan konstruktiv förklaring eller orsak.

   Jag ville se in i en värld jag inte kände, och fortfarande inte känner mig hemma i. Det är nu slut på mina nakenbad i iskalla vatten. Nu behöver jag sitta i bastuns värme – länge.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Åsa Hägglöf är i grunden utbildad barnskötare. Arbetar på ett gruppboende inom LSS. Hon är väl insatt i asylpolitik och migrationsfrågor som hon engagerat sig i under snart 30 år. Vid sidan av sitt arbete jobbar hon ideellt med asylärenden, i första hand gällande ensamkommande.
Åsa är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.