När poliser inte gör sitt jobb

Av Börje R P Carlsson 2020-05-07

Blekingepolisen måste vara Sveriges bästa, mest klarsynta och mest kompetenta polis (Obs ironi). Att ofta och inte i onödan, lägga två strån i kors, för att klarlägga olika händelser och dödsfall är signifikativt för denna polis. Någon bestämmer, tydligen utan någon som helst eftertanke, att så här är det. Punkt slut.

Efter att ha utrett grova våldsbrott under tre decennier vågar jag påstå att det är ohyggligt lätt att fatta fel beslut om man är alltför snabb. Ofta är inget vad det först synes vara. Men att då följa minsta motståndets lag och inte ens försöka klarlägga ett skeende blir inte mer rätt.

En 51-årig man hittas död i vattnet med omfattande skador där rättsläkaren företrädesvis är av uppfattningen att skadorna uppstått medan mannen var i livet. Polisen framhärdar att den drunknade kroppens skador orsakats av att vindar och vatten som gjort att kroppen på grund av vågrörelserna slagit emot stenar och åstadkommit dessa skador.

Den tid som kroppen legat i vattnet hade det blåst som mest 11 sekundmeter. Eftersom jag inte vet vare sig vindriktning eller hur det ser ut på platsen har jag svårt att ta till mig uppgifterna. Många drunkningsoffer har jag sett men aldrig med så omfattande skador som orsakats av vind och vattenrörelser.

Offret hade krossad näsa, sårskador och blåmärken. Offret hade missbruksproblem och var känd av polisen. Detta kanske gjorde beslutet lättare att fatta?

Att en polis, inom två timmar, efter att offret anträffats kan ges befogenhet att omgående avskriva ärendet som en drunkningsolycka är inget annat än en skandal. Vad har denna polis för gåvor som tillmäts så avgörande betydelse?

Att åtminstone avvakta obduktionen innan man tvärsäkert uttalar sig hade varit klädsamt. Om kroppen inte innehållit vatten i lungorna, eller innehållit kranvatten i lungorna hade haft en avgörande betydelse för ett eventuellt beslut. Åtminstone denna undersökning borde ha avvaktats. Läkarens uppfattning om att skadorna tillkommit medan offret var i livet borde tillmätas större betydelse än ett polisiärt orakels.

Om jag förstått det hela rätt så hittades offrets tillhörigheter som pass, plånbok, mobiltelefon, jacka, en oöppnad vodkaflaska i en plastpåse på en helt annan plats. Var det också vågor och vind som fört dessa föremål till ett dike långt från drunknings-platsen?

När kroppen hittades uppmanades de två personer som hittade den att dra upp den på land. Eftersom det uppenbart var en död kropp är också denna uppmaning anmärkningsvärd eftersom det kunde ha gjorts iakttagelser som kunde ha påverkat beslutet om FU eller ej.

Kanske, men högst osannolikt, kan denna polisiära beslutsfattare ha fattat rätt beslut. Men rätt eller fel har egentligen ingen betydelse då det fanns alldeles för många frågetecken som polisen inte ens försökte räta ut. Hela den anträffade kroppen var en signal som varje annan polis förmodligen hade både sett och hört.

Polisen gör inte sitt jobb om de inte förstår att även en knarkares eller missbrukares död ska utredas och inte fastställas av en polis som tydligen inte förstått vidden av sitt beslut.

Senare gjorde polisen, efter att ha tagit beslut om att det handlade om en drunkningsolycka, en medioker dödsfallsundersökning. En dödsfallsundersökning vars enda syfte var att styrka det redan fattade beslutet om drunkningsolycka.

Därvid hölls ett förhör som blev fullt av motsägelser, en undersökning av offrets mobil som blev tveksam samt drogs slutsatser av obduktionsprotokollet som egentligen inte var rättsläkarens primära uppfattning men som passade polisens hypotes bättre.

Varken beslutsfattaren eller hans chef vill av sekretesskäl inte uttala sig i utredningen och av förmodligen samma skäl är tystnad det enda budskap som vederfars mig när jag begär och vill ta del av dödsfallsutredningen. Avvaktar dock fortfarande ett överklagningsbart beslut.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.