Rätten att formulera problemet

Av Carin Åberg 2021-06-14

När jag arbetade på Radio Dalarna så hade vi en popbandstävling där ett av de band som deltog hette ”Skilda världar”. Senare kom en tvålopera i teve med samma namn. Själva begreppet ”skilda världar” är synnerligen aktuellt just nu – även om det inte är helt synligt.

Moderaterna med stödpartier har en grundläggande utgångspunkt i sin arbetsmarknadspolitik: folk vill inte arbeta – de måste lockas, tvingas. Vad jag vet har Moderaterna inte presenterat någon som helst saklig, vederhäftig grund för den utgångspunkten.

Kanske speglar det bara deras egen inställning till arbete: så liten insats som möjligt och så stora bidrag och andra skattefria inkomster som möjligt? Avskaffa alla skatter utom på vardagskonsumtion och arbete.

Själv får jag krupp varje gång det talas om ”incitament” för att skaffa sig ett arbete. Eller att ”bli med jobb” som det heter. Jag har under ungefär 15 år gjort jämförelser mellan antal arbetssökande (AF) och SCB:s skattning av antal lediga arbeten.

Rent matematiskt så har det funnits arbeten till mellan 7 och 23 procent av de arbetssökande. Så problemet är väl snarare för få arbeten än ovilliga arbetssökande. Men så har ”problemet” inte formulerats.

Regeringen med samarbetspartier har löst det hela nu: enligt Centerpartiet så kommer den nya arbetslagstiftningen att ”leda till väldigt många tusen nya jobb”.

Fast de är lika tysta, som de nya Moderaterna var på den tiden om hur ”jobblinjen” skulle skapa nya arbeten. Och vår arbetsmarknadsminister Eva Nordmark utbrister ”den största reformen av arbetsmarknaden i modern tid” och menar att det är en ”jätteväl avvägd och bra produkt” (Studio ett 2021-06-07).

Nåväl: problemet tycks plötsligt, till en del, verkligen ha blivit ”för få arbeten” nu – inte: folk vill inte jobba. Eller så handlar det om skilda världar: problemområden och icke-problemområden – det är kanske skillnad på olika?

Det talas om ”förtroende”, främst från Nyamko Sabuni. Men jag har inget speciellt stort förtroende för politiker över huvud taget och dessutom spelar det knappast någon roll när jag röstar. Jag röstar på partiers politik så som den ser ut i praktiken, deras framtidsvisioner och vägen dit.

Men handlar det om ”förtroende” så vem är jag att invända – folk tycks ju gå på vad som helst nu för tiden. I alla fall om man får tro medierapporteringarna (kan ett byte av partiledare snygga till siffrorna?).

Men vad vet jag – folk kanske röstar på den partiledare som de har störst förtroende för? Skilda världar – de vet nog bäst? Kan formulera ”problemet”.

För någon månad sedan talades det mycket om mäns våld mot kvinnor – fem kvinnor hade dödats på tre veckor. Stor indignation och krav på åtgärder från regeringen.

Under maj månad har åtta män dödats. Ingen indignation – bara krav på åtgärder mot ”gängkriminalitet”. Precis som att en dödad kvinna är en följd av mäns våld mot kvinnor och en dödad man är en konsekvens av gängkriminalitet. Skilda världar? Var kommer den problemformuleringen från?

I Studio ett (SR 2021-06-03) togs det här med trygghet upp med anledning av Järvaveckan. Där talade bland andra Nattalie Ström Bunpuckdee om just det här med problemformuleringsprivilegiet.

Hon fick frågan om vad trygghet innebar för henne och hon räknade exempelvis upp: frånvaro av våld, att känna tillit för ordningsmakten, att man kan känna tillit till de myndigheter som finns i samhället, ekonomisk trygghet, likvärdig skolgång.

Det tangerar det som tas upp i EU-konventionen om jämställdhet: ekonomisk, kulturell och social jämställdhet. Hon försökte formulera problemen på annat sätt än det gängse när det kommer till ”utsatta områden”.

En trygghet som saknas är att kunna lita på myndigheter – att få sina rättigheter tillgodosedda. Ingen tog upp tråden.

Jämför detta med hur problemen formuleras i medier och bland politiker: integration, arbetslöshet och gängkriminalitet. Vad som är  ”problemet”. Gäller inte likhet inför lagen för en del?

Ett förslag på vägen ut ur ”utsattheten” som framkom var att göra om hyresrätter till bostadsrätter i Rinkeby. Då skulle ”rätt” socioekonomisk grupp etablera sig där och problemen skulle minska. Fördomsfullt?

Varför tro att alla vill äga sin bostad? En borgerlig fördom? Ägandets helighet? Det är faktiskt ganska bekvämt att bara ringa hyresvärden när något skiter sig, istället för att röra upp himmel och jord i en fråga som man inte vet ett skvatt om och sedan betala dyrt till någon hantverkare som skörtar upp en bara för att man inte vet ett skvatt.

Och vår hyreslagstiftning är inte helt fel, jag får till exempel tapetsera om så länge det är ”fackmannamässigt” utfört. Inte ta bort väggar, tror jag – men hur många vill det? Fast hyreslagstiftningen kan givetvis bli bättre.

Vad/vem fastställer vad som är problemet? På vilka grunder?
Vi är en hel del som inte håller med om vad som är ”problemet”, men som ytterst sällan får komma till tals. Och får vi det så nonchaleras vi och frågan återgår till det ”normala”:

”utsatta områden”, ”utanförskap”, ”tystnadskulturer”, ”arbetslöshet”, ”integrationsproblem”, ”gängkriminalitet”.

Vad sägs om social, kulturell och ekonomisk ojämlikhet? Är det en fråga? Förtryck från dem som har makten att formulera ”problemet”?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.