Den fria viljan och hårdare straff

Av Michael Pålsson 2020-02-23

Så har åter Moderaternas egen batongromantiker Johan Forsell (M) varit ute i media och stånkat över regeringens förmena senfärdighet att avskaffa straffrabatten för unga. Forsell har infört begreppet ”snabbavskaffa” den så kallade straffrabatten för att på detta sätt kringgå kravet på rimlig beredning av ny lagstiftning. Men är hårdare straff alltid lösningen på all brottslighet?

Vi föds inte som vita och blanka pappersark som kan fyllas med vad som helst. Det räcker med rudimentära kunskaper i biologi för att inse att våra föräldrars och förfäders DNA har en stor betydelse för den individ som utvecklas, vilka sjukdomar individen får eller inte får, vilken kapacitet både mentalt och fysiskt som individen har.

Vi väljer inte våra föräldrar och alltså är det uppenbart att någon fri vilja inte kan vara inblandad avseende de gener vi föds med. Men det stannar inte med detta.

Eftersom vi inte valt våra föräldrar, ligger det heller inte i vår makt att välja hur vi ska uppfostras. Det är våra föräldrar som uppfostrar oss, kanske inte ens beroende på deras val utan på grund av de personer de av omständigheterna utvecklats till. Få torde förneka att vår uppväxt har en avgörande betydelse för de personer vi utvecklas till som vuxna.

Den som föds i en harmonisk familj med välutbildade föräldrar, har en stor chans att själv bli välutbildad och leva harmoniskt. Den som istället växer upp med en eller två fattiga och missbrukande föräldrar, löper å andra sidan en stor risk att själv bli missbrukare och fattig.

Den som växer upp i en förmögen familj har stora möjligheter att med ränta på ränta bli än förmögnare utan några större arbetsinsatser. Medan den som växer upp i en fattig familj både måste arbeta hårt och dessutom ha tur med tillfälligheterna och sannolikt också goda förebilder utanför familjen för att bli förmögen.

Ingenting av det som sagts ovan kan betraktas som särskilt kontroversiellt. Inte ens för den som menar att jag har helt fel i mina tvivel på den fria viljan, och istället förfäktar att människan verkligen har en i verklig mening fri vilja. De omständigheter jag föds in i, de människor jag lyssnar på, de förebilder jag har, allt detta formar mig till den jag är. Hade jag fötts under helt andra omständigheter, lyssnat på andra människor, haft andra förebilder, då hade jag varit en annan människa.

Men, invänder kanske någon, det finns ju människor som växt upp under bra omständigheter men som ändå lyckas förstöra sina liv, lika väl som det finns människor som växt upp under vidriga omständigheter men som ändå lyckas. Bevisar inte det att det trots allt finns en fri vilja, oavsett omständigheter?

Inte alldeles säkert enligt min uppfattning. En självklar sanning är att ingen människa vill ha ont, vill vara fattig, vill ha ångest, vill vara missbrukare. Ändå finns miljoner människor som har det just så. Tror vi att dessa människor gjort dessa val själva? Att det så att säga är deras eget fel, deras egna val?

Svaret på frågan kan förefalla självklart, men ju mer man reflekterar över problemet ju svårare blir det. Missbrukaren har kanske växt upp i ett hem med missbrukande föräldrar. Eller träffat en tuff kompis i skolan som påverkat den unge att prova droger vilket lett till ett missbruk. Då kvittar förmodligen till synes bra hemförhållanden. Eller? När missbrukaren är fast i missbruket har pengar ingen betydelse.

Kanske kan föräldrar och omgivning övertyga missbrukaren att ta sitt förnuft till fånga. Men inte alltid. Därför finns det också missbrukare som kommer från bra hemförhållanden. Det finns alltid undantag där en person på grund av olyckliga omständigheter lyckas hamna snett i livet trots de bästa förutsättningar.

