Foto: Jessica Gow/TT

Det här med klass…

Av Carin Åberg 2021-02-05

Jag blev hotad av en person som trängde sig in i min lägenhet – hotade mig med kniv. Så klart jag blev rädd, men min främsta tanke var att överleva. Personen (mannen) var skottskadad i benet, var hungrig och ganska stressad, kanske förvirrad. Jag trodde det aldrig skulle hända mig något sådant, men var ganska kall – hann liksom inte bli riktigt livrädd.

Det är inte så populärt att skriva om klass – låter sjuttiotal. Daterat. Men. Från att på åttitalet ha varit utrotat så dyker ordet upp allt mer frekvent.

Det finns hur många rapporter som helst som visar att klass är en faktor i hur många och vilka som dör i akut hjärtinfarkt.

Och vilka personer polisen intresserar sig för. Hur man blir dömd i domstolar. Fast där är härkomst också en faktor.

Bör det göras något åt det? Är vi jämlika? Är vi lika inför lagen?

Jag blev hotad av en person som trängde sig in i min lägenhet – hotade mig med kniv. Så klart jag blev rädd, men min främsta tanke var att överleva. Personen (mannen) var skottskadad i benet, var hungrig och ganska stressad, kanske förvirrad. Jag trodde det aldrig skulle hända mig något sådant, men var ganska kall – hann liksom inte bli riktigt livrädd.

Han var hungrig, jag frågade om han ville ha choklad och macka eller riktig mat. Han ville ha riktig mat. Jag hade en skål med tomatröra och kunde koka pasta. Ville han ha det? Jo, det ville han.

Jag frågade – kanske lite förvirrad – om jag fick diska först. Jo, det fick jag. Men jag såg ju att det blödde från hans lår. Jag vet att blödande skador från ett lår kan vara livshotande, så jag undrade: ville han ha hjälp?

Han var skitkall, grävde fram en kula ur låret (jag hjälpte till med lite Xylocain) och jag laddade med bomull, gasbinda och kirurgtejp – har ingen stor sjukvårdslåda. Tvättade med varmt vatten och tvål. Där någonstans fattade jag att det här var allvarligt.

Nåväl, det hela löste sig: han blev omhändertagen och jag fick vittna i tingsrätten. I rätten skulle jag berätta, och jag berättade.

Åklagaren ville få mig att erkänna att jag känt mig hotad till livet. Det kunde jag – sanningsenligt – inte erkänna. Livrädd blev jag först när polisen hämtat honom och det hela var över – det är kanske så en del reagerar. Målsägandebiträdet ville att jag skulle vittna om hur ”omänsklig” han varit och försvaret om hur ”human” han varit.

Han hade en bakgrund med narkotikamissbruk, taskiga hemförhållanden och blev dömd till fyra år och fyra månader för, bland annat, rån och olaga hot – en typisk kriminell.

Mitt största minne från huvudförhandlingen är att man till varje pris ville misskreditera mannan. Ta fram hans klasstillhörighet. Frågor jag fick gick ut på att jag borde ha… eftersom han ju var en kriminell.

Men jag sa: det jag visste var att en man trängt sig in i min lägenhet under knivhot, hungrig och med en skottskada i ena benet.

Det jag förmodade var att han nog gjort ett rån eller något sådant – inget annat. Vilka slutsatser skulle jag dra av det? För jag visste ju inte.

Ska jag varje gång jag ser en direktör i fin kostym förmoda att det är en ekonomisk brottsling?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är äntligen pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.