Vill egentligen rättssystemet stoppa brottsligheten?

Av Börje R P Carlsson 2021-05-26

Den 17 oktober 2020 greps tre män i Strängnäs. Efter larm hade de tre anträffats av polis i ett utrymme dit ett fordon, strax innan, levererat 3,8 ton kopparskrot värt strax under 200 000 kronor (skrotvärde på koppar är cirka 50 kronor kilot). Fordonet var kvar på platsen. Männen greps, vidtalades och släpptes så gott som omedelbart.

Stöld av koppar är ett av de vanligaste stöldbrotten av idag. Koppar stjäls i alla former och på alla platser från kyrktak till järnvägsspår. Oftast har polisen inga spår och anmälningarna läggs ner av olika skäl.

Det finns idag hur många skäl som helst till att lägga ner stölder av koppar – men det tycks helt saknas skäl till att fortsätta utreda. Ändå handlar det om stora värden och då menar jag inte bara kopparskrotets värde.

När tjuvar river ner ett kyrktak och kommer över kopparskrot till ett värde av ett par hundra tusen kronor är det inte värdet av skrotet som orsakat målsägarens förlust. Att lägga om samma tak kan kosta miljoner. Att stjäla ledningar från järnvägen har samma resultat.

Det är inte värdet på det tillgripna som är intressant utan vad stölden får för ekonomiska konsekvenser och kostnader för den bestulne. Härav följer att värdet på det tillgripna ska beräknas efter godsets värde när det är på sin plats eller då det stjäls.

Om jag som tjuv stjäl något dyrt och handskas med detta så det förlorar i värde ska godsvärdet anges till vad värdet var vid brottet. I det angivna fallet skulle godsvärdet bli så högt att den polisiära beslutsfattaren tänkt en gång till innan gripandet hävdes.

De poliser som nu grep tre tjuvar bestämde förmodligen inte själva att gripandet av de tre skulle hävas eftersom varje gripande skall anmälas till närmaste chef som tar beslutet. Men skit samma, vem som än beslutade om detta, gjorde rättssamhället en björntjänst eftersom det var uppenbart att detta inte var första affären.

Här fick polisen en gyllene chans att starta en utredning värd namnet. Att starta en utredning och kanske klara upp ett antal stölder och lagföra ett antal tjuvar.

Värdet på det tillgripna medger en brottsrubricering som grov stöld för de misstänkta tjuvarna och grovt häleri på köparen och det fanns således alla möjligheter till ett anhållande för en fortsatt utredning.

Det enda påtagliga resultatet blev ”ett bra fyspass” för de poliser som skötte beslaget och sannolikt måste ta om hand de 3,8 tonen kopparskrot.

Därtill ett åtal mot hälaren – men där tjuvarna nog var mer intressanta eftersom denna leverans förmodligen inte var den första.

Det kommer vi nog aldrig att få veta men en sak har jag efter 46 år som polis lärt mig och det är att som utredare måste man ta tillfället i akt när man får något i knät.

En annan sak är att tjuvar av denna kaliber aldrig, och då menar jag aldrig, åker fast för den första och enda stölden de begått.

Nu är dock köparen åtalad för detta inköp men är det någon som tror att detta var det första och enda köp han gjort eller att det var en slump att just han kontaktades på efternatten när tjuvarna ville bli av med stulen koppar?

Att detta inte är unikt visade en artikel i Blekinge läns tidning:

Trots bilder på tjuven lades utredningen ned
En målsägare gav övervakningsbilder på en misstänkt tjuv och dennes bil till polisen strax efter inbrottsförsöket på målsägandes företag. Inom någon timma lade polisen ned utredningen eftersom ”spaningsuppslag saknas” (Här kunde de lika gärna skriva nedlagt eftersom målsägaren inte upprättat något FU-protokoll).
Två dagar senare slog samma tjuv till igen mot företaget.

Natten till tisdagen den 11 maj kom en företagare till ett strömlöst företag. När han slog på strömmen kunde han på övervakningsfilmerna se hur en Volvo kör upp till företagets parkering.

En person kliver ut 02.43 och letar igenom området. Bilderna visar registreringsnumret på bilen, ansiktet på den misstänkte och hur han mixtrar med elskåpet, vilket gör att strömmen bryts.

– Jag tyckte ju det var klockrent och sa det till poliserna som faktiskt kom hit och undersökte elskåpet, säger företagaren.

Själv kollade företagaren upp bilens registreringsnummer och hittade ägaren. Därefter hittade han mannen på Facebook, där denne bland annat skryter om brott han begått och fängelsestraff han avtjänat. Mannen som äger bilen har åtalats nära 90 gånger för olika brott och har en stor del av sitt vuxna liv suttit i fängelse.

– Jag räknade med att de i vart fall skulle kontakta honom och säga att de har koll på honom, eller ännu hellre gripa honom för inbrottsförsök, säger den utsatte.

Men när han tillsammans med sin hustru kom till jobbet på fredagen, som var klämdagen efter Kristi himmelsfärdsdag, såg han att en ruta var krossad. Lokalerna var genomsökta och allt var vänt upp och ned.

– Då insåg jag att polisen inte hade gjort ett skit och det gjorde mig fruktansvärt besviken, berättar företagaren.

Robert Loeffel är polisens presstalesperson och bekräftar att det står i polisrapporten att en patrull varit på plats och bland annat fått övervakningsbilderna.

– Det framgår också att jourhavande förundersökningsledare granskat bilderna och kommit fram till att vidtagna åtgärder inte lett fram till en misstänkt. Därför lade hon ned förundersökningen samma dag, berättar Robert Loeffel.

Målsägaren och hans fru pratade om att man borde gå till tidningarna, men de var så slutkörda efter inbrottet att de kom överens om att inte göra det.

– Vi bor i en liten Blekingeort och på onsdagsmorgonen läste vi i BLT om att polisen vägrat att hämta ett misstänkt brytverktyg som en tjuv hade tappat vid ett inbrott i Sölvesborg. Då kände vi att vi måste berätta om vad vi råkat ut för. Så här slarvigt får det bara inte gå till, säger målsägaren.

– Vi ger polisen bevis på ett silverfat och de bara lägger ned det direkt. Jag har två barn i tonåren och jag förstår inte hur jag ska förklara för dem att man ska kontakta polisen om man blir utsatt för brott. De ser ju bara hur polisen har misslyckats totalt, förklarar den utsatte medborgaren.

Och min fråga om de rättsvårdande myndigheterna verkligen vill klara upp brott får ännu större aktualitet.

Polisen finns till för medborgarna och alla avlönas, många avlönas furstligt, av medborgarna. Detta förhållande förpliktar och bör mana till eftertanke.

Som gammal (med tonvikt på gammal) polis blir jag ofta kontaktad av personer som utsatts för brott. Den vanligaste frågan är om de ska anmäla brottet.

Jag brukar försöka övertala dom att anmäla brottet men får allt svårare att svara på frågan ”varför och till vilken nytta”. Poliserna hinner ju inte skriva sista punkten i anmälan förrän denna är nedlagd.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.