Unga, sex och internet

Av Carin Åberg 2021-02-15

Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) stämmer staten för brott mot Europakonventionen och mot kvinnors mänskliga rättigheter (Sveriges Radio Ekot 2021-02-10). De menar att den svenska staten gör för lite för att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Vem för talan för våldsutsatta män?

Jag har lite svårt för det här med att korstabulera våld med kön. Visst, flertalet åtalade våldsverkare är män – men tyder det på att den svenska staten gör för lite för att hjälpa våldsutsatta kvinnor? Jag vet inte.

Den mest – till numerären – utsatte för (oprovocerat) våld i Sverige är en man mellan 20 och 30 år i en krogkö en fredagkväll (Brottsförebyggande rådet).

Jag är dessutom inte troende, varken på någon Gud eller på något patriarkat. Det går att skilja ut grupper längs mängder av karakteristika: kön, ursprung, klass, eller varför inte hårfärg, ögonfärg och skostorlek?

Vad har alla män gemensamt utom att vara män? Och vad är gemensamt för alla kvinnor annat än att vara kvinnor? Vad har jag och Golda Meir eller Aung San Suu Kyi, gemensamt?

Visst, det finns uppfattningar om könsroller och kulturella mönster för att vara man eller kvinna – sitter kanske i ryggmärgen. Men vad åstadkoms genom att tjata om könsskillnader? Annat än tradering av gällande uppfattningar?

Vore det inte bättre att försöka utplåna de särskiljande föreställningarna istället och att börja betrakta människor som just – människor? Istället för en maktkamp?

Jag har ibland lite svårt för ”den nya sköna världen” – internet = ”sociala medier”. Är väl en av få som fortfarande minns pre-nätet. Obsolet. Dinosarie. På min tid var det ”proppen Orvar” som var problemet, men meningen var densamma: de som inte fattade det nya.

Jag har lika svårt för hur statistik rapporteras i olika medier och genomförs i en del vetenskapliga rapporter.

I några av våra dagstidningar (till exempel i en artikel från TT i Svenska Dagbladet 2005-07-03 och en TT-artikel i Upsala Nya Tidning 2005-07-04) kunde man läsa om att unga flickor och pojkar ”säljer sex”. Det var rubriken – ”Unga säljer sex”.

Bakgrunden var en statlig utredning (SOU 2004:71 Utredningen om kunskaper om sexuellt exploaterade barn i Sverige) och det som artiklarna byggde på var ett sidotema (bilaga 3, Ungdomars sexualitet – attityder och erfarenheter. Avsnitt: sexuell exploatering. Att sälja sex mot ersättning/pengar) .

En av de statistiska studier som gjorts i utredningens namn, där hade man gjort en kohortstudie (det vill säga valt ut vissa för undersökningen relevanta grupper istället för ett slumpmässigt urval) med 4 343 elever i gymnasiets årskurs tre från fem olika gymnasieskolor.

Det poängteras att studien inte var representativ, varken för 18-åringar eller gymnasieelever. De som uppgivit att de ”sålt sex” uppgår till 1,4 procent i urvalet, 60 personer (23 flickor och 37 pojkar) enligt rapportförfattarna.

Begreppen ”signifikant” respektive ”statistiskt säkerställd” förekommer frekvent. Undrar om författarna funderat över att förekomsten av något över huvud taget bland flickorna i den nedbrutna gruppen, aldrig kan bli mindre än drygt 4 procent (1/23 = 0,043)?

Detta hindrar på intet sätt forskarna från att i rapporten skriva att undersökningens resultat om 60 personer som uppgivit att de tillhandahållit sexuella tjänster mot ersättning ”motsvarar ca 1000 ungdomar i årskurs tre på gymnasieskolan”.

Något som i tidningsartiklarna blivit till ”500 flickor och 800 pojkar per årskull i gymnasiet säljer sex”. Undrar vilka statistiska kunskaper som kommer ifråga för den skattningen?

Det var då – typ 14 år sedan – men jag är fortfarande rent allmänt skeptisk mot statistiska studier. Inte statistik som sådan utan hur en studie genomförs och resultaten tolkas.

Man kan exempelvis göra ett slumpmässigt urval från en population, eller göra ett kohorturval – välja relevanta grupper att undersöka. I undersökningen om sexuellt exploaterade barn valde man i den undersökning som rubrikerna genererade kohorturval, men extrapolerade till generalitet.

Är det på samma sätt idag när man rapporterar om – via internet – sexuellt utnyttjade barn?

Jag menar på intet sätt att förringa exploatering av barn för vuxnas tillfredställelse och profit. Undrar bara lite över om det är värre att ha fotograferat sin fitta och skickat fotot vidare än att ha blivit utesluten från gemenskapen, kallad olika mindre trevliga ord och knuffad, slagen i månader, år – mobbning?

Det första är kriminaliserat, det andra inte. Är det vi vuxnas värderingar, göranden och glömskor som ligger bakom?

I det första fallet är det vad en över 18 år kan förmå en under 18 år att göra. I det andra fallet handlar det om vad barn gör med barn – en uppfostringsfråga?

Min dotter är mellanstadielärare och hon får ta i tu med många frågor som, när jag var småbarnsförälder, var rena uppfostringsfrågor. Till och med sådant som händer i hennes klass efter skoltid. Hur kommer det sig? Har föräldrar numer tagit ”time out”?

Det är viktigt att kunna få barn – en mänsklig rättighet (?) men att ta hand om dem? Uppfostra dem till fungerande medborgare? Tja, de kan ju få en bokstavsdiagnos…

Det här med sexuella övergrepp via internet. Jag menar på intet sätt att det är okej att få människor att göra integritetskränkande handlingar – oavsett var eller hur.

Men handlar det inte om att blanda äpplen med päron? Ett sexuellt övergrepp i min värld handlar om en rent fysisk handling. Inte något som sker via foton på en dator.

Vad jag menar är egentligen att det där som kallas ”sexuella övergrepp” via internet handlar om något mycket större – integritetskränkande handlingar – inte sexuella övergrepp. Och att ingen egentligen tar ansvar för vad som händer. Föräldrar, var är ni? Det är polisen som ska handla…?

Och det sägs ju att en gång utsatt för övergrepp skapar en framtida förövare. Nu verkar det ju vara så att de flesta förövare är män. Ska man då dra slutsatsen att den övervägande delen angripna är pojkar? Eller att en stor del av förövarna är icke upptäckta kvinnor?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.