Orosfaktorer i augusti 2020 – ett försök att få grepp om tillvaron…

Av Carin Åberg 2020-08-20

Nedrustningen av socialförsäkringssystem och klappjakten på ”bidragsberoende”. Var ”välfärdssamhället” bara en kort parentes i historien? Vadå ”bidragsberoende”? Räknas där in även företagare som erhåller allehanda bidrag från stat, kommun och EU för sin överlevnad? De som endast med hjälp av underhållsbidrag och barnbidrag får ekonomin att gå ihop?

Avskaffandet av guldmyntfoten och införandet av aktiebörsen som norm för valutor och företagsvärderingar, kort sagt – ”den liberala ekonomin”. I mina ögon ren och skär (mörkblå) liberitianism.

Mediernas ökande kommersialisering allt sedan 1990-talet och uppkomsten av två parallella ideologiskt aktiva aktörer: traditionella medier versus bloggar, chattar, forum och liknande.

Omfördelningen av skattemedel; från beskattning av kapital till minskade sociala bidrag (avskaffande av arvsskatt, sänkt aktiebolagsskatt, minskad beskattning av aktievinster, bland annat) och uppkomsten av ett otroligt rikt skikt, visserligen ”litet”, uppskattningsvis 6 000 – 7 000 personer. Men de kammar in tresiffriga miljardbelopp i årsinkomst. Källa: Therborn, Göran 2018.

Överföringen av skattemedel från staten till kommersiella aktörer. Proletariseringen och prekariseringen av pensionärer, sjuka, arbetslösa och låglönearbetare. Kommersialiseringen av anställningsförhållanden (rekryterings- och bemanningsföretag). Vart tog konkurrensen vägen?

Polisens allt mer ökande befogenheter att ta till våld mot demonstranter och andra, samt sammanblandningen mellan militärens och polisens jurisdiktioner. Militär ska numer kunna sättas in vid exempelvis demonstrationer.

Allt fler lagar som efter kort utredning har målsättningen att på olika sätt minska rättssäkerheten för medborgare och alla skrik om ”höjda straff” som svar på allt som hör till ”vardaglig” brottslighet (rån, stöld, misshandel och andra våldsbrott).

Ökande rättsosäkerhet: Kaj Linna, Sture Bergwall, Joy Rahman, Thomas Allgén och Teet Härm och alla ”terroristdömda”. Horribla förslag på anonyma vittnen, ”kronvittnen” – det vill säga att brottslingar som vittnar mot sina medbrottslingar kan erhålla så kallad ”straffrabatt”. Allt medan ungdomar som begår brott relaterade till ”gängbrottslighet” inte ska erhålla ”straffrabatt”. Logik efterfrågas.

Den vedervärdiga diskussionen om ifall kämpar för IS verkligen är svenska medborgare och därför är objekt för svenska medborgerliga rättigheter (jämför svenska frivilliga i Waffen SS, finska krigen 1938-1944 och spanska inbördeskriget 1936-1938).

Urskiljandet av vissa grupper som ska särbehandlas på det ena eller andra sättet, både i politiken och i samhället, exempelvis kvinnor, kriminella, icke-anställda och invandrare (”identitespolitik”). Och att man endast kan företräda en ”utsatt” grupp ifall man själv är medlem av den, har ”egen erfarenhet”.

Vart tog det här med solidaritet vägen? En ”rättvis” sammansättning av riksdagen blir i så fall en rent statistisk fråga, räkna och utse. Inte en fråga om det samhälle som är eftersträvansvärt.

I allmänhet: de ökande sociala, kulturella och ekonomiska klyftorna i samhället. Många tjatar om det men görs något?

Socialjtänsternas allt mer godtyckliga och maktfullkomliga handlande, speciellt då denna myndighets verksamhet ofta är sekretessbelagd och inte kan bli objekt för (under-)grävande journalistik.

Infantiliseringen och polariseringen av populärkulturen (exempelvis ”Efterlyst”, ”Paradise Hotel”) med skönhet, pengar och alla icke-ekonomiska brott (om ej riktade mot annat än enskilda) som främsta innehåll.

