Är det fel att förbjuda slöja i frihetens namn?

Av Michael Pålsson 2020-05-15

"För egen del har jag under stor vånda kommit fram till att det som liberal är svårt att vara för ett förbud och sålunda tala om för människor hur de ska vara klädda eller inte klädda. Jag har dock förståelse för att man kan ha motsatt ståndpunkt utan att för den delen vara vare sig invandrarfientlig, rasist eller populist".

Staffanstorp och Skurup, de numera riksbekanta skånska kommunerna, har som bekant beslutat om förbud mot slöja. Längst gick Skurup som i skolan förbjudit huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har till syfte att dölja elever och personal.

Skurup är numera dessutom känt för att de köpte ut en rektor från dennes anställning på skolan eftersom rektorn offentligt klargjorde att slöjförbudet enligt hans uppfattning strider mot grundlagen.

Kritikerna till kommunernas förbud gör gällande att förbuden strider mot Skollagen, Diskrimineringslagen, Barnkonventionen, Europakonventionen och Regeringsformen. Ett minst sagt tungt artilleri av överstatliga regleringar, grundlag och vanliga lag.

I detta avseende kan jag inte annat än dela förbudskritikernas bedömning. Ett närmast totalt slöjförbud strider mot lag. Den som påstår något annat har sannerligen en tung bevisbörda för det. Ur ett strikt lagligt perspektiv kan jag därför faktiskt inte förstå vad det är kommunerna ens vill ha prövat. Om kommunens jurister börjar med att läsa lagtexterna torde saken vara klar. Ändå ligger förbuden där.

Kritikerna till slöjförbuden kallar dessutom besluten för populistiska och symboliska. Men att vara en populist, vilket i någon mån alla politiker ibland måste vara för att bli valda och omvalda, innebär att politikern ifråga gör något som slår an ett gillande hos många människor.

Slöjförbudet är därför troligen populärt hos stora delar av befolkningen i Staffanstorp och Skurup. I annat fall hade förbuden givetvis aldrig beslutats.

Politiker anklagas ofta för att vara just populistiska. Populism i sig är inget jag försvarar och som nästan alltid bara syftar på kortsiktiga opinionsvinster och att ställa olika grupper mot varandra. En politiker måste kunna föreslå också impopulära beslut om politikern i och för sig anser att det impopulära på sikt är det bästa för landet och dess medborgare.

Men den politiker som vill bli vald måste faktiskt också föreslå kortsiktigt populära beslut. Varför finns det annars så många förslag om hårdare straff fast att det är synnerligen tveksamt att hårdare straff hjälper att få ner brottsligheten? Och varför föreslog socialdemokraterna den så kallade familjeveckan om det inte var för att få fler röster?

Så vad är det populära politiker i Staffanstorp och Skurup ser som populärt med ett slöjförbud som kritikerna inte ser?

Eftersom jag inte tror att identitetspolitik gynnar någon debatt, ska jag inte hemfalla åt att ge politikerna i Skurup och Staffanstorp något oönskat epitet. Istället ska jag försöka se vad det är med slöjförbudet som tilltalar människor – och det ska medges – i någon mån appellerar även till mig själv.

Endast argumentet att ett slöjförbud strider mot lagen, är enligt mitt sätt att se på saken inte tillräckligt. En lag kan ändras. Dessutom har jag själv flera gånger argumenterat för att om en viss lag strider mot god moral, kan civil olydnad vara motiverat.

Är det kanske det som Skurups och Staffanstorps politiker håller på med? Deras agerande är kanske ett slags civil olydnad som bygger på att de anser att kvinnors slöja är moraliskt fel?

Oaktat vilket kommer vi aldrig fram i debatten om motståndarna mot förbudet enkelt förkastar förespråkarna för ett slöjförbud som lagbrytare, rasister, invandrarfientliga och populister.

De argument som håller bäst bör rimligen användas oavsett vad slutsatsen blir. Allt annat är intellektuellt ohederligt. Så låt oss kasta bort våra identiteter och fördomar en stund och istället granska vilka sakliga argument det finns från respektive sida.

De som är för ett förbud mot slöja anför enligt min erfarenhet oftast följande fyra argument:

För det första menar förbudsförespråkarna att slöjan i grunden är en symbol för kvinnoförtryck. Att täcka hår och kropp görs för att inte flickor och kvinnor ska väcka sexuellt begär hos männen. Kraven på kvinnor att täcka sin kropp och sitt hår är en del av ett hedersförtryck. Det finns därför knappast något rimligt skäl att tillåta en symbol som kränker halva världens muslimska befolkning.

För det andra förefaller det ytterst ojämlikt att det är just kvinnorna som ska täcka sig. Om det på allvar finns män som inte kan hålla sina fingrar i styr för att de ser en kvinna utan slöja borde dessa män i så fall snarare vara de som stannar hemma och täcker sina ögon eller äter lugnande medel. Inte kvinnorna.

