Socialdemokratin och systemkollapsen

Av Hans Westerlund 2020-09-10

Ett argument jag stöter på ibland – ja, det är väl mer ett påstående – är att många SD-anhängare bara är tidigare Socialdemokrater, som vill ha ordning och reda i samhället. Tittar man på väljarundersökningar, så stämmer det att många har kommit från S, men frågan är vilka slutsatser man ska dra?

Socialdemokraterna var under lång tid det statsbärande partiet. Det vilade på ett stabilt och rejält väljarstöd och var det naturliga valet för många svenska arbetare. Man stod för folkhemsbygget, trygghet och stabilitet. Bilden av Gunnar Sträng med både hängslen och livrem, som höll ordning på statens plånbok, är klassisk.

Man lyfte fram samförstånd och dialog och även när man pratade om internationell solidaritet, så handlade det i hög grad om bistånd, att hjälpa folk på plats.

Socialdemokraterna var på många sätt de ordentliga, ordningsamma arbetarnas parti, de som hade en yrkesstolthet och en känsla av samhörighet med sina kamrater.

Den som hade mer revolutionära drag kunde vända sig till VPK, eller KPML(r); för den som ville ha en stadig känsla av utveckling, en gradvis utbyggnad av välfärdsstaten, ett planerat samhällsbygge där den svenske arbetarens välstånd och trygghet stod i centrum, för den personen var Socialdemokraterna ett naturligt val.

Detta är en bild som skapar trygghet för den som gillar stabilitet och struktur, för den som vill veta att man inte är ensam, utan del av en grupp likasinnade, för den som vill kunna känna att landets ledning har läget under kontroll.

Därför var det fullt möjligt att vara en Socialdemokrat med underliggande auktoritära tendenser, utan att ge särskilt stora uttryck för detta, just för man upplevde inga större hot mot den moraliska samhällsordningen.

Det är också lite vilseledande att prata om SD som ett högerparti, för det centrala i SD:s politik är inte klassiska höger-vänster frågor som relationen mellan stat och privat företagande eller mellan arbetsgivare och anställda.

I stället handlar den om synen på mångfald och variation: om att i ett land ska det vara ett folk där alla är i grunden lika. Man ska hälsa som andra gör, man ska klä sig som andra gör, man ska prata som andra gör.

Det ska inte finnas några särgrupper med särintressen som splittrar och inga normer som kritiskt ifrågasätts eller utmanas. Det handlar om ordning och grupplojalitet.

Därmed ser vi också varför de förmedlar en bild av ett samhälle som går under, ett samhälle i fritt fall. Det är just den bilden som aktiverar de auktoritära tendenserna – även hos den som tidigare sett sig som Socialdemokrat.

När den latent auktoritäre tycker sig se hot mot gruppens sammanhållning och moraliska ordning, när ledningen upplevs svika, när ”oneness” och ”sameness” hotas, då vaknar auktoritarismen till liv och man attraheras av den ordning och kontroll som SD utlovar.

Vill man snärja de auktoritära, vare sig de finns hos Socialdemokrater eller Liberaler, så gör man det därför med rop om främlingar som våldtar våra kvinnor, om maktlösa poliser och kriminella som hånskrattar, om ett samhälle som sviker de egna gamla och sjuka.

Därför är man är inte heller intresserad av de goda historierna om invandrare som sköter sig eller brottsnivåer som sjunker. Sådant hjälper inte den egna saken ett dugg.

Så när den auktoritära trojkan – M, SD & KD – pratar om brottslighet som en pandemi, om ett Sverige som går på knäna under ett oändligt migrationstryck och allt annat som målar bilden av en systemkollaps, så vill de väcka de auktoritära känslorna till liv. De ser i USA, i Ungern, i Polen att om de får stödet från den gruppen, så är handlingsutrymmet nästan oändligt. Makt och rikedom ligger inom räckhåll.

Demokrati, däremot…

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.