Samma sak gäller givetvis på andra hållet. En människa kan vara uppväxt i en familj helt utan studietraditioner, men om den unge får rätt förebilder har detta ingen betydelse. En fattig människa kan ha turen att träffa på en person som inspirerar att starta företag. Men faktum kvarstår. Väldigt få saker, om ens något, av det vi gör kan sägas vara av i verklig mening fri vilja.

Vi blir påverkade av människor vi träffar, böcker vi läser, filmer vi ser. Ingenting av det vi gjort kan nämligen tänkas bort. Läsaren av denna bok kan inte tänka bort det som redan är läst. Oavsett vad läsaren tycker om innehållet. Kanske inte allt, så långt vågar jag inte sträcka mig, men väldigt mycket av det vi gör i livet är en följd av det vi gjort och upplevt tidigare. För att livet ska ta en ny vändning krävs därför nya intryck. Jag är personligen ett utmärkt exempel.

Under min ungdom läste jag Processen av Franz Kafka. Romanen grep tag i mig på ett sätt ingen annan bok gjort förut. Några år senare såg jag en serie, ”Lagens Änglar”, som handlade om en fin advokatbyrå i Los Angeles. I samma stadium i mitt liv funderade jag över vad jag skulle arbeta med. Ur en roman och en serie om advokater formades mitt yrkesval. Jurist. Advokat.

Hade jag inte läst Processen, hade jag inte följt Lagens Änglar, då hade jag sannolikt inte gjort det yrkesval jag gjort. Å andra sidan var det andra omständigheter som gjorde att jag läste Processen, nämligen en envis svensklärare, och det var vardagstristess som fick mig att se Lagens Änglar.

Hade jag inte tvingats börja läsa Processen, hade jag inte av tristess drivits att börja se Lagens Änglar, då hade jag sannolikt heller aldrig blivit advokat, utan något helt annat. Mina föräldrar har inte studerat på universitet. Jag kände över huvud taget ingen jurist. En omständighet ledde till en annan, till en tredje och så vidare.

Även om jag kände det som mitt fria val när jag sökte och hade tur nog att komma in på juristlinjen, så var det valet en konsekvens av i huvudsak tidigare omständigheter. Under samma omständigheter hade jag förmodligen handlat exakt likadant igen. Det är i vart fall extremt svårt att bevisa att jag hade gjort ett annat val. Ett helt fritt val var det under alla förhållanden inte, eftersom jag inte hade en aning om alla andra fantastiska yrken som finns.

Samma sak gäller den dömde personen i fängelse. Missbrukaren på gatan. Direktören, den enormt förmögne, den fattige, den framgångsrika professorn. Därför ska vi också vara försiktiga med att vara fördömande mot människor.

En människa kan begå fruktansvärda handlingar. Men istället för att fördöma människan, bör vi försöka visa ödmjukhet och medkänsla för människan och begrunda de omständigheter som gjort att människan hamnat där hon är och kunnat begå det hon gjort.

Hur hamnade hon här? Med denna insikt förstår vi också att hårdare straff aldrig kan vara lösningen för att få ner brottsligheten. Placerar vi den kriminellt belastade med andra kriminellt belastade blir konsekvensen rimligen mer kriminalitet. Inte mindre.

Vi kan och ska såklart fördöma handlingar där någon begår övergrepp mot någon annan, och inskränker andra människors rätt till frihet. Men vi måste också förstå att en människa inte av fri vilja blir ond och hamnar i fängelse.

Hon är, om inte helt, så i vart fall till stora delar ett offer för sina omständigheter och gener. Därför måste vi, om inte annat så för vår egen skull, lära oss att förlåta. Fler dåliga förebilder, mer våld, mer dåliga omständigheter kan inte förändra en människa som begått dåliga handlingar. Det kan endast nya och bra förebilder, bra omständigheter och goda exempel. Vi måste erbjuda den dömde en väg tillbaka och inte stänga dörren och slänga bort alla nycklar till en bättre framtid.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Krönikan är ett utdrag ur Michael Pålssons nyutkomna bok Om frihet i vår tid.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.