Vem är fri i en religiös friskola?

Av Michael Pålsson 2020-07-13

Under de senaste 6-8 månaderna har media, bland annat SVT och Aftonbladet, rapporterat om den fristående F-9-skolan Römosseskolan i Göteborg med islamisk profil. Skolan har kritiserats bland annat för att bön inte upplevs som frivillig och för att flickor och pojkar delas upp i grupper efter kön. Enligt media har skolan haft könsuppdelad undervisning sedan den startade för 22 år sedan.

I december 2019 stängde Skolinspektionen dessutom den ökända friskolan Vetenskapsskolan i Göteborg på grund av skolans kopplingar till militant islamism. Detta skedde efter att skolans tidigare VD blivit omhändertagen av SÄPO och styrelsemedlemmar avslöjats med att sprida IS-propaganda.

Det märkliga med medias rapportering är enligt min uppfattning inte missförhållandena i sig, utan att människor på riktigt blir förvånade över oegentligheterna. Som om det är konstigt att troende agerar så som deras religion bokstavligen vill att de ska göra.

I Koranens fjärde sura, 38:e versen, anges att mannen är kvinnans föreståndare. I samma bok, fyrtiosjunde suran, fjärde versen, anbefalls halshuggning av otrogna. Så varför denna förvåning över könsuppdelning och koppling till militant islamism?

Nu invänder säkert någon att inte alla muslimer är bokstavstroende och att Bibeln minsann också innehåller sin beskärda del av våld, incest, förbud att onanera och så vidare. Och givetvis är det så.

Den helt övervägande delen av muslimer läser inte Koranen bokstavligt, lika lite som de flesta kristna läser Bibeln bokstavligt. Men problemet är att det uppenbarligen ändå finns människor som läser Koranen bokstavligt och att de i Sverige får eller har fått bedriva friskolor.

Någon kan nu opponera sig och mena att ovanstående tyder på grav islamofobi från min sida. Då vill jag genast lugna vederbörande med att deklarera att jag har fobi mot alla religioner. Jag diskriminerar inte någon särskild religion.

Men utan att jag i och för sig har något vetenskapligt belägg för det synes dock islam för närvarande lida under en större andel bokstavstroende än vad kristendomen lider av (Afghanistan, Iran, Pakistan m.fl. länder).

Jag har heller inte läst om motsvarande missförhållanden på kristna skolor där någon skola knutits till exempelvis kristen terrorism eller könsuppdelning. Däremot vet vi att katolska kyrkan synes lida av en intern sexuell epidemi i form av pedofili.

Ett av syftena med den så kallade friskolereformen från 1992 var att ge möjlighet till skolor med religiös inriktning. Redan detta förefaller mig något anmärkningsvärt. Skollagen, 1 kap. 5 §  anger nämligen bland annat att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Som advokat brottas jag ibland med det som kallas intressekonflikter, det vill säga att jag inte får låta ovidkommande hänsyn inverka på min rådgivning. Bland annat av detta skäl kan jag inte ta uppdrag från olika klienter med motstridiga intressen eftersom detta skulle kunna inverka på mitt agerande genom att till exempel gynna den bäst betalande klienten istället för den som i själva verket har rätt.

Det hela är egentligen självklart. De flesta av oss är nämligen, om uttrycket tillåts, inga helgon, utan agerar medvetet eller omedvetet i den riktning som tilltalar oss mest.

Översatt till friskolor blir det därför svårt att med trovärdighet påstå att en bokstavstroende muslim, kristen, jude eller troende av annan religiös inriktning kan undervisa enligt vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

För hur ska en person som tror att Allah skapade människan av en bit lera, eller att Eva skapades av Adams revben, kunna undervisa om evolutionen? Och hur ska en bokstavstroende kunna undervisa i sexualkunskap när hen menar att kvinnor är orena efter mens (Koranen) eller att stackars Onan var fördömd för att han spillde sin säd på jorden istället för i sin brors hustru (Bibeln).

Frihet är ett tveeggat begrepp. Ingen vuxen är helt fri. Min frihet måste begränsas så att den inte i sig inkräktar på någon annans frihet. En sadist kan inte ostraffat plåga en annan människa om inte den andre möjligen är en masochist. Rasistens rätt att fritt yttra vad hen vill måste begränsas på det sättet att yttrandena inte ärekränker eller hotar den utsatte.

Enskildas och företags försök att undvika skatter, begränsas av regler om skattefusk eftersom var och en som lever i ett samhälle och tar del av dess frukter, också måste bära sin del av bördan.

Däremot har jag som vuxen frihet att tro eller inte tro på vilken gud som helst, och kan därför välja bort att gå i kyrkan eller moskén, och jag har frihet att arbeta eller inte arbeta för en religiös arbetsgivare.

Barnen har emellertid inte, och kan heller inte ha, samma frihet som vi vuxna. Man kan nämligen inte förvänta sig att ett barn utan den vuxnes erfarenhet och mognad ska kunna klara sig själv. Friheten kommer oftast i takt med att barnet blir äldre och mognar.

I åtminstone ett avseende borde emellertid barnen redan från tidig ålder få vara fria från sina föräldrar och forma sina egna uppfattningar, nämligen i skolan.

För egen del tror jag att ett avgörande skäl till att västvärlden lyckats så väl med att införa demokrati och ekonomiska tillväxt samt att ge sina befolkningar i allmänhet goda förutsättningar, är friheten att ifrågasätta och förkasta religiösa och eljest skrockfulla dogmer till fördel för vetenskap och beprövad erfarenhet.

Släpp därför barnen fria från sina föräldrars mentala grepp under deras utbildning, så att barnen själva kan få avgöra om de ska tro eller inte tro på Gud, Allah eller annan osynlig makt.

Avslutningsvis och för att förhoppningsvis undvika att kränka gravt religiösa människor, vill jag påpeka att jag inte har något emot att folk tror på en eller flera gudar.

Även jag har ett behov av andlighet och vara del av något större, som jag dock personligen får tillfredsställt genom meditation, att umgås med vänner och att vistas i naturen.

Det jag däremot har en hel del emot, är att barn ska tvingas in i en religion utan att känna till alternativen. Så frågan kvarstår – vem är fri i en religiös friskola? Det kan i vart fall inte vara barnen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.