Byt planhalva

Av Michael Williams 2021-04-08

Ärkebiskop Antje Jackelén tar en paus från Twitter. Jaha, liksom. Det är ju ingen nyhet att Twitter är ett tillhåll för allehanda gaphalsar och att diskussionerna som förs är allt annat än nyanserade. Jag beklagar förstås att en medmänniska råkat ut för sedvanligt hat och hot men man behöver förstå att på Twitter är det vardagsmat.

Vissa är förstås mer utsatta än andra. Människor i ”ställning” ligger alltid illa till. Kvinnor och rasifierade likaså.

I Sverige har inte Twitter så stor marknadsandel av sociala media. Utöver galningarna så är det mest proffstyckare, journalister och politiker som är aktiva. Vanligt folk – de som vi oftast vill nå med vår kommunikation finns på andra ställen.

Så även om ärkebiskopen vill sprida lite ljus i det digitala medeltidsmörkret så är faktiskt Twitter något som man aktivt kan välja bort. Nyttan med att utsätta sig för eländet är ändå försvinnande liten, så jag tänker att ärkebiskopen kan utnyttja sin tid bättre.

Twitter är underordnad samma marknadslogikens lagar som allt annat i kapitalismens samtid, nämligen konsumentmakt. Om alla som har något vettigt och nyanserat att tillföra helt sonika lämnar Twitter och väljer att publicera sig på annat håll, så kommer Twitter att dö kvävningsdöden.

Gaphalsarna blir lämnade åt sitt öde i sin kommunikationskanal där de kan hållas tills de upptäcker att inga andra finns kvar och kan ta anstöt – och då är det ju inget roligt längre. Om vi inte längre spelar på deras planhalva så kan de omöjligen vinna matchen.

Tyvärr är detta med kollektiv organisering något som närmast hör till det förflutna. Vi är så drillade i att vara individualister så förmågan att söka oss till varandra utifrån minsta gemensamma nämnare är helt främmande, nästan som någon sorts extremism.

Snarare fortsätter vi att gnabbas och hugga varandra i ryggen och agera som gaphalsarnas nyttiga idioter. Det är ytterst tragiskt. De flesta av oss vill ju gärna ha något bättre – vem utöver gaphalsarna vill ha det på det här viset? Kanske de som tjänar på att vi inte förmår att organisera oss? Framför allt de som just nu är bäst i klassen på att organisera sig – extremhögern.

Individualismen är något av vår akilleshäl. Split och splittring är redan inbyggt i tankevurpan om att vi alla är ”var man för sig”. Extremhögern däremot, saknar helt och hållet individualism i sin ideologi.

Här är det kollektivets intressen, nationens intressen som står främst på dagordningen. Individen är likt en arbetsmyra bara en legobit i det större, ointressanta och utbytbara. Det låter förstås otrevligt men vi som förstår att stå på rätt sida av historien behöver lära oss att förstå fienden och hur de organiserar sig.

Hur kan vi, för våra godare syften, dra nytta av dessa kunskaper, samtidigt som vi bekämpar risken med att bli de som vi bekämpar. Det brukar vara ett av de större problemen.

Man får för stunden sätta sina egna intressen lite åt sidan och verka för något större gemensamt mål. Detta måste åstadkommas som en gräsrotsrörelse. Vi kan inte vänta oss att våra folkvalda ska göra jobbet åt oss.

De tjänar faktiskt på att spela ut oss mot varandra – röstmaximering, kallas det. De stora mediehusen lär inte heller sätta våra hjärtan i brand eftersom de riskerar annonsintäkter.

Det finns ett stort antal proteströrelser och organisationer som alla verkar på varsitt håll, oftast oförmögna att gå samman och utgöra en kritisk massa, en tydligare röst.

Hur kan det inte vara uppenbart vad som krävs? Jo, eftersom människor fokuserar på det som skiljer oss åt, som individer och organisationer, snarare än vad som förenar oss.

Så låt ärkebiskop Antje Jackeléns paus från Twitter inspirera oss till att lämna motståndarnas planhalva och organisera en gräsrotsrörelse utifrån några gemensamma grundläggande mål och värden. Det låter sig faktiskt göras om vi bortser från det vi fått lära oss skiljer oss åt. Om vi gör det tillsammans.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.