Spridda tankar

Av Carin Åberg 2021-02-10

I mina ögon ser det ut som: när allt går bra ska staten inte lägga sig i, men när det går sämre eller rent av dåligt – då ska staten lägga sig i. Hmmm… Låter lite som en trotsig tonårings resonemang.

• ”Jag använder mig inte av det allmänna sociala försäkringssystemet – betalt via icke uttagen lön – jag konsumerar tjänster”. Hmmm…? Jag undrar. Någon gång i mitten av 1990-talet framfördes kritik mot människor som ”missbrukade” sjuksystemet.

Jo, just det året var sommaren regnig och ganska kall så det var säkert många som tänkte: Hej, vilket dåligt väder, ska vi inte utnyttja sjukförsäkringssystemet istället. Då kan vi ju ta ut semestern när det blir bättre väder. (Observera: ironi.)

Jag är såå fascinerad av uttalanden från vissa ekonomer och statsvetare, de hävdar att om sjukersättningen höjs eller i fall villkoren för sjukskrivning mildras så höjs sjuktalen. Och. Ja visst, antalet som har råd att stanna hemma när de är sjuka ökar. Men själva det faktum att man är sjuk då. Ändras det? Eller spelar det ingen roll?

När jag var doktorand delade jag rum med en svensk-amerikan, det vill säga han hade svenska föräldrar men var uppvuxen i USA (”Amerika”). Han förklarade en väsentlig princip för mig, som skiljer svenskt rättssystem från det som gäller i USA.

Vi diskuterade den – i mina ögon ganska meningslösa – deklaration man måste fylla i för att ens kunna gå av planet på flygplatsen i USA. Det där med att jag garanterar att jag inte tar in mat, förbjuden i USA, att jag inte själv brukat, eller har några släktingar som brukar eller brukat narkotika och så vidare.

Min invändning var att: hur kan man kolla det? Hur ska jag kunna veta det? Jag kan ju kryssa helt sanningsenligt utifrån mitt vetande och ändå ha fel.
Då sa han de förlösande orden: Jo men, kan de bevisa att du har fel kan de stämma dig.

Och det är ju det som rättvisan i USA bygger på – du kan stämmas på miljoner. Rättssystemet bygger på rädsla för att bli av med hus och hem. Vilket rättssystem, tänkte jag. Likhet inför lagen?

Samtidens komik: England är inte medlem i EU längre, men det gällande språket i EU är engelska! Så lätt blir man inte av med imperialism.

Om sexuellt utnyttjade barn ofta blir förövare själva: tyder statistiken på att de flesta utnyttjade barn är pojkar eller att de flesta kvinnliga förövare aldrig blir upptäckta?

Släktforskningens explosionsartade uppsving: Karl-Olov Arnstberg talar om att ”den vita rasen riskerar utplåning” (Medierna SR P1 2020-05-09) – och vem bryr sig? Jag har noll koll på min härkomst, räknar mig knappast varken som ”kulturell” eller ”etnisk” svensk och bryr mig inte.

Ägnar mig inte åt släktforskning. Det intressanta i sammanhanget är: VEM tjänar på att vi grupperar folk och bedömer? Släktforskning och rasism – du kan få reda på varifrån dina förfäder kommer – har du ”rätt” ursprung?

Du kan kanske till och med visa att du har anor från en ”utsatt” grupp? Med speciella rättigheter? (Likhet inför lagen?). Eller handlar det bara om en upptäckt av en lukrativ affär?

Intressant tanke: alla dessa coronastöd syftar till att bevara redan existerande aktörer på marknaden, allt till marknadsekonomins lov. Men om marknadsekonomin innebär att konkurrens är bästa sättet att erhålla bäst resultat – varför ska då staten lägga sig i?

Aktörerna på marknaden måste väl själva förutse vad som kan hända och agera därefter?

I mina ögon ser det ut som: när allt går bra ska staten inte lägga sig i, men när det går sämre eller rent av dåligt – då ska staten lägga sig i. Hmmm…
Låter lite som en trotsig tonårings resonemang.

Det är intressant att notera att det nu vidtas åtgärder mot texter på internet (Facebook, Twitter etcetera). Frågan jag ställer mig är: utifrån vems intressen vidtas åtgärderna? Med vilken jurisdiktion?

I Sverige har vi en rad frivilliga sammanslutningar som handlar om etik, namnpublicering och liknande, men även en lagstiftning om vad som är okej att publicera och vad som är åtalbart.

Grundprincipen för ett juridiskt åtal är att publiceringen måste ha skett – åtal kan inte väckas utan publicering. De ”fällningar” som görs av de mer eller mindre frivilliga organisationerna åstadkommer en viss nesa för fällda och har en viss återhållande funktion.

Vad händer med publicering på internet om detta åläggs företag utifrån egna värderingar? I förväg? Innan de har publicerats? Det behövs kanhända en internationell lagstiftning, som redan finns inom andra områden?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är äntligen pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.