Konsumtion som en allt större del av samhället enligt en liberal doktrin: det som inte står sig i konkurrensen får skylla sig själva. Hur kommer det sig då att det här med Allra och Falcon Founds kunde hända? Vad spelade konmurrensen för roll där? Och det som jag inte förstår riktigt: du ska konsumera mer, fast ”riktigt” för att vara ”miljövänlig”. Bara du köper ”rätt” så fortsätt bara…

Urbaniseringen. Saknar en kommun med få innevånare rätt till social service? Måste Stockholm, Göteborg och Malmö vara normen?

Den ökande militariseringen runt om i världen och den ökande globala rivaliteten och spänningen (bland annat personerna Trump och Putin – deras välbevakade och uppenbarligen tunga ord, som sprids via alla medier).

Kunskapsutarmningen och historielösheten. Den allt minskande ”på plats”-bevakningen runt om i världen från medierna: övergång till ”bevakning” via Internet, andra medier och nyhetsbyråer istället för förstahandsrapporter från egna korrespondenter.

De ökande attackerna på yttrandefriheten i termer av avslöjanden av källor (”visselblåsare”) och inskränkningarna i tillgång till offentliga handlingar (sekretessbeläggande). Fast Trumps ändrade inställning till Snowden är häpnadsväckande!

Polisens ökande rättigheter till intrång i medborgarnas göranden och låtanden – hemlig avlyssning, uppmjukande av villkor för olika integritetskränkande åtgärder – ansiktsigenkännande system (vem tror på allvar på att det hanteras på ett icke-integritetskränkande sätt?). Åklagares godkännande kan fås i efterhand. Och om inte? Vad görs med den insamlade informationen?

Flödet av personuppgifter och uppgifter om vanor och annat som dels regleras av GDPR, dels sammanställs och säljs av Google, Facebook och liknande företag utan inskränkning. Uppgifter som å den ena sidan är essentiell för utveckling av AI och den andra, missbrukas av olika kriminella personer och organisationer. För att inte tala om allt insamlande av uppgifter och all övervakning nu i Coronatider.

Att journalister nästan alltid hittar det som de letar efter. Inget annat.

Indelningen i ”demokratier” och ”icke-demokratier” Definierade utifrån vad?

Studenters anmälningar (kanske med rätt) om ”trakasserier” i form av ordval hos föreläsare, med följd att föreläsaren straffas. Får mig att tänka på liknande händelser i nazityskland på sin tid. Någon som minns? Blir det (äntligen) tyst nu? Eller, kanske, kommer äntligen rätt saker att läras ut?

Alla dessa ”kränkta” (oftast 20+ till 32-). Hur kränkt kan man bli? När blir man kränkt? Hur blir man kränkt? Vad innebär att bli kränkt? (Ooops, nån sa nåt jag tog illa vid mig, jag blev kränkt? Inflation i ords mening, betydelse?)

Varför ska alla hata Kina och vissa andra utvalda länder? Exempelvis NordKorea? Vem känner sig hotad? Vad kan tänkas vara hotat? Vems ärenden…?

Alla ”appar” som ska hjälpa till att begrämsa spridningen av SARS cCoV-2: Googles och Facebooks bredvillighet att ”hjälpa till”. Telias utlämnande av ”rörlighet” enligt mobilpositioner. ”A small step for man, a giant leap for TechCom”?

Förslagen om att företag ska avgöra vilka inlägg som får ”postas”. Är inte yttrandefrihet en fråga om lagstiftning, det vill säga olika länders lagar? Ska företag få överta det avgörandet?

Vad är det jag inte ser? Vilken är elefanten i rummet? Eller, är de flera? En hel hjord?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Av Carin Åberg rekommenderad litteratur:
Louis Althusser: Ideologiska statsapparater
Michel Foucault: Övervakning och straff
Leo Huberman: Människans rikedomar
Göran Therborn: Kapitalet, överheten och alla vi andra


   Carin Åberg är äntligen pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.