För det tredje bör alla ha samma frihet. Såväl kvinnor som män bör ha samma frihet att själva välja det liv de önskar. Den självklara utgångspunkten är därför att varje individ själv bestämmer över sin egen kropp och sin egen sexualitet. På en del orter utsätts kvinnor för trakasserier för att de inte följer uppsatta regler om klädsel och livsstil som män i deras bostadsområde satt upp. Det finns flickor och kvinnors vars livsval begränsas av deras familj och släktingar. De får inte klä sig hur de vill, inte röra sig fritt i samhället och inte heller gifta sig med vem de vill. I frihetens namn ska vi därför införa ett offentligt slöjförbud.

För det fjärde ska våra skolor fostra våra barn till demokratiska medborgare och all utbildning ska enligt skollagens 1 kap 4 § ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” Svensk lag och mänskliga rättigheter gäller alla. Det finns inga undantag oavsett vilken religion man har eller vilken kultur man kommer ifrån. Därför blir det motsägelsefullt att tillåta förtryck av småflickor som tvingas täcka håret och gå i heltäckande kläder.

Förutom ovanstående argument kan var och en såklart dessutom fråga sig varför länder som exempelvis Iran och Saudiarabien med flera har slöjtvång. Om nu kvinnor så gärna vill täcka sig självmant – varför måste i så fall totalitära länder tvinga kvinnorna att bära slöja och ibland till och med niqab eller burka. Och varför är dessa länder så extremt ojämlika och varför skulle vi frivilligt ta hit en sådan ojämlikhet?

Varför vill muslimer i Sverige bära ett plagg som i många länder såsom Iran, Irak, Saudiarabien, Afghanistan och Pakistan med flera länder symboliserar kvinnlig underordning, patriarkala värderingar och förtryck? Många modiga kvinnor har kämpat för jämställdhet i Sverige och västvärlden – ska deras kamp vara förgäves?

Att kvinnor i Sverige bar schalett på huvudet är knappast något argument för att tvinga kvinnor att bära slöja 2020.

De som å andra sidan är mot ett slöjförbud brukar enligt min uppfattning oftast anföra följande fyra argument.

För det första skulle ett slöjförbud i första hand slå mot de som förbudet är avsett att skydda. Ett slöjförbud försvårar i själva verket livet för muslimska flickor i hedersförtryckande hem. Det kan bli så att de slöjbärande flickornas föräldrar tvingar dem att stanna hemma från skolan och förbjuder dem att träffa kompisar. Får de inte bada utan burkini, som i Frankrike, innebär det att vi fråntar dessa kvinnor och flickor möjligheten att ens få känna havet mot sin hud och njuta av en härlig dag på stranden.

För det andra är beslöjandet för vissa kvinnor en del i ett avskärmande från yttervärlden. Vissa kvinnor har anfört att de vill privatisera sitt sexualliv (vilket motsatsvis säger en del om hur dessa kvinnor ser på obeslöjade kvinnor). För många andra kvinnor är hijab en identitetsmarkör för att visa att hon är en troende muslim.

För det tredje anförs att om vi inför förbud mot slöja är vi hycklare som använder samma sorts förbud fast motsatt i jämförelse med deras hemländer. Varför ska vi bestämma vad kvinnor ska få ha på sig när det är fel att de iranska mullorna bestämmer att slöjan ska vara på? Och var ska gränsen gå? Halloween? Påskkärringar?

För det fjärde anförs, ofta som huvudargument, att frågan om slöja, niqab eller burka är de muslimska kvinnornas egen huvudsak (oavsiktlig ordvits). De har all rätt i världen att bära sina slöjor i fred, eller att avstå, utan en omgivning som bestämmer vad som är rätt eller fel. Alla människor måste ha rätt att manifestera sin religion och hur de vill se ut.

För egen del har jag under stor vånda kommit fram till att det som liberal är svårt att vara för ett förbud och sålunda tala om för människor hur de ska vara klädda eller inte klädda. Jag har dock förståelse för att man kan ha motsatt ståndpunkt utan att för den delen vara vare sig invandrarfientlig, rasist eller populist.

Även jag tror nämligen att slöja, niqab och burka är symboler för kvinnlig underordning, patriarkala värderingar och förtryck av kvinnor. Å andra sidan ska inte vi i en fri värld vara lika fördömande som de inskränkta system vi kritiserar.

Min förhoppning är dock att kvinnor som kommer hit på sikt kastar av sig såväl slöja som religiös fundamentalism för att bli lika fria som sina västerländska medsystrar.

Frihet är ingen lätt sak och ämnet förtjänar att diskuteras grundligt utan att vi åsätter varandra nedsättande epitet. En civiliserad och ärlig diskussion, även mellan grupper som i frågan står långt ifrån varandra, tror jag personligen är bästa vägen framåt. Jag vill inte äga din frihet. Jag vill vara en del av den